''Öfver verbalprefixen meg och el i magyariskan" (1863), "Till magyarisk verbalbildning'5 (1865), linn nyelvtan (Finsk grammatik, 1873; ny uppl. 1880), Magyar-ugor összehasonlitó szólár (Magyarisk-ugrisk jämförande ordbok, 1873-81), hans hufvudarbete, belönt med akademiens stora pris, ljud- och en del af flexionsläran af en jämförande grammatik öfver de ugriska språken (1884 och 1887) samt korta mandsjuiska och mongoliska grammatiker (1887-88), Ugrische sprachstudien (1869-70), Ueber die vcrzweigung der ugrischen sprachen (1879). Stödd på det af Reguly sammanbragta materialet, kom B. till den öfvertygelsen att det magyariska folkets närmaste förvanter icke böra sökas bland turkar och tatarer, utan bland de nordösteuropeiska folken, finnar, lappar, syrjäner, mordviner m. fl., hvilkas gemensamma urspråk B. antog vara det ugriska. Budge, Ludwig Julius, tysk fysiolog, f. 1811 i Wetzlar (preuss. Rhcnprovinsen), d. 1888, blef 1847 professor i fysiologi vid Bonns universitet samt 1856 professor i anatomi och fysiologi i Greifswald. De förnämsta af hans skrifter äro Untersuchungen über das nervensystem (1841-42), Allgemeine pathologie (1843), Lehrbuch der speciellen physiologie (1848, 8:e uppl. 1862) och Bewegung der iris (1855). Budget [engelskt uttal: ba'djit], eng. (fr. bougette, af bouge, lat. bulga, lädersäck), betydde ursprungligen endast en säck eller bref påse, brukades sedermera i allmänhet om en samling papper eller akter, särskildt om de handlingar och räkningar, som den engelske skattkammarkansleren förde med sig inför parlamentet för att styrka sin redogörelse för det föregående finansårets utgifter och inkomster samt sitt öfverslag af behofven under det kommande. Till sist kom budget att betyda det förslag till inkomst- och utgiftsstat, hvilket skattkammarkansleren å regeringens vägnar förelade parlamentet. Det är i denna öfverförda och speciella bemärkelse, som ordet blifvit användt inom statsrätten. Af främmande länders budgeter erbjuder Englands för oss det största intresset såväl genom sin ålder som genom vissa egendomligheter, hvilka den har gemensamma med hvad man i Sverige kallar k. m:ts proposition om statsverkets tillstånd och behof - en handling, som hos oss motsvarar den annorstädes förekommande budgeten. Sålunda blir, åtminstone realiter, den engelska budgeten behandlad och antagen genom finansiella förvaltningsakter liksom nämnda statsverksproposition, hvaremot andra länders öfverslag af inkomster och utgifter framläggas i form af lagförslag och fastställas genom en särskild lag, den s. k. finanslagen. Dock finnas äfven olikheter och ganska väsentliga sådana. Ty då t. ex. i England inga andra anslag uppföras i den af parlamentet antagna budgeten än sådana, som af regeringen från början varit däri förslagsvis upptagna - ett förhållande, som beror därpå, att det engelska parlamentet ej anser sig ega rätt att taga initiativ i hvad, som hör till statsförvaltningen -, innehåller den svenska riksstaten, resultatet af riksdagens öfverläggningar om statsverkspropositionen, äfven anslag, som tillkommit på enskilda riksdagsmäns motioner. Nästan alla moderna stater, äfven de despotiskt styrda, hafva gjort budgeten till ett inhemskt statsinstitut, och i de stater, som öfvergått från ett despotiskt till ett konstitutionellt styrelsesätt, är budgeten i regeln en tidigare företeelse än det parlamentariska styrelsesystemet. Ryssland gjorde sin första publikation 1866. I Frankrike räknar budgeten sina anor ända från Karl IX:s regering. I Sverige funnos redan före den första statsregleringen af år 1636 i de s. k. "statböckerna" sammanfattningar af för viss tid förslagsvis beräknade inkomst- och utgiftssummor. För öfrigt är budgetens betydelse naturligtvis helt olika under ett absolut monarkiskt och under ett konstitutionellt samhällsskick. Under det förra höjer den sig till sin helgd aldrig öfver ett förslag, enär den alltid är mer eller mindre beroende af själfhärskarens godtycke. Under det konstitutionella samhällsskicket däremot är, så snart budgeten en gång gillats af nationens representanter, regeringen förbunden att iakttaga dess föreskrifter och att underlåta hvarje öfverskridande af dess anordningar; i motsatt fall har den underkastat sig konstitutionell ansvarighet för sin handling. Budgetens uppställning och bruk äro till sina grunddrag följande. Finansministern, till hvilken de olika regeringsdepartementen insända uppgifter på sina för nästa år beräknade behof, sammanför de inkomna uppgifterna såsom hufvudafdelningar i sitt kollektiva förslag till utgifter samt fogar därtill sitt förslag om de skatter, som tarfvas för att täcka samma utgifter. Utgiftsafdelningen, upprättad efter departement, omfattar särskilda sektioner och kapitel samt under dem mer eller mindre specificerade anslagssummor. Inkomstafdelningen däremot har sin naturliga indelningsgrund i statens olika inkomstkällor. Bortsedt från den mer eller mindre afvikande formen, är förslaget i denna senare del egentligen endast ett på grund af de ökade eller minskade utgifterna gjordt andragande om jämkningar i det föregående årets skattetitlar och belopp. Budgeten, som nästan öfverallt omfattar en tidsperiod af ett år, är vanligen uppställd för kalenderår. I Norge, Danmark och England omfattar den likväl tiden från och till l april samt i Nord-Amerikas förenta stater och Portugal tiden från och till l juli. Vissa skatter och utgifter kunna, då de äro ställda utom representationens öfriga finansreglering, vara förbigångna i budgeten (England, Österrike och Preussen). Stundom upptagas i budgeten ej endast statens, utan äfven de underordnade administrativa indelningarnas (i Frankrike departementens och delvis kommunernas) utgifter och inkomster. Somliga staters budgeter redogöra endast för den slutliga behållningen af inkomsterna och låta ej driftkostnaderna framträda hvarken på debet- eller kreditsidan (Österrike samt Frankrike före lagarna af 23 sept. 1814 och 25 mars 1817). I andra länder däremot lämnas en fullständig framställning af alla de penningmedel, hvilka staten erhåller och utgifver (så i Frankrike efter nyssnämnda lagar och i hufvudsak äfven i Sverige). En budget säges vara mera eller mindre specialiserad, allteftersom de i densamma upptagna särskilda anslagssummorna äro med en i detalj gående beräkning af deras användning uppförda i smärre summor eller ock mera klumpvis anordnade (åt någon större del af förvaltningen eller för ett i mera obestämda ordalag angifvet ändamål). För att lossa på de tryckande band, som i det förra fallet läggas på förvaltningen, har