Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 45-46 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chamisso, Adalbert von - Chami-tatarer. Se Tatarer. - Chamoa - Chamois, fr. Se Chamoa. - Chamond. Se Saint-Chamond. - Chamonix - Chamorchis - Chamorros - Chamotte - Chamouny. Se Chamonix. - Chamousset - Champ - Champagne, musserande hvitt vin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

historia", 1889; förut of v. 1851), om mannen utan
skugga, hvari han symboliskt skildrade sin smärta
öfver landsflykten från Frankrike. Hågkomster från
hans fädernesland (t. ex. i dikten "Slottet Boncourt")
och enstaka gallicismer i hans uttryckssätt ange
hans franska härkomst, men i det stora hela vardt
C. redan ganska tidigt förtyskad. Bland Tysklands
skalder vann han erkänd rang som lyriker, och på
tyskt språk nådde han en stor allmänhets öra och
hjärta. Särskild popularitet förvärfvade sig hans
käcka politiska dikter, med hvilka han bildade
skola. Formellt stå hans dikter mycket högt, deras
språk är klart och koncist, rytmiken behärskad och
verkningsfull; såsom särskildt mästerlig framhålles
hans behandling af terzinen, på hvilket versslag
han författat romanser (berömdast är Salas y Gomez)
och reflexionsdikter. Innerliga i känslan, ofta
svårmodiga, äro C:s dikter spegelbilder af hans sinnes
känslighet och allvar. Äfven som naturforskare gjorde
han sig känd genom flera arbeten, bl. a. om salpernas
fortplantning. Hans sista vetenskapliga verk var en
havajisk grammatik. - Utom i en mängd upplagor af
särskilda diktcykler (såsom Frauenlicbe und -leben,
senast 1904, illustr. af Thumann, 28:e uppl. 1900,
och Lebenslieder und -bilder, illustr. af densamme,
14:e uppl. 1897) samt i olika urval (såsom i Hempels
"Klassikerbibliothek") föreligga C:s arbeten i
fullständiga samlingar af Hitzig (1836-39; 6:e
uppl. 1874), Max Koch (2:a uppl. 1898), Ad. Bartels
(1902) m. fl. Hans efterlämnade drama Fortunati
glucksäckel und wunschhütlein offentliggjorde
Kossmann 1895. Litt.: Hitzig, "Leben und briefe
von A. v. C." (2:a uppl. 1842), Fulda, "C. und
seine zeit" (1881), du Bois-Reymond, "C. als
naturforscher" (1889), I. Schapler, "C:s Peter
Schlemihl" (1893) och "Der humor bei C." (1897),
och Tardel, "Studien zur lyrik C:s" (1902).
R-n B.


Chami-tatarer. Se Tatarer.

Chamoa (fr. chamois),
stengetsskinn; färgen på sämskadt sådant skinn;
sämskfärgad, blekt gul eller grågul, rödgul.

Chamois [jamwa’], fr. Se Chamoa.

Chamond. Se Saint-Chamond.

Chamonix [ʃamånī], ofta,
ehuru oriktigt, skrifvet Chamouny, en naturskön
alpdal i franska depart. Haute-Savoie, vid foten
af Mont Blanc. På romarnas tid hette det Campus
munitus. Byn C. – äfven kallad Le Prieuré efter
ett där 1070 anlagdt benediktinkloster – ligger
1,050 m. ö. h., vid floden Arve, som genomflyter
dalen. Väldiga jöklar, bl. a. Glacier-du-Géant,
Glacier-des-Bossons och Glacier-de-l’Argentière,
sänka sig ned i dalen. Dalen var länge nästan
obekant, men sedan H. B. de Saussure 1787 därifrån
besteg Mont Blanc, har den blifvit en utgångspunkt
för bestigningar af detta berg och besökes årligen
af stora mängder turister.

Chamorchis Kich., bot.,
växtsläkte af fam.
Orchidaceæ, med en art, ripört, som
förekommer sällsynt i våra fjälltrakter.
G. L-m.

Chamorros, spanjorernas benämning på urinvånarna
å Marianerna.

Chamotte [ʃamå’t], fr., tekn., bränd och krossad
eldfast lera, som användes vid tillverkning af
smältdeglar, eldfast tegel o. d.

Chamouny [jamoni]. Se Chamonix.

Chamousset [ʃamosä], fransk by i Isère-dalen
midtför mynningen af Are-dalen, i hvilken den ur
Mont-Cenis-tunneln kommande järnvägen från Turin går
fram. C. har gifvit sitt namn åt de på höjderna å
ömse sidor om Are-dalen anlagda spärrbefästningarna:
fortet Mont-Perchet och blockhuset Crepa i n., fort
Acton vid dalmynningen och fort Mont-Gilbert jämte
6 smärre verk i s. L. W:son M.

Chamonix-dalen (se föreg. sp.).

Champ [ʃã], fr. (af lat. campus), fält. – C. de
bataille [də bata’j], slagfält; C. de Mai [də mä],
majfält; C. de Mars [də ma’rs], marsfält, härstämma;
Marsfältet (se d. o.). – Champs-élysées [ʃəselisē],
elyseiska fälten, de dödes sälla boning (se
Elysium); promenadplats i Paris (se d. o. ). – En plein
champ [ã plä ʃã’], på fria fältet. – Sur le champ
[syrləʃã’], på stället, genast.

Champagne [ʃampa’nj], musserande hvitt vin från
trakten af Reims och Épernay i franska departementet
Marne (prov. Champagne). Viner från landskapet
Champagne, såväl hvita som röda, åtnjöto redan
under medeltiden stort anseende, men torde då ej
hafva till sin typ skilt sig från öfriga franska
landtviner. Konsten att göra musserande champagne
i våra dagars bemärkelse är i alla händelser en
långt senare tids uppfinning. Enligt traditionen
tillskrifves densamma en munk vid namn Pérignon,
hvilken 1670–1715 var vinskänk i Hautvilliers
abbotkloster. Denne munk skall nämligen hafva
varit den förste, som förvarat vin på med korkar väl
tillslutna glasflaskor och därvid kommit att lagra ett
vin, i hvilket efterjäsning framkallade utveckling
af kolsyra, som genom den omsorgsfulla korkningen
hindrades att afgå, kvarstannade i lösning och
gjorde vinet musserande. Ur detta uppslag utvecklade
sig sedermera tekniken för champagnefabrikationen,
men först i slutet af 1700-talet blef musserande
champagne ett allmänt kändt och för sina angenämt
stimulerande egenskaper uppskattadt vin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>