komma i kontakt. - 2. Apparatsalen för lokaltrafiken. De ofvan utförligare beskrifna växelborden anbringas i den s. k. apparatsalen omedelbart intill hvarandra. Fig. 8 framställer den nya apparatsalen vid Stockholms Allmänna telefonbolags hufvudstation i Stockholm. På en plats, hvarifrån samtliga telefonister kunna öfvervakas i sitt arbete, står ett bord för föreståndarinnan. Detta bord är försedt äfven med sådana anordningar, att föreståndarinnan kan inkoppla sig och lyssna på hvilken telefonist som helst för att kontrollera, att denna tilltalar abonnenterna på ett höfligt sätt. -

Fig. 8.   Allmänna telefonbolagets apparatsal i
Stockholm.</img>

3. Apparatsalen för interurbantrafiken. Så snart en
abonnent önskar en förbindelse med en inom ett annat
samhälle belägen telefonstation, hvilken medelst
särskilda ledningar, interurbanledningar, står
i förbindelse med telefonstationen i fråga, sker
expeditionen af ett dylikt samtal genom särskilda
anordningar. Under det vid lokaltrafiken i allmänhet
ingen notering af samtalen eger rum, utan hvarje
abonnent tillätes tala huru ofta och huru länge
han vill, måste vid interurbantrafiken en noggrann
notering af abonnenternas samtal föras. Man brukar
efter afstånden uppställa olika taxor, gällande
för samtal om 3 minuter. Som telefonisterna vid
interurbanborden utom den nämnda noteringen
ha till uppgift att öfvervaka, att samtalet
under en viss tidsperiod fortgår ostördt, kan en
interurbantelefonist ombesörja endast ett fåtal
linjer. De härför erforderliga borden anbringas
vanligen i en särskild lokal, apparatsalen
för interurbantrafiken. - 4. Kraftstationen. På
en större telefonstation blir strömförbrukningen
för signaler och reläer rätt afsevärd, och man
använder till strömkälla härför ackumulatorer. Dessa
äfvensom de för laddningen erforderliga maskinerna
och instrumenten befinna sig vanligen i en särskild
lokal, den s. k. kraftstationen.

Centralbatterisystemen skilja sig från de äldre
systemen, som vanligen kallas 
induktorsystem, i följande afseenden. 1. Anropningssignalen
å telefonstationen gifves vid de förra automatiskt,
i samma ögonblick som abonnenten aflyfter sin telefon
från abonnentapparatens krok; vid de
senare åter ger man motsvarande signal genom att vefva
på telefonapparatens induktor. - 2. Slutsignalen å
de moderna systemen är dels automatisk, dels dubbel,
så att tvenne slutsignallampor äro anordnade å hvarje
tvenne abonnenter förenande snörpar, af hvilka den
ena tändes eller släckes, så snart den anropande
abonnenten upphänger resp. aflyfter sin apparats
telefon, och den andra på samma sätt påverkas af
den uppringde abonnentens telefon. Härigenom kan
telefonisten öfvervaka abonnenternas samtal, utan att
behöfva inkoppla sig och lyssna på dem eller på annat
sätt störa dem. Å de äldre systemen däremot gifva
abonnenterna slutsignal genom att vefva ett par hvarf
på apparatens induktor. - 3. Det mest karakteristiska
för de moderna systemen är, att abonnentapparaternas
mikrofoner erhålla ström från ett enda gemensamt,
å centralstationen