Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 791-792 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byström ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därvid hafva hyst det hoppet, att staten skulle inköpa
både byggnaden och konstverken och att Sveriges
hufvudstad sålunda skulle komma att ega någonting
motsvarande hvad Köpenhamn fick i det samtidigt
byggda Thorvaldsens museum. Denna förhoppning gick
emellertid om intet. När samlingarna 1853 såldes på
auktion, innehöllo de ej mindre än 156 originalarbeten
af B. själf. Många af dessa inropades af en herr
Christie och fördes till London. Af den mer än 300
nummer starka tafvelsamling Byström förvärfvat i
Rom inköpte efter hans död kungl. museum 35 taflor,
de flesta af italienska målare. Villan köptes 1854
af bildhuggaren Molin, innehades sedermera af
grosshandlaren J. Cederlund,
därefter af Hasselbackens egare, V. Davidson, och
sedan 1865 af juveleraren Hammer, som där lät inrymma
största delen af sina mycket betydande samlingar
(se Hammer). 1905 har villan inköpts af prins Karl.
R-n. (G-g N.)

Byströms villa

.

Byström, Oskar Fredrik Bernadotte, musiker, f. 13
okt. 1821 i Stockholm, var kadett på Karlberg
1836-41, blef kapten vid Svea artilleriregemente
1858 (afsked därifrån 1871), ledamot af musikaliska
akademien 1864 och inspektor vid konservatoriet i
Stockholm 1867, från hvilken plats han 1872 tog
afsked med professors titel. 1872-76 ledde han
musikföreningens i Åbo konserter. B. har uppträdt
som pianist och orgelspelare, undervisat i piano
och sång samt komponerat operett-, orkester- och
kammarmusik samt sånger, utarbetat en Allmän musiklära
(1871) o. s. v. Under de senare årtiondena har
han mest verkat för den andliga musiken, hållit
"motettaftnar" 1881 och följande år, genomrest
(sedan 1884) 1,700 svenska socknar för att i kyrkorna
framföra äldre psalmmelodier och utgifvit en del
af dessa under titeln Den svenska psalmsångens
vid offentlig gudstjenst mest begagnade melodier
(1894). År 1886 erhöll han statsanslag för att
studera kyrkosång i London, Paris, Rom och Milano
samt utgaf 1894 Svenska mässan lämpad till texten i
den nya kyrkohandboken. Senast har han (1900-04)
utgifvit diverse profstycken Ur medeltidens
kyrkosång, hvilka med hans harmonisering blifvit
sjungna å Skansen. B:s outtröttliga nit för koralens
reformering har utan tvifvel verkat uppryckande och
undervisande, om än hans bearbetningar ofta äro mera
subjektiva och arkaiserande än historiskt tidstrogna.
A. L.

Büsum, hafsbadort i prov. Schleswig-Holstein, vid
Nordsjön. 1,148 inv. (1900). Omkr. 1,900 badgäster
årligen.

Bysättning (af fsv. byscetia, ursprungligen tyskt,
egentl, samma ord som bisätta), jur., exekutivt
tvångsmedel, bestående däri, att en gäldenär,
som ej fullgjort honom ålagd betalningsskyldighet,
genom beslut af domstol eller exekutiv myndighet
beröfvas sin frihet för att därigenom tvingas att
dess snarare uppfylla sin förbindelse. Allt intill
senare tider har bysättning varit allmänt använd, och
särskildt har man ansett detta tvångsmedel nödvändigt
i fråga om växelförbindelser. Numera har dock en annan
rättsuppfattning gjort sig gällande, och följden däraf
har blifvit, att bysättningen försvunnit eller står på
väg att försvinna ur de flesta lagstiftningar. Man har
nämligen måst erkänna, att ett tvångsmedel, som gifver
en borgenär rättighet att förfoga öfver en insolvent
gäldenärs person och behandla denne såsom brottslig,
förnärmar individens rätt såsom människa och således
icke kan ur rättvisans synpunkt försvaras. Man har
därjämte kommit till insikt om att detta tvångsmedel
ingalunda är nödigt eller ens nyttigt för den allmänna
kreditens upprätthållande. Erfarenheten har nämligen
gifvit vid handen, att detta tvång icke ingår i
beräkningen vid uppgörandet af de redbara aftal,
som utgöra grunden för ett lands affärsrörelse och
hvilka i första rummet hafva anspråk på skydd af
kreditlagarna, utan hufvudsakligen har betydelse
för den lånerörelse, som bedrifves af procentare
o. d. Mot tredskande eller bedrägliga gäldenärer
erbjuda de nyare exekutions- och konkurslagarna
tillräckliga tvångsmedel.

Första steget till bysättningens afskaffande togs
af Frankrike, hvilket land genom lag af 22 juli
1867 upphäfde bysättningstvånget i civila mål
och handelstvister. Det sålunda gifna exemplet
har sedermera - mer eller mindre fullständigt
- efterföljts af Nordtyska förbundet (1868),
Österrike (s. å.), Belgien (1871), Danmark (1872)
samt Schweiz och Norge (båda 1874). Äfven i England
- kanske det land, där bysättningstvånget varit
allmännast användt - blef det i väsentlig mån
inskränkt genom "The debtors act" af 9 aug. 1869,
hvarigenom föreskrefs, att bysättning i allmänhet
får ega rum endast för smärre fordringar och med
afseende å dem ej för längre tid än sex veckor. -
I Sverige omnämnes bysättning redan i Bjärköarätten
(från början af 14:e årh.). Enligt 1734 års lag och
sedermera utfärdade förordningar kunde bysättning
för växlar och löpande skuldebref ega rum, så snart
gäldenär brustit i sin betalningsskyldighet, och, för
annan gäld, då han vid utmätningsförsök funnits sakna
tillgångar till betalning. Någon viss tid, utöfver
hvilken gäldenären ej fick hållas bysatt, fanns ej
stadgad. Genom k. förordn, l maj 1868 blef emellertid
bysättningens användande betydligt inskränkt; enligt
regeln fick den ej ega rum, förrän gäldenären vid
hållen utmätning funnits sakna fulla tillgångar till
gäldande af skulden. Enligt denna förordning kunde
gäldenären freda sig från bysättning genom ett edligt
betygande att han ej egde annan tillgång än den, som
uppgifvits, hvarjämte det föreskrefs, att bysättningen
skulle upphöra efter sex veckor. Följden af denna
lagändring blef, att bysättningsfångarnas antal,
som 1860-68 i medeltal utgjorde årligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>