Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cigoli - Cikoria - Ciliarkroppen - Ciliarneuralgi - Ciliarneuros - Ciliata - Cilicien - Ciliciska portarna - Cilicius Cimber - Cilier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mest berömda bild (1597). Bland hans arkitektarbeten
märkas Palazzo Renuccini, gården till
Palazzo Nonfinito saint bottenvåningen i Palazzo
Madama i Rom.
C. E. N. (O. G–g.)
Cikoria, tekn., ett af rötterna af Cichorium
Intybus L., beredt kaffesurrogat (jfr Kaffe).
Rötterna sönderskäras, rostas i stora järncylindrar
och malas. Cikorian innehåller intet af kaffets
verksamma beståndsdelar.
Ciliarkroppen (lat. corpus ciliare). Se Öga.
Ciliarneuralgi l. Ciliarneuros, oftalm., ett
af olika orsaker uppkommet retningstillstånd i
ciliarkroppen, kännetecknadt af rodnad i ögat, tårflöde,
lindrig, ljusskygghet och någon ömhet för tryck.
Ciliarneuros. Se Ciliarneuralgi.
Ciliata, zool. Se Infusionsdjur.
Cilicien (lat. Cilicia, grek. Kilikia), i forntiden
namn på Mindre Asiens sydöstligaste provins,
motsvarande ungefär det nuv. turkiska vilajetet Adana.
C. skildes från Syrien genom Amanusberget (Almadag),
begränsades i n. och v. af Taurus, som delvis
fyllde landet med sina förgreningar, och stod
genom bergspass i förbindelse med Pisidien, Isaurien
och Kappadocien. Efter sin naturbeskaffenhet
indelades det i Cilicia pedias, det jämna, tätt
befolkade samt på säd och vin rika (men numera
förfallna) kustlandet, och Cilicia trachea, berglandet
i v. De mest bekanta passen voro de mellan Tyana
och Tarsos belägna Pylæ Ciliciæ, genom hvilka
Alexander den store inträngde från Kappadocien.
Floder: Kalykadnos (nu Gök-su), Kydnos, Saros
(Seihun) och Pyramos (Dsjihan). Inbyggarna, som
härstammade från syrer och fenicier, stodo hos
grekerna i dåligt rykte, mest för sitt sjöröfveri, som
gjorde en stor del af Medelhafvet osäker och först
genom Pompejus bragtes till slut (67 f. Kr.). C.
var först skattskyldigt under Assyrien och sedermera
tid efter annan själfständigt eller lydrike under
Persien, Macedonien, Syrien eller Egypten, tills
det slutligen, genom Pompejus, blef en romersk
provins (63 f. Kr.). Landets hufvudstad var Tarsos.
Vidare märkas i ö. Issos, där Dareios öfvervanns
af Alexander, och i v. sjöröfvarnas befästa hufvudnäste
Korakesion. Jfr Heberdey och Wilhelm, ”Reisen
in Kilikien” (1896).
Ciliciska portarna l. Ciliciska passen
(lat. Pylæ Ciliciæ). Se Cilicien och Taurus.
Cilicius cimber, pseudonym för Henrik Rantzau
(se d. o.).
Cilier (af lat. cilium, egentl. ögonhår), anat.,
vissa hår eller hårliknande bildningar, som träffas
hos djur och växter. – I djuranatomien har detta
namn gifvits åt: 1) de korta, styfva, vanligen mörka
ögonhåren, som uppträda i tredubbla rader på
de fria ögonlocksränderna. De stå tätare och äro
talrikare på öfre ögonlocket (100–150) än på det
nedre (50–75). På det öfre ögonlocket äro de
riktade snedt nedåt, på det undre snedt uppåt, och de
äro så böjda, att konvexiteten å de öfre svarar mot
konvexiteten å de undre. Deras uppgift är att skydda
ögat och ögats bindehinna för främmande kroppar;
2) hårliknande, ytterst fina utväxter från cellers
fria ytor. Stundom uppträder endast ett sådant
utskott å cellen och benämnes då gissel. Vanligare
är, att stora mängder af sådana fina hår eller
trådar utskjuta från den enskilda cellen, och i detta
fall kallas de cilier. De benämnas äfven flimmerhår,
emedan de under lifvet förete karakteristiska,
oafbrutna, spontana rörelsefenomen. –
![]() |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>