Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 391-392 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Clarendon-Castle - Clarendon press - Clarenna - Clarens - Claret - Claretie - Claretta - Clari

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

namnet Constitutions of Clarendon bekanta
stadgarna. Enligt dem skulle brottsliga klerker i
världsliga mål svara inför världslig domsrätt,
vad till Rom ej utan konungens medgifvande
vara tillåtligt, ingen andlig utan konungens
tillstånd få lämna landet o. s. v. Genom dessa
stadgar, hvilka utfärdades såsom en kodifikation
af gammal sedvanerätt, bröts hierarkiens makt
i England. De genomfördes på riksmötet mot
ärkebiskop Thomas à Beckets protester och gåfvo
närmaste anledning till striden mellan honom och
konung Henrik. Äfven påfven Alexander 111 inlade
mot dem en skarp gensaga. - På riksförsamlingen i
C. 1166 antogs en annan viktig stadga, Assize of
Clarendon, hvilken företer vissa likheter med våra
edsörelagar. Denna stadga om konungsräfst införde
flera betydelsefulla reformer i den engelska
rättskipningen; särskildt ordnades därigenom
grefskapsjuryns verksamhet med åsidosättande af
äldre bevisningsmedel, såsom edsgärdsmän och tvekamp.
(V. S-g.)

Clarendon press [kWrendon pre’s], ett storartadt
boktryckerietablissemang, tillhörigt universitetet
i Oxford och grundlagdt redan 1585 i liten
skala. 1669-1713 hade detta tryckeri, då kalladt
"University press", sin lokal i det s. k. "Theatrum
sheldonianum" (hvilken byggnad ärkebiskop Sheldon
låtit uppföra för annat ändamål), flyttades därefter
till "Clarendon-building" - till hvilken medel
erhållits genom försäljningen af lord Clarendons
"History of the rebellion and civil wars in England"
- och 1830 till en ny, särdeles storartad byggnad. Det
administreras genom en nämnd af 12 "delegerade",
utsedd af universitetets rådplägande församling. Sina
förnämsta inkomster har det genom tryckningen af
biblar och bönböcker. Oxfords universitet har jämte
Cambridges privilegium på utgifvandet af biblar
och liturgiska böcker. Också är Clarendon press
det största bibeltryckeri som finnes; det kallas i
denna egenskap vanligen "Oxford university press". I
en afdelning, som kallas "the learned" eller "the
classical", tryckas universitetets handlingar samt
arbeten, som förläggas af enskilda personer eller de
"delegerade", förnämligast filologi. Tryckeriet eger
alla erforderliga verkstäder för bokhandtverk samt
eget pappersbruk i Wolvercote nära Oxford. E. M.*

Clarenna, latinska namnet på Kannstadt.

Clarens [klara’], by i schweiziska kantonen Vaud
(Waadt), vid Genèvesjön, nära Montreux. Åtskilliga
scener i Rousseaus "Héloise" äro förlagda dit.

Claret [klä’rat], eng. (mlat. claretum, af
lat. clarus, ljus, klar), är i England en gemensam
benämning på alla slags rödvin. Jfr
Bordeauxviner och Clairet.

Claretie [klarti], Jules, egentligen
Arsène Arnaud, fransk författare, f. 3 dec. 1840
i Limoges, egnade sig efter slutade studier åt
journalistik och skref mycket gouterade kåserier och
teaterkrönikor. Genom en process, som föranledts
af en del af honom skrifna artiklar i "Le Figaro"
1868, vann han hela landets uppmärksamhet, och
under kriget med Tyskland 1870 skref han berömda
korrespondenser till några franska tidningar. Sedan
han 1871 förgäfves uppträdt som kandidat vid valen
till nationalförsamlingen, fortsatte han med allt
större framgång på tidningsmannabanan (veckokrönikor i
"Le temps" och korrespondenser till "L’indépendance
belge") och blef 1885 administratör för
Théâtre français, Frankrikes främsta talscen,
hvilken post han alltsedan innehaft och förvaltat
under allmänt erkännande. Redan tidigt började han
skrifva romaner, i hvilka han med en sannskyldig
reportertalang ofta kastade sig öfver de i Paris för
ögonblicket mest aktuella ämnena.

Med stor lätthet
att skrifva samt i besittning af ovanligt stor
personkännedom inom teater- och litteraturvärlden,
hör C. till de fransmän, som skrifvit mest och
blifvit mest lästa. Madeleine Berlin (1868), Le
troisiéme dessous (1878), Monsieur le ministre
(1881), Le million (IS82-, "Millionen", öfv. af
E. Lindahl, 1883), Le prince Zilah (1884; "Furst
Zilah. Ett äktenskapsdrama," 1885), Noris (1883;
"Noris. Skildring ur Paris litterära lif", öfv. af
C. A. Swahn, 1884), Puyjoli (1890; "Alldeles för
vacker. Puyjoli", öfv. af Amy Åkerhjelm, 1892)
och Brichanteau comédien (1896), hans bästa bok,
äro några af C:s mest spridda romaner. Han har
också idkat historiskt författarskap, bland hvars
alster må nämnas Les derniers montagnards (1867) och
Histoire de la revolution de 1870-71 (2:a uppl., 5 bd,
1875-76). Minnen från kriget gåfvo upphof till de af
nationell hänförelse vibrerande Les prussiens chez eux
(1872) och Cinq ans après, 1’Alsace et la Lorraine
depuis l’annexion (1876). C. har äfven skrifvit
åtskilliga teaterstycken, med hvilka han dock gjort
mindre lycka. Bland dem märkas det stora historiska
dramat La famille des gueux (1869), det revolutionära
dramat Raymond Lindey (s. å.), Les muscadins (1874),
med ämne ur en af honom skrifven liknämnd roman, det
patriotiska dramat Le régiment de Champagne (1877)
och Monsieur le ministre (1885), efter hans roman med
samma titel. C., som 1888 invaldes i franska akademien
efter Cuvillier-Fleury, är fortfarande en af "Le
temps"’ litteräre medarbetare, och hans på intressanta
minnen rika, alltjämt fortsatta krönikor där hafva
sedan många år tid efter annan utkommit i bokform
under titeln La vie à Paris (senaste årgång utkom
1904). C:s teaterkritiker hafva äfvenledes utgifvits
i bok, La vie moderne au théâtre (3 bd, 1868, 1875,
1889), och hans Œuvres complètes utkommo 1897-99. Jfr
Brunetière, "Le roman naturaliste" (7:e uppl., 1896).
E.A-t.

Claretta, Gaudenzio, baron, italiensk
historieskrifvare, f. 1835, d. 1900, juris doktor, var
huset Savojens historiograf och skref arbeten öfver
flera bland dess furstinnor och furstar, bl. a. Storia
del regno e dei tempi di Carlo Emanuele II (3 bd,
1877-79). C. har lämnat en rätt god skildring af
drottning Kristina i La regina Cristina di Svezia in
Italia 1655-1689 (med 51 aktstycken, 1892).

Clari, Giovanni Carlo Maria, italiensk tonsättare,
f. 1669 i Pisa, d. omkr. 1745, kapellmästare i Pistoja
1712, skref kyrkokompositioner, men blef i synnerhet
berömd för sina kammar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>