hvars växt dock hämmades af de för fäderneslandet mödosamma och bekymmerfulla tiderna. Framför allt insiktsfull i svensk fornkunskap, åtnjöt han äfven anseende för kunskaper i österländska språk och teologi såväl som i geometri, mekanik, astronomi och kemi. Dessutom var han vitterlekare, skicklig tecknare samt den förste infödde kopparstickare och xylograf i vårt land.

</img>
Han var grundläggare till hela den antikvariska strömningen 
i Sverige under 1600-talet och den förste, som af rent 
vetenskapligt intresse studerade vårt språk. I likhet 
med andra, mera ryktbara renässansmän hade B. 
en dragning till mystik och förborgadt vetande, 
så att han hängaf sig åt kabbalistiska grubblerier, 
och slutligen förutsade han, att världen på 
en bestämd, af honom uppgifven, dag skulle gå 
under. Med anledning däraf kom han i tvist med 
apotekaren Simon Wolimhaus i Uppsala, hvilken 
påstod, att B. räknat vilse och att yttersta domen 
skulle komma något senare. De bägge herrarna 
slogo vad om sina gårdar i Uppsala. - B. utgaf 
en mängd lärda, men af mysticism förvirrade arbeten, 
i synnerhet i fornforskning. Genom Runa-ABC-boken 
(1611), Monumenta helsingica (1624) m. fl. 
skrifter upplifvade han kunskapen om runorna. Han 
afbildade och lät afteckna omkr. 200 runstenar. 
1636 utgaf han en (numera förlorad) fornsvensk 
grammatik (den första forngermanska språklära), 
och 1651 öfverlämnade han till regeringen fyra 
band samlingar till ett svenskt lexikon, af hvilka 
band tre ha förkommit. Med anledning af frågan 
om runornas fädernesland invecklades han i häftiga 
strider med den danske fornforskaren O. Worm. 
Betydelsefullt blef B:s nit för att uppspåra och rädda 
gamla nordiska handskrifter (lagar, sagor, o. s. v.). 
Sålunda var det han, som upptäckte och första 
gången utgaf "En nyttigh bok om konnunga styrilse 
och höfdinga" (1634; efter samma text aftryckt 
1650. Jfr Konunga- och höfdingastyrelsen). 
Som poet röjde han formsinne och 
intresse för det metriska. 1637 utgaf han Nymäre 
wijsor (12 till antalet). Han dog 22 okt. 1652 på 
Vårdsätra nära Uppsala. Om hans släktförhållanden 
m. m. se L. Bygdén, "Om ursprunget till den 
historiska myten om Fale Bure" (i "Samlaren", 
1890).

Bureus (Buræus).  Se Bure. 

Burford [bö^föd], stad i engelska grefskapet 
Oxford, vid Thames' biflod Windrush. 3,638 inv. 
(1901). I närheten ligger Edgehill, där ett 
icke afgörande slag stod mellan parlamentets och 
konungens trupper 23 okt. 1642. - Karl II gjorde 
1670 sin naturlige son (med Nell Gwynne), Charles 
Beauclerk (f. 1670, d. 1726), till earl af B.; denne 
upphöjdes 1684 till hertig af S:t Albans, hvilken 
titel ännu bäres af ättens hufvudman.

Burg. 1. Stad i preussiska prov. Sachsen, 
regeringsområdet Magdeburg, vid floden Ihle. 22,432 
inv. (1900). Betydande industri, i synnerhet 
klädestillverkning, men äfven tillverkning af skor, 
handskar, cigarrer, papp, maskiner, kemiska artiklar 
m. m. Staden, som fanns redan på Karl den 
stores tid, intogs af Torstenson i nov. 1644.

2.  Stad i preussiska Rhenprovinsen, regeringsområdet 
Düsseldorf. 1,482 inv. (1900). Ruiner 
efter ett gammalt slott, residens för grefvarna af 
Berg.

3.  Fordom en skans, belägen vid Wümme, nära 
dess utlopp i Weser och 10 km. n. v. om staden 
Bremen. Som ett hot mot denna stad ämnade H. 
Kr. von Königsmarck i början af 1654 bygga en 
skans på denna plats, men han förekoms af bremerborna, 
som själfva anlade en befästning därstädes. 
Königsmarck intog emellertid skansen, som han sedan 
lät förstärka, men 14 juni s. å. lyckades borgarna 
taga tillbaka densamma, ehuru blott för att 5 sept. 
åter förlora den. Vid freden, som slöts med 
Bremen 24 nov., afstod staden alla anspråk på B., 
som nu besattes af svenskarna, men 18 sept. 1675 
fråntogs dem af de allierade. Återlämnad efter 
freden 1679, förstärktes  B. 1683, men lämnades 
sedan att förfalla ända till 1699, från hvilket 
år B. ånyo började förstärkas, och härmed 
fortsattes sedan ända till 1712, då B. intogs af 
danskarna. 
 3. L. W:son M.

Burg, Adam, friherre von B., tysk matematiker 
och teknolog, f. 1797 i Wien, d. 1882, blef 
1828 professor vid polytekniska institutet därstädes 
och utöfvade som sådan ett stort inflytande på den 
nu lefvande generationen af ingenjörer. 1849-52 
var han direktor vid nämnda institut. 1852 blef 
han byråchef i österrikiska handelsministeriet, 
upphöjdes 1866 i friherrligt stånd och blef 1869 
medlem på lifstid af herrehuset. B. arbetade städse för 
folkupplysningen; dessutom har staden Wien honom 
att tacka för en mängd förbättringar i 
eldsläckningsväsendet, vatten- och gasledningen m. m. 
Äfven om införandet i Österrike af det metriska mått- och 
viktsystemet inlade han stora förtjänster. 
Såsom skriftställare åtnjöt han i Österrike stort 
anseende. Af hans arbeten må nämnas Handbuch 
der geradlinigen und sphärischen trigonometrie 
(1826) och Ausführliches lehrbuch der höhern 
mathematik mit besonderer rücksicht auf die zwecke des 
praktischen lebens (1832-33).

Burgas, hamnstad i Öst-Rumelien, vid Burgasviken 
af Svarta hafvet. 10,703 inv. (1900), 
hufvudsakligen bulgarer; öfriga nationaliteter äro 
greker, judar, turkar och armenier. B. har dålig redd 
och är genom järnväg öfver Jamboli förenadt med 
linjen Belgrad-Konstantinopel. Export af spannmål, 
kläde, ull, trävaror, smör, ost, rosenolja, torrfisk 
och lera, hvaraf de bekanta turkiska piphufvudena 
förfärdigas. Importen består hufvudsakligen 
af järn och sprit.

Burgau, stad i bajerska regeringsområdet Schwaben, 
vid Mindel och järnvägen Ulm--Simbach. 
2,033 inv. (1900). Fordom starkt befäst slott. Vid 
staden ett torflager af stor mäktighet, hvilket lämnar 
ett årligt utbyte af 6-7 hundra tusen marks värde.

Burgdorf (fr. Berthoud), stad i schweiziska 
kantonen Bern, vid Emmenfloden. 8,395 inv. (1900). 
Linne- och ylleindustri. I därvarande slott öppnade 
Pestalozzi 1798 en uppfostringsanstalt.

Burger [hårdt g], Ludwig, tysk tecknare och 
målare, f. 1825 i Krakau, d. 1884 i Berlin,