Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Churchill, en från Dorsetshire härstammande gammal engelsk adelssläkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfällen, kriget erbjöd honom, för att rikta sig. Denna
omständighet gaf näring åt de hofkabaler, som,
efter torypartiets uppstigande till makten 1710,
spunnos om honom, och sedan den stora brytningen
inträdt emellan drottningen och C:s gemål, blef
han 1 jan. 1712, till Englands skam, förklarad
förlustig sina ämbeten och ställd till rätta för
påstådd förskingring af till arméns underhåll anslagna
medel. Anklagelsen måste såsom fullständigt obevislig
tagas tillbaka, men efter Godolphins död i sept. 1712
kände C. sig utan politiskt stöd hemma och beslöt,
äfven påverkad af Swifts hätska anfall i pressen,
att för en tid bosätta sig utomlands. Han reste i
nov. 1712 och vistades sedermera utom England till
drottning Annas död (aug. 1714). Georg I återgaf
honom hans värdigheter, men C. deltog sedermera föga
eller intet i det politiska lifvet, till stor del
på grund af sin brutna hälsa (han drabbades 1716
af upprepade slaganfall). C. afled 16 juni 1722
och begrofs i Westminster abbey. Därifrån flyttades
sedermera hans stoft till Blenheim. C:s Letters and
despatches utgåfvos af sir G. Murray (3 bd, 1845-46).
Bäst och sakrikast af Marlboroughbiografierna
är Coxe, "Memoirs of John, duke of Marlborough,
with his original correspondence" (3 bd,
1818-19, 6:e uppl. 1848; i tysk öfvers. 6 bd,
1820). Senare biografier ha utgifvits af Alison
(1852), Saintsbury (1885) och Wolseley (2 bd, 1894).
C. O. N.
Hertigens af Marlborough äldre syster Arabella
C., f. 1648, d. 1730, var älskarinna åt hertigen af
York, sedermera Jakob II, och hade med honom 4 barn,
hvaribland den berömde fältherren James Fitzjames,
hertig af Berwick (se d. o.).
2. Sarah C., född Jennings, hertiginna
af Marlborough, den föregåendes hustru, f. 1660,
dotter till Richard Jennings, blef vid 12 års ålder
utsedd till lekkamrat åt Anna Stuart, hertigens af
York, sedermera Jakob II:s, yngre dotter. De båda
flickorna hyste under ungdomsåren för hvarandra en
svärmisk vänskap, och den sluga och härsklystna Sarah
förstod mästerligt att så begagna sig af denna till
en tid växande tillgifvenhet från prinsessan Annas
sida, att hon efter sin vilja ledde såväl Anna som
hennes svage gemål, prins Georg af Danmark. Sedan
hon afslagit många lockande giftermålsanbud, räckte
den sköna och inflytelserika Sarah Jennings 1678 sin
hand åt John C. (se ofvan) och underlättade sedan hans
raska ernående af hög rang och viktiga ämbeten. Annas
tillgifvenhet för ungdomsväninnan, som hon vid
sin tronbestigning 1702 gjort till hofmästarinna,
svalnade emellertid så småningom, i det att den svaga
drottningen alltmer kände sig tryckt och besvärad
af Sarahs gränslösa öfvermod och härsklystnad. Det
kom ganska tidigt till ständiga tvister dem emellan,
dessa urartade till allt häftigare uppträden, då
hertiginnan trotsade på den gamla ungdomsvänskapen och
sin förmenta oumbärlighet. Oenigheten förvärrades,
då 1707 en ung släkting till hertiginnan, Abigail
Hill, kom till hofvet, där snart vann stor gunst
hos drottningen och i hemlighet gifte sig med Samuel
Masham, f. omkr. 1679, d. 1758, en vid hofvet mycket
omtyckt kammarjunkare hos prins Georg. Lady Masham
gick hos drottningen politiska ärenden åt toryledarna
Harley och S:t John; hennes mans raska militära
befordringar framkallade 1709 en
skarp konflikt med hertigen af Marlborough, och
i jan. 1711 afgick hertiginnan från sin plats vid
hofvet efter en ny serie af häftiga uppträden. På
Voltaires öfverdrifna berättelse om att hennes fall
förorsakats af ett par handskar och ett glas vatten
stöder sig Scribes ryktbara komedi "Le verre d’eau"
("Ett glas vatten"). Hertiginnan lefde efter sin makes
död i tillbakadragenhet, ofta upptagen af vidlyftiga
processer; hon dog 1744. 1742 utgaf hon en berättelse
om sitt lif vid hofvet, Account of her conduct etc. Ur
hennes bref ha flera samlingar utgifvits (2 bd, 1838;
2 bd, 1875).
3. George C., den förstnämndes broder, amiral,
f. 1654, utträdde ur aktiv sjötjänst 1693 och
innehade sedan höga ämbeten vid amiralitetet, där
han efter 1702 i 6 år var lika enväldig som brodern
vid armén (den af familjen behärskade prins Georg
var som storamiral flottans nominelle chef). C. var
okunnig och högdragen, hade fullständigt broderns
inflytande att tacka för sin framskjutna
ställning och samlade stor förmögenhet genom att
taga mutor af befordringssökande. Vid prins Georgs
död 1708 drog han sig tillbaka till privatlifvet;
han afled 1710.
4. Charles C., den föregåendes broder, general,
f. 1656, deltog med utmärkelse i striderna i Flandern
på 1690-talet, blef 1702 generallöjtnant, bidrog under
broderns befäl ej oväsentligt till segern vid Blenheim
1704 och utnämndes 1707 till general. Han dog 1714.
5. John Winston Spencer-C., 7:e hertig af
Marlborough, den förstnämndes ättling på
kvinnolinjen, politiker, f. 1822, d. 1883,
invaldes 1844 i underhuset, där han slöt sig till det
konservativa partiet och särskildt till sir Robert
Peel, måste som frihandlare uppge sin plats 1845,
men invaldes ånyo 1847 och satt sedan i underhuset
till 1857, då han ärfde faderns hertigtitel och plats
i öfverhuset (han hade förut burit titeln markis af
Blandford). C. tillhörde mars 1867-dec. 1868
ministären Derby-Disraeli som lordpresident och var
1876-80 lordlöjtnant på Irland under Disraelis
sista styrelsetid.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
