middag. Försummade någon att tända upp eld, då fara hotade, dömdes han förlustig all sin egendom. C. O. N. Byblos (hebr. Gebal, nu Djebail l. Jebeil), urgammal stad i Fenicien, vid hafvet mellan Beirut och Tarabulus (Tripolis), berömd som Adonis-kultens hufvudsäte och i besittning af ett ryktbart Afroditetempel. Dess invånare, gibliterna, skildras i G. T. såsom skickliga stenhuggare och skeppsbyggare. I B. föddes den grekiske grammatikern Filon. Staden, hvars blomstringstid infaller före Sidons, hade senare sina egne, under perserna tributpliktiga furstar, ända tills Pompejus lade den under det romerska väldet. 1103 intogs den af korsfararna, men återtogs af Saladin 1188. Bücheler, Franz, tysk filolog och språkvetenskapsman, f. 3 juni 1837 i Rheinberg, vid Niederrhein, egnade sig från 1852 i Bonn, förnämligast under Fr. Ritschls, Welckers och Jahns ledning, åt klassisk filologi, i början företrädesvis latinsk epigrafik. På grund af det prisbelönta arbetet De Ti. Claudio Cæsare grammatico promoverades han 1856 till filos. doktor, blef 1858 professor i klassisk filologi och direktor för det filologiska seminariet i Freiburg im Br., 1866 professor i Greifswald och 1870 i Bonn, där han efterträdde Jahn och fortfarande verkar, allmänt erkänd som en af samtidens skarpsinnigaste kritiker på de klassiska skriftverkens område. B. har författat en stor mängd smärre uppsatser, de flesta offentliggjorda i den af O. Ribbeck och B. utgifna tidskriften "Rheinisches museum für klassische philologie" samt rörande sig inom området såväl af den latinska och grekiska litteraturen, dess textgestaltning och tolkning, som af den epigrafiska vetenskapen, omfattande tolkning af latinska inskrifter, oskiska och umbriska språkmonument eller grekiska, på sten inristade lagtexter o. s. v. Dessutom har han offentliggjort ett antal större arbeten. Till det latinska området höra "Frontini De aquis urbis Romæ" (1858), "Grani Liciniani quæ supersunt emendatiora" (tills. med Pertz o. a.), Grundriss der lateinischen deklination (1866), en förteckning på akademiker efter ett på herkulanska rullor bevaradt arbete (1869-70), "Petronii satiræ et liber Priapeorum" (ed. maior 1862; ed. minor 3:e uppl. 1892 och 1895; ny upplaga förberedes) och en af B. gjord samling Carmina epigraphica (fask. I, II 1895, 1897 i den af B. och A. Riese utgifna "Anthologia latina", bd II). De umbriska språkminnesmärkena (Tabulæ iguvinæ) har B. behandlat i flera smärre arbeten, såsom Coniectanea (i Fleckeisens "Jahrbücher f. klass, philologie", 1875), samt i universitetsprogram från Bonn (1876, 1878 och 1880); de umbriska studierna äro omarbetade och sammanfattade i Umbrica (1883). De oskiska (sabelliska) inskrifterna äro behandlade mest i uppsatser (till stor del offentliggjorda i "Rheinisches museum"), bland hvilka de viktigaste äro Cippus abellanus (i "Commentationes in honorem Th. Mommseni", 1877), en edition af "Tabula bantina" (i Bruns' "Fontes juris romani antiquissimi", 4 uppl.), Oskische bleitafel (i "Rhein. mus.", bd 33, 1878). Det oskiska och umbriska ordförrådet är sammanställdt i Lexicon italicum (akademiprogram, Bonn 1881). En edition tillika med öfversättning och (företrädesvis saklig) kommentar af den grekiska laginskriften från Gortyn på Kreta har B. utgifvit (tills, med E. Zitelmann) i Das recht von Gortyn (i supplementband till "Rhein. mus.", 1885), och i Herondæ mimiambi (2:a uppl. 1892) har han lämnat en bearbetning af den nyupptäckte skalden Herondas. K- F- J- Büchen, by i Lauenburg, var fordom en berömd vallfärdsort. Bücher, Karl, tysk nationalekonom, f. 1847, var först elementarlärare och sedan redaktör för den nationalekonomiska afdelningen af "Frankfurter zeitung". 1881 blef han docent i München och beklädde sedan lärostolar vid universiteten i Dorpat och Basel samt tekniska högskolan i Karlsruhe; sedan 1892 är han professor i Leipzig. Det af hans arbeten, som väckt mest uppmärksamhet och strid, är en samling föredrag, utgifna under titeln Die entstehung der volkswirtschaft (1893, 4:e uppl. 1904), hvari han bl. a. söker visa hurusom den ekonomiska utvecklingen öfverallt i bestämd ordning genomlöper samma former (slutet hushåll, stadsekonomi, "nationalekonomi"); därmed besläktad är skriften Arbeit und rhythmus (1896, 3:e uppl. 1902). Bland hans öfriga betydelsefulla arbeten märkas flera historisk-statistiska undersökningar särskildt rörande Frankfurt (Die bevölkerung von Frankfurt a. M. im 14. und 15. jahrh., 1886 m. m.), statistiska och finanspolitiska publikationer beträffande Basel (bl. a. Die bevölkerung des kantons Basel-stadt 1888, 1890) samt enquéter i "Schriften des vereins für sozialpolitik". B. är (sedan 1904 ensam) redaktör för den ansedda "Zeitschrift für die gesammte staatswissenschaft" (vanligen kallad "Tübinger zeitschrift"). E. Hkr. Büchmann, Georg, tysk skriftställare, f. 1822 i Berlin, d. 1884 därstädes, var mest verksam som språklärare och gjorde ett lyckligt grepp såsom utgifvare af citatsamlingen Geflügelte worte (1864; 22:a uppl. 1904). Se Bevingade ord. Büchner, Gottfried, f. 1701, d. 1780 som rektor i Quedlinburg, utgaf bl. a. Biblische real-und verbal-hand-concordanz öder exegetisch-homiletisches lexikon (1740), hvaraf 22:a uppl. utkom 1894 ("Biblisk real- och verbalconcordans", 1754; ny uppl. 1842-46). Büchner. 1. Georg B., tysk skald, f. 1813 nära Darmstadt, deltog 1834 i de hessiska oroligheterna och utsände en politisk flygskrift, Der hessische landbote. Anklagad därför, flydde han 1835 till Strassburg. 1836 blef han docent i Zürich, men dog redan 1837. Före sin resa till Strassburg hade han skrifvit den gripande dikten Dantons tod, dramatische bilder ans der schreckenszeit (1835). Hans Sämtliche werke und handschriftlicher nachlass utgaf Franzos 1879. 2. Louise B., den föregåendes syster, tysk författarinna, f. 1821, d. 1877, utgaf Die frauen und ihr beruf (1855; 5:e uppl. 1884) samt flera dikter och romaner. 1870 skref hon, på anmodan af preussiska undervisningsministeriet, Praktische versuche zur lösung der frauenfrage samt var på flera sätt verksam för kvinnofrågans lösning. Efter hennes död utgåfvos Die frau (1878) och Nachgelassene belletristische und vermischte schriften (s. å.). 3. Friedrich Karl Kristian Ludwig B., de föregåendes broder, tysk filosof, f. 1824 i Darmstadt, d. 1899, besökte flera universitet, slog sig därefter ned såsom praktiserande läkare i sin fädernestad och flyttade till Tübingen, där han