Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 447-448 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Clisthenes - Clistarchus - Clitheroe - Clitocybe - Citopilus - Clitus - Clive

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Clisthenes. Se Kleisthenes.

Clitarchus. Se Kleitarchos.

Clitheroe [kli^horäu], stad
i engelska grefsk. Lancaster, vid floden
Ribble. 11,414 inv. (1901). Spinnerier och
kattuntryckerier. Ruiner efter ett gammalt slott.

Clitocybe, Trattskifling, bot.,
svampsläkte af fam. Agaricaceæ bland
hymenomyceterna. Trattskiflingarna äro nära släkt
med musseronerna, men skilja sig från dessa däri,
att skifvorna löpa ned på foten, hvarigenom svampen
får en trattlik form. C. nebularis (pudrad trattskifling)
är allmän i trädgårdar och skogsbryn och är en god
matsvamp. G. L-m.


Clitopilus, Mjölskifling, bot., svampsläkte
af fam. Agaricaceæ bland hymenomyceterna. Hit hör
allmänna mjölskiflingen (C. orcella),
som förekommer allmänt i skogar och skogsängar. Den
luktar som nymalet mjöl och är en god matsvamp.
G. L-m.

Clitus. Se Kleitos.


Clive [kla͡ı’v], Robert, baron C. af Plassey,
grundläggaren af det brittiska väldet i Ostindien,
föddes i Shropshire i England 29 sept. 1725. Som
civil tjänsteman i ostindiska kompaniets tjänst kom
han vid 19 års ålder till Madras, men lämnade 1746
sin skrifvarsyssla för att, efter Madras’ intagande
af fransmannen Dupleix, som fänrik deltaga i kriget
mot fransmännen i Ostindien, hvarunder han utmärkte
sig vid försvaret af Fort S:t David och belägringen
af Pondichéri 1748. Efter freden i Aachen (7
okt. s. å.) återvände C. till sin civila befattning,
men fick inom kort rikligt tillfälle att vinna
ny militär utmärkelse under de tronstrider mellan
infödda furstar, hvari såväl kompaniet som fransmännen
inblandade sig. Som kapten intog han, 31 aug. 1751,
med en handfull folk navabens af Karnatik hufvudstad,
Arcot, hvilken blottats under dennes med fransk hjälp
företagna härnadståg mot en af engelsmännens indiske
bundsförvanter i Trichinopoli. C. uthärdade därefter
i Arcot en 50 dagars belägring af navabens hela här
– en vapenbragd, som i hela södra Indien ofantligt
stärkte engelsmännens af Dupleix hotade prestige och
därigenom korsade dennes planer att åt Frankrike
uppbygga ett sydindiskt välde. Sedan C. genom en
rad smärre
segrar öfver fransmännen och deras allierade fullföljt
sin framgång, återvände han 1753 för sjuklighets skull
till Europa, dit ryktet om hans glänsande bedrifter
föregått honom. Hans afsikt var nu att vinna en plats
i underhuset, men då detta misslyckades, återvände
han 1756 till Indien som öfverstelöjtnant och guvernör
öfver Fort S:t David.

Subadaren af Bengalen, Behar och Orissa, navaben
Siraj-ud-daula, hade samtidigt intagit Calcutta,
hvarvid en stor del af där tillfångatagna engelsmän
ömkligen omkommit (se Indien, historia). C. sändes nu
– jämte en eskader under amiral Watson – att bekämpa
navaben. C. återtog Calcutta (2 jan. 1757), slog med
något öfver 2,000 man, hvaraf blott 830 européer,
navabens 40,000 man starka här 14 febr. och tvang
honom till fred samt eröfrade vid underrättelsen om
utbrottet af ett nytt fransk-engelskt krig äfven den
franska besittningen Chandarnagar (23 mars). Segerns
frukter beslöt han trygga genom att i Siraj-ud-daulas
ställe uppsätta en af engelsmännen beroende härskare
öfver Bengalen. I detta syfte ingick C. aftal med
befälhafvaren öfver navabens här, Mir Jafar kan, och
andra missnöjda stormän – hvarvid han lät komma sig
till last ett drag af äkta asiatisk lömskhet mot en af
de sammansvurne, som hotade röja hemligheten – samt
ryckte an mot navabens hufvudstad, Murshidabad. Vid
Plassey, nära Hugli-floden, möttes han af navaben i
spetsen för 68,000 man med 53 kanoner. C. hade med
sig blott 3,300 man, hvaraf 2,100 sipahis (indiska
soldater i brittisk tjänst) samt några få kanoner,
men vann emellertid med hjälp af Mir Jafars förräderi
en stor seger (23 juni), intog Murshidabad (29
juli) samt upphöjde Mir Jafar till subadar öfver
Bengalen, Behar och Orissa. Segern vid Plassey
gjorde hela Bengalen engelsmännen underdånigt. Mir
Jafar fick betala sin upphöjelse med ofantliga
skänker till C. och dennes förnämste officerare
samt handelsförmåner åt kompaniet. Missnöjd med
maktlösheten i sin nya ställning, inlät sig Mir Jafar
omedelbart med holländarna i hemliga förhandlingar
om ett gemensamt anfall på C:s trupper, men denne
slog i grund en holländsk invasionshär vid Chinsura
(nov. s. å.). Sedan det brittiska öfverväldet öfver
Bengalen därmed var tryggadt, återvände C. till
England, dit han ankom hösten 1760. Han invaldes
s. å. i underhuset för Shrewsbury och upphöjdes
1762 till irländsk peer med titeln baron C. af
Plassey. Hemma motarbetades han af ostindiska
kompaniets direktörer, främst deras ordförande
L. Sulivan, men då kompaniets ställning i Ostindien
betänkligt försämrats genom tjänstemännens skamliga
snikenhet och fientligt uppträdande från den subadar,
Mir Kasim, de uppsatt i Mir Jafars ställe, samt af
navaben af Oudh, måste kompanidirektörerna bekväma
sig till att ånyo sända ut C., denna gång som
generalguvernör och högste befälhafvare i Bengalen.

Vid hans ankomst till Calcutta (maj 1765) var den
värsta faran öfver och de förbundne furstarna
besegrade. Han företog nu genast ett grundligt
rensningsarbete inom den hopplöst korrumperade
tjänstemannakåren, hvarigenom han förvärfvade en mängd
oförsonliga fiender, hvilka sedan förtalade honom
i England. Tjänstemännen förbjödos att idka enskild
köpenskap, och omfattande förvaltningsreformer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>