Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chasteler, Johann Gabriel - Chastellain l. Chatelain, Georges, flandrisk historieskrivare - Chasuarier - Chasworth. Se Chatsworth. - Chatanga - Chateau - Chateaubriand, Francois Rene, vicomte de C., framstående fransk författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingenjörofficer på sin tid, men han saknade förmåga
att leda större truppmassor.
Chastellain [jatlE’] l. Châtelain, Georges,
flandrisk historieskrivare, f. omkr. 1405, d. 1475,
var historiograf och råd hos hertig Filip den gode
af Burgund och hos dennes son Karl den djärfve. Väl
förfaren i krigets och fredens värf, skildrade
C. sakrikt, ehuru något partiskt, händelserna i
Burgund fr. o. m. 1419 i sin Chronique des ducs de
Bourgogne, hvaraf endast brottstycken bevarats. De
utgåfvos i tryck 1827 och, jämte C:s öiriga skrifter
på prosa och vers, 1863-66 (8 bd).
Chasuarier
(lat. chasuarii), ett af Tacitus ("Germania",
kap. 34) omtaladt germanskt fylke, sannolikt beläget
vid Ems’ biflod Hase, i hvilket fall chasuarierna ej
böra förblandas med chattuarier (l. attuarier). Jfr
Zeuss, "Die deutschen und die nachbarstämme" (1857),
s. 113. S. F. H.*
Chasworth. Se Chatsworth.
Chatanga,
flod i rysk-asiatiska guvern. Jenisejsk. 740 km. Den
faller ut i Norra ishafvet, i den 260 km. långa
Chatanga-viken af Nordenskiölds haf.
Château [jatå], fr. (af lat. castellum, skans),
skans, borg, fäste, slott. Ordet förekommer i en stor
mängd franska ortnamn, t. ex. C.-Haut-Brion,
C.-Lafite, C.-Latour, C.-Margaux, fyra vindistrikt i
franska depart. Gironde. Se vidare Bordeaux-viner. -
Château en Espagne [jatå an espa’nj], "slott i
Spanien", luftslott.
Chateaubriand [jatåbriä’], François René, vicomte
de C., framstående fransk författare och politiker,
f. 4 sept. 1768 i Saint-Malo i Bretagne. Han tillhörde
en af de äldsta adliga familjerna i nämnda landskap
och förblef hela sin lefnad i grund och botten en
sträng aristokrat. Af äfventyrslusta och begär att
komma undan den politiska oro, som framkallades
af revolutionen 1789, beslöt han deltaga i den
expedition, som i april 1791 afgick till Amerika
för att söka en genomfart till Asien i nordvästlig
riktning. Vid sin framkomst företog han i stället
under några månader till det inre Nord-Amerika en
resa, hvars omfattning han betydligt öfverdrifvit
i sina skildringar, som faktiskt mindre äro
grundade på egna iakttagelser än på äldre resandes
berättelser. Emellertid tyckas de intryck, han där
mottog, kraftigt ha bidragit att utveckla hans
poetiska uppfattning af naturens skönhet. Efter
underrättelsen om Ludvig XVI:s tillfångatagande
återvände han i dec. s. å. till sitt fädernesland och
gifte sig strax efter sin hemkomst med en fröken de
Lavigne - en förbindelse, som ingicks utan tycke och
ej hindrade honom att kort därefter lämna sin hustru
för att sluta sig till de franske emigranterna. Under
några år förde lian nu en landsflyktings äfventyrliga
lif och var ofta utsatt för det bittraste armod. Från
England, där han längst uppehöll sig, återvände
han 1800 till Frankrike och började där genast en
litterär verksamhet, som bildar epok inom landets
litteratur, så att det med rätta blifvit sagdt,
att med det nya århundradet Frankrike inträdde i ett
nytt litteraturskede. 1801 utgaf C. novellen Atala
("Atala, eller tvenne vildars kärlekshändelser i
öknen" 1802; nya svenska öfversättningar 1850 och
1882), hvilken genom sin rika känslostämning och
sina praktfulla naturskildringar utgör ett af de
förnämsta bladen i den s. k. romantiska litteraturen
i Frankrike.
1802 utgaf han ett större arbete, Le génie du
christianisme, af hvilket "Atala" egentligen
utgör endast en episod och som var afsedt att åter
uppväcka folkets religiösa känsla, hvilken under
revolutionen blifvit trängd tillbaka af den då
härskande rationalismen. I överensstämmelse med sin
skaldenatur framhöll dock C. däri hufvudsakligen
det poetiska elementet i den katolska religionen
och framkallade sålunda hos den bildade allmänheten
mindre en verkligt religiös stämning än ett romantiskt
intresse för den katolska kyrkans traditioner och
medeltidsformer. I samma riktning skref C. ytterligare
ett större arbete, Les martyrs (1809), i hvilket han,
genom att med kristendomen sammanställa hedendomen i
dess mest lockande former, sökte uppvisa den förras
ädla höghet.
 |
| Chateaubriand (efter målning af Girodet-Triosson). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
