Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ceylon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
C. i 4:e årh. f. Kr., 828,622 voro hinduer, 248,140
muhammedaner och 362,018 kristna, hvaraf det stora
flertalet katoliker. Katolikerna hafva 1 ärkebiskop i
Colombo och 2 biskopar, protestanterna en anglikansk
biskop i Colombo. Den äldsta befolkningen på ön äro
vedderna, en dravidastam, som alltmera trängts undan
och aftager i antal dels till följd af sjukdomar,
dels emedan den går upp i andra folk; vedderna stå på
en mycket låg kulturgrad, vandra omkring i öns inre
i halfvilda flockar och lefva af jakt. Singaleserna
bebo företrädesvis öns södra del och kunna liksom
vedderna betraktas som dess urbefolkning. Till
det yttre likna singaleserna i hög grad hinduerna,
hvilket väl beror på blandning; i synnerhet påfallande
är männens likhet med kvinnorna, yttermera framhäfd
genom kvinnlig dräkt och hårklädsel. Singaleserna
äro dolikocefala, småväxta (1,6–1,7 m.), med fina
och regelbundna drag; särskildt äro kvinnorna ofta
anmärkningsvärdt vackra. Hyn växlar mellan ljusbrunt
och olivfärg till svart; ögonen äro stundom ljusbruna,
håret nästan alltid svart, långt och silkeslent. Det
kvinnliga yttre motsvaras af en vek karaktär, som
dock ej alldeles saknar krigiska drag. Religionen
är buddism, och språket, elu, är i sin byggnad
visserligen besläktadt med dravidaspråken, men har
utvecklat sig fullkomligt afvikande, så att det
bildar den enda medlemmen i en särskild grupp af
dessa. Af de ariska språken på halfön har det rönt
starkt inflytande. Buddisternas heliga skrifter äro
affattade på palispråket. – Tamilerna äro i allmänhet
mera mörkhyade än singaleserna och tillika kraftigare
byggda och egna sig åt gröfre arbeten; de stå i
mycket fientligt förhållande till singaleserna. –
Bland portugisernas efterkommande har en portugisisk
dialekt bibehållit sig, hvaremot holländskan är
nästan utdöd. Engelskan utbreder sig mer och mer i
städerna. – Undervisning meddelas i 523 statsskolor
med 60,800 barn (1903), i 1,460 subventionerade
skolor med 137,600 barn och i 1,755 privatskolor
med 39,800 barn. Vidare finnas 11 högre skolor jämte
landtbruks- och slöjdskolor. Royal college förbereder
för universitet, och en teknisk skola inrättades 1893.
Ekonomiska förhållanden. Medan norra och östra
delarna af ön befinna sig i naturtillståndet, hafva
engelsmännens kolonisationsarbete ryckt upp det inre
och den västra delen till ett stort kulturellt
uppsving. Åkerbruket är hufvudnäringen. Dess
viktigaste produkter äro ris, te, kokosnötter, kakao,
tobak och kryddor, i synnerhet kanel och kardemumma,
vidare citronolja, kanelolja, kaffe och kinabark. Af
omkr. 900,000 har odladt land – nära 14 % af ön
– voro 1898 omkr. 300,000 har besådda med ris,
majs, hirs och andra sädesslag, kokosskogarna
upptogo 346,000, teplanteringarna 170,000, kanel-
och kakaoplanteringarna resp. 18,500 och 13,000,
kaffeplanteringarna 7,600 och cinchonaplantagerna 300
har. I midten af 19:e århundradet blef kaffeodlingen
mycket lönande och nådde sin högsta blomstring
omkr. 1873, då kaffeexporten steg till 48,3
mill. kg. med ett angifvet värde af 76 mill. kr., men
strax därefter tillintetgjordes så godt som hela denna
odling af en rostsvamp (Hemileia vastatrix). Sedan
1873 började te att odlas med den framgång, att det
nu lämnar hälften af hela exportvärdet. År 1903–04
utfördes 67,1 mill. kg.,
medan kaffeexporten utgjorde blott 0,5
mill. kg. Kinabarken har fått en svår medtäflare
i den bättre javanska, så att exporten är
stadd i tillbakagång. Äfven boskapsskötseln
har gått framåt. 1902 funnos 4,127 hästar, 1,4
mill. nötkreatur, 83,620 får, 164,000 getter och
nära 90,000 svin. Pärlfisket är ej så gifvande
som förr, dock fås i Manarviken för nära 200,000
kr. årligen. Bergsbruket afser hufvudsakligen
grafit i nordvästra C., ädelstenar, särskildt
rubiner och s. k. kattögon, i distriktet Ratnapura
i sydvästra delen samt salt, som, framställes i
saliner vid kusterna. Industrien är obetydlig,
hufvudsakligen pressning af oljor, beredning
af kopra och kokossmör, af cigarrer, arrak, rom,
tegel, läder och tyger. Infödingarna tillverka vackra
korgar och mattor. Handeln omfattade 1903 i införsel
117,65 mill. rupier (mest ris och annan säd, kol,
bomullsvaror, saltad fisk, spirituosa och vin) samt i
utförsel 120 mill. rupier (mest te, kanel, kokosolja
och nötter, kaffe, grafit och kinabark). Nära
1/3 af öns import kommer från och nära hälften af
dess export går till Storbritannien. Den viktigaste
sjöstaden är Colombo. Hela tonnaget, som 1903 in- och
utklarerade i C:s hamnar, var 10,3 mill. reg.-ton. Öns
handelsflotta räknade s. å. 165 fartyg om 13,591
ton. – Järnvägarna voro 1904 omkr. 700 km.;
telegraflinjernas längd var 1900 2,300 km. och
telefonlinjernas 330 km.; s. å. funnos 312 post-
och telegrafstationer. Landsvägarna äro präktiga.
C. styres af en guvernör, vid hvars sida finnas ett
verkställande råd af 5 ledamöter (högre ämbetsmän)
samt ett lagstiftande råd af 17 medlemmar, nämligen
utom de fem ledamöterna i verkställande rådet 4
andra tjänstemän samt 8 ej officiella medlemmar,
representanter för olika raser och klasser
i samhället. Den indelas i 9 provinser. Dess
statsinkomster voro 1903 29,24 mill. rupier,
dess utgifter 26,71 mill. rupier, dess statsskuld
s. å. 3,19 mill. rupier och 4,733,331 pd st. Mynt,
mått och vikt äro de engelska, dock betalas
tullarna i rupier, som här delas icke i annas,
utan i cents. Hufvudstad är Kandy; den viktigaste
sjöstaden var förr (Point de) Galle, men numera
Colombo. Engelska flottans hufvudstation på ön är
det starkt befästa Trincomali på östra kusten.
C. omtalas först af Megasthenes (på 290-talet
f. Kr.) samt under namnet Taprobane. Närmare
underrättelser därom meddelar Strabon. Pomponius
Mela ansåg landet för norra delen af en ny
kontinent. Ptolemaios uppger C. vara jordens
största ö. Den egyptiske munken Kosmas Indikopleustes
(omkr. 600 e. Kr.) har möjligen besökt ön, om hvars
sjöfart och andra förhållanden han talar. Senare
landsteg där Marco Polo under sin hemfärd från Kina;
han kallar ön Seylon. Likaledes beskrifves den af
flera bland de munkar, som under 1200- och 1300-talen
reste till Kina, samt af köpmannen Nicolo Conti,
som i förra hälften af 1400-talet ett år vistades
där. Efter portugisernas upptäckt af sjövägen
till Indien var Lourenço d’Almeida den förste, som
besökte ön 1505. C. styrdes från 543 f. Kr. af en
furste och skall till år 1815 hafva haft inalles 165
regenter. Efter 307 f. Kr. infördes buddismen, och
i 8:e årh. e. Kr. inkommo muhammedanska araber. Mot
portugisernas öfvervåld sökte öns furste hjälp
hos holländarna, som 1632–58 bortträngde dem, men
i stället själfva intogo kustområdet. Från Holland
eröfrades C. af engelsmännen och behölls genom freden
i Amiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
