som stå i torfgrafven och inkasta torfven med spadar. Den i maskinen bearbetade torfven utkommer genom ett munstycke med kvadratisk genomskärning såsom en sammanhängande sträng, hvilken upptages på meterlånga bräden, samtidigt med att den skares i lika längder. Torfven forslas på spårvagn ut till torkfältet, där torfsträngarna utläggas sida vid sida. -- Torfmaskiner tillverkas af olika typer, hvilka variera i storlek och afverkningsförmåga. Såsom exempel på en torfmaskin af inhemsk tillverkning må här nämnas Anreps torfverk (se fig. 2). Denna erfordrar för sin drift en 17 effektiva hästkrafters lokomobil och 25 1/2 mans betjäning, hvarvid den bearbetar 244 kbm. torfmosse på 10 timmar, hvilket motsvarar 47 ton lufttorr torf.

Fig. 3. Torf staplad i mindre hög.

Fig. 4. Torf staplad i större hög.

Fig. 5. Torf "kufvad" i bikupformad hög.

Den på torkfältet utlagda torfven bör, innan den
bärgas, nedtorka till omkr. 25 % fuktighetshalt. Man
måste därför, så snart torfstyckena torkat så mycket,
att de äro handterbara, placera dem på
sådant sätt på fältet, att de äro lätt åtkomliga
för luftens inverkan. Detta sker därigenom att
torfstyckena först resas eller uppläggas i mindre
högar samt därefter "kufvas" i bikupformade eller
staplas i korslagda större högar. För att torfven
skall hinna blifva tillräckligt torr, får ej
torfkampanjen utsträckas för lång tid. I Sverige beräknas
kampanjen i medeltal till 73 arbetsdagar eller i rundt
tal 3 månader. -- I vissa trakter använder man med
fördel torkhyddor, öppna lador, i hvilka torfstyckena
uppläggas på hyllor, då luften lättare kan
spela omkring torfven. Man är härigenom oberoende af
väderleksförhållanden och vinner utrymme, men dessa
hyddor äro att rekommendera endast i trakter,
där de kunna uppföras relativt billigt. Då torfven
lufttorkat till omkr. 25 % fuktighetshalt, införes
den i lada, stackas på mossen eller föres direkt
till förbrukningsorten.

Fig. 6. Inbärgning af torf i lada.

I bränslevärde beräknas 1 ton stenkol motsvara
1,8 ton maskintorf eller 2 ton ved, och 1 hektoliter
maskintorf väger i medeltal 36 kg. Någon säker
siffra för samtliga torfproduktionen i Sverige kan
ej fastställas, men enligt uppgifter till svenska
mosskulturföreningen från 59 olika torftillverkare
uppgick deras sammanlagda tillverkning för 1904 till
102,559 ton. Förutom till hushållsbränsle
användes torfven i åtskilliga industrier,
såsom järnverk, cellulosafabriker, glas-
och tegelbruk o. s. v., men den spelar ännu en
underordnad roll i jämförelse med stenkol och ved.
G. v. F.

Brännvidd, fys. Se Brännpunkt.

Brännvin, kem. tekn. Brännvin är en blandning af mer
eller mindre ren etylalkohol med vatten i växlande
förhållanden, erhållen genom destillering (bränning)
af en alkoholhaltig vätska. Alltefter materialet,
hvaraf brännvinet tillverkas, har man en stor mängd
olika brännvinssorter, hvilkas olika smak beror
på en obetydlig inblandning af främmande ämnen i
etylalkoholen. (Se vidare Brännvinsbränning.) --
Råbrännvin är det destillat, som direkt erhålles ur
brännvinsmäsken och oftast är tämligen förorenadt af
s. k. finkelolja, hvilken består af högre alkoholer af
samma serie som etylalkoholen, hufvudsakligen propyl-,
butyl- och amylalkohol. S. k. gammalt sädesbrännvin
är ett råbrännvin, framställdt ur säd, helst korn,
hvars styrka nedsatts till den vanliga. Mången
sätter värde på den särskilda finkelsmaken i sådant
brännvin. För att ur råbrännvinet erhålla ett renare
brännvin går man vanligen till väga på det sättet,
att råbrännvinet utspädes med vatten till omkr. 46 %
alkoholstyrka, genom hvilken utspädning finkeloljan
blir svårlöst. Den utspädda vätskan filtreras sedan
genom höga cylindrar, fyllda med utglödgade träkol,
hvari den i brännvinet ännu lösta finkeloljan till
stor del kvarhålles. Det så renade brännvinet
begagnas i denna form rätt mycket till förtäring
och kallas kolrenadt l. enkelrenadt brännvin. Ur det
kolrenade brännvinet kan man erhålla finsprit genom
förnyad destillation och destillatets uppsamling i
olika afdelningar (s. k. fraktionerad destillation);
ty de föroreningar, som förekomma både i råbrännvinet
och i kolrenadt brännvin, äro dels flyktigare, dels
mindre flyktiga än etylalkoholen. De förra stanna
i förspriten, de senare i efterspriten. Mellan båda
passerar en ganska ren etylalkohol, kallad finsprit,
ur hvilken