Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 523-524 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Collalto, Rambold, österrikisk fältmarskalk - Collan - Colla parte - Colla piscium - Collapsus - Coll' arco - Collard, - Collares - Collart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ättling af en yngre linje, som mot slutet af
1700-talet kom i besittning af det af C. stiftade
fideikommisset, blef 1822 upphöjd i österrikiskt
furstestånd.

Collan, finsk släkt, härstammande från
Claudius Collanus, död som pastor i Pieksämäki
1692. Hans sonsons son Pehr Johan C., död som
pastor i Idensalmi 1833, hade bland andra barn
sönerna Alexander C., militärläkare i Petersburg,
1874 adlad med namnet von Collan, och de båda nedan
nämnde skriftställarna.

1. Fabian C., skolman, författare, f.
1817, blef student 1834 och filos. kandidat 1839.
I sin hembygd, hvilken varit skådeplatsen för
den sandelsska härens tappra strider, insöp
han redan som barn ett varmt intresse för allt
fosterländskt, och vid universitetet fick det
ny näring genom den, till följd af Kalevalas
framträdande, vaknade entusiasmen för finska språket.
Redan tidigt begynte han arbeta i den periodiska
pressen, hvarjämte han skref först noveller,
med ämnen ur folklifvet, och sedermera tvenne
värdefulla mytologiska afhandlingar: Väinämöinen
och Ilmarinen samt Bjarmaland och Pohjola (i
Hälsingfors morgonblad 1838-39). År 1841 blef
han redaktör för nämnda tidning, där riktiga
fosterländska frågor afhandlades i grundliga, på
sakkännedom stödda artiklar och där utgifvaren bl.
a. varmt förfäktade den finska befolkningens
rätt att höra lagens ord tolkas på sitt
eget språk. 1843 utgaf C. afhandlingen
De reformationis in Fennia initiis och blef på
grund däraf s. å. docent i historia, men utnämndes
redan året därpå till lektor i samma ämne vid det
då inrättade gymnasiet i Kuopio. Enhälligt vald
till rektor, sökte han grunda läroverkets styrelse
på den nyare tidens humana principer och lyckades
hos ungdomen väcka en ädel och god kamratanda.
Han öfvertog själf undervisningen i finska språket
och utgaf 1847 en finsk språklära, hvaruti resultaten
af Lönnrots och Castréns forskningar tillgodogjordes
för den elementära undervisningen. 1850 utnämndes
C. till adjunkt i filosofi vid universitetet i
Hälsingfors, men dog redan 1851. Hans Valda
skrifter utgåfvos 1872 (jämte en af V. Vasenius
författad lefnadsteckning).

2. Karl C., den föregåendes broder,
skriftställare och tonsättare, f. 1828, blef student
1842, filos. kandidat och magister 1850, lärare vid
fruntimmersskolan i Hälsingfors 1852 och lektor i
tyska språket vid universitetet 1859. När det
finska studentbiblioteket bildades 1858, blef
C. vårdare af den nya inrättningen. 1864 lämnade
han denna befattning, och 1866 utnämndes han till
universitetsbibliotekarie. Äfven på denna plats
visade han stor organisatorisk förmåga och arbetade
särskildt på att
göra biblioteket mera tillgängligt för
allmänheten. Död 1871 i Hälsingfors (i kolera).

Såsom skriftställare utvecklade C. en betydande
verksamhet. Redan 1849 utgaf han (i förening med
K. A. Renvall) "Dikter af Heinrich Heine i svensk
öfversättning". Såsom akademiska afhandlingar
utkommo 1860 Öfversigt af Serviens historiska
folksånger, 1861 Om bibliografiska systemer
och bibliotheksmetoder och 1865 Königinhofer-
och Grünbergerhandskriften (öfversättning jämte
litteraturhistorisk inledning). För Finlands ungdom
utgaf han tvenne med sakkännedom och urskillning valda
antologier: "Poetisk läsebok" (1864; 3:e uppl. utg. af
V. Vasenius 1891) och "Läsebok på prosa" (1866), båda
innehållande prof af inhemska författares arbeten
på svenska. För "Litterär tidskrift" (1863 -65)
var C. hufvudredaktör, och dessutom meddelade han i
åtskilliga tidningar och tidskrifter uppsatser i olika
ämnen. Några bland dessa uppsatser utgaf han ånyo
under titeln Studier och skizzer (1865). Likaledes
samlade han sina väl utförda poetiska öfversättningar
under titeln Dikter från fremmande land (1864). Det
viktigaste af hans litterära arbeten är den med
trohet mot originalet och på samma gång med poetisk
smak utförda svenska öfversättningen af Kalevala
(1864-68; l:a delen ånyo utg. 1891), hvarigenom detta
finska nationalepos i sin utvidgade form (andra
upplagan) blef tillgängligt för hela Norden. En
utförlig inledning, innefattande en historia öfver
den finska folkdiktningens samlande, ökar värdet af
denna öfversättning. I sin ungdom var C. en bland dem,
hvilka samlade folkvisor och melodier, och flera bland
de nu mest kända och omtyckta af dessa visor blefvo
upptecknade af honom. Det var utan tvifvel denna
förtroliga bekantskap med folkvisan, som bestämde
riktningen äfven af den stora musikaliska begåfning
han egde. Denna fann nämligen sitt förnämsta uttryck
i de enkla, men varma och innerliga melodier han
komponerade till sånger af Runeberg (Fåfäng önskan,
fyra af Fänrik Ståls sägner m. fl.), Topelius
(Vasamarsch m. fl.), Ahlqvist (Savolaisen laulu,
Savolaksarens sång) m. fl. finska äfvensom åtskilliga
tyska skalders dikter. Dessa Sånger och visor (1847
-65) hafva genom sin enkelhet och värme funnit vägen
till hvarje finskt hem, där sångkonsten odlas. -
C. var gift med Maria Pacius, dotter af kompositören
Fredrik Pacius och i sitt hemland högt ansedd som
sångerska, särskildt på den enkla, innerliga visans
område. V.*

Colla parte (it.), mus., "med hufvudstämman",
betecknar, att ackompanjemanget skall med afseende på
tempo och uttryck noga rätta sig efter hufvudstämmans
fria föredrag. A. L.

Colla piscium (lat.), farm. Se Husbloss.

Collapsus (lat.). Se Kollaps.

Coll’ arco l. Col arco, it. ("med stråken"),
mus. (förkort, arc., c. arc., c. a.), i stråkmusik
beteckning för att efter ett pizzicato stråken åter
skall användas. Jfr Arcato.

Collard [kållär], Pierre Paul Royer-C. Se
Royer-Collard.

Collares, stad i portugisiska distriktet Lissabon
(Estremadura), på en höjd nära Atlantiska hafvet,
n. ö. om Cabo da Roca. 3,813 inv. (1900). Berömd
vinodling; brytning af svart marmor.

Collart [kållär], Claude, krigare, f. i Champagne,
tjänade först hos hertigen af Guise och begaf sig
sedermera till Sverige. 1557 följde han Mornay på
dennes beskickning till Polen, och 1559 deltog han
i beskickningen till England. Hos Erik XIV stod han
i ynnest. och af honom användes han i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>