Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Colomb, Philip Howard, engelsk amiral - Colombacz-myggan - Colombes - Colombey-Nouilly - Colombia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han 1868-70 chef på "Dryad", använd att undertrycka
slafhandeln, och utförde efter hand flera kommando-
och kommittéuppdrag. C. tog afsked 1886, men
befordrades 1887 till konteramiral och 1892
till viceamiral i reserven. C. var en såväl inom
England som i utlandet högt uppburen auktoritet på
sjöstrategiens område. Han redigerade "The naval
year book" och författade bl. a. det epokgörande
arbetet Naval warfare: ils ruling principle and
practice (1891), det första verkligen sjöstrategiska
verket. Bland hans öfriga arbeten må nämnas:
Slavecatching in the Indian ocean (1873), Manual
of fleet evolutions (1874), Essays on naval
defence (1893) samt Memoir of sir Astley Cooper
Key (1898). Vidare skref han en mängd broschyrer
och tidningsuppsatser i sjöförsvarsfrågor. Om
kustförsvarets betydelse för Sverige yttrade han tankar,
som öfverensstämma med dem, hvilka uttalats af de
svenska försvarskommittéerna 1809 och 1816 samt af
John Ericsson. Död 1899. - Hans broder sir John
Charles Ready C.,f. 1838, hvilken tjänstgjorde vid
flottans artilleri 1854-69, har i föreläsningar samt
utgifna skrifter afhandlat det brittiska sjöförsvarets
lifsfrågor och tillsammans med W. E. Forster
stiftat (1884) föreningen "Imperial federation
league", med syfte att verka för de stora brittiska
koloniernas närmare anknytning till moderlandet.
(H. W-l.)
Colombacz-myggan [-båts-], Simulia maculata Meig,
zool., en till flugmyggornas familj (Crassicornia)
och tvåvingarnas ordning (Diplera) hörande insekt,
som till färgen är askgrå med svartaktiga fläckar
och streck på öfra sidan samt 0,44 cm. lång. Denna så
illa beryktade mygga lefver företrädesvis i Serbien,
vid byn Colombacz, på högra Donaustranden. Vid vissa
tider uppträda, i skogarna nära vatten, molnlika
skaror af dessa insekter och slå sig ned på människor
och djur i sådana massor, att de betäcka hela kroppen
och framkalla genom sina styng bulnad, sårfeber och
kramp, ja stundom t. o. m. döden. Vidskepligt folk
tror, att denna mygga kommer ur en vid nämnda by
belägen håla, hvarest S:t Georg påstås hafva dödat
draken, och köttet af dessa myggors offer anser
man vara giftigt. Såsom bevis på den skada denna
insekt kan vålla må nämnas, att t. ex. år 1830 dogo
vid stränderna af March flera hundra hästar och
kor utaf bett af densamma. I sin ordning faller
colombaczmyggan offer för fåglar, fiskar, sländor
o. d. J. G. T.*
Colombes [kålå’b], köping i franska depart. Seine, 11
km. n. v. om Paris, nära vänstra Seinestranden. 23,061
inv. (1901). Kapplöpningsbana, petroleumraffinaderier,
ättikfabriker.
Colombey-Nouilly [kålåba-noji’], tvenne byar ö. om
Metz, efter hvilka tyskarna uppkalla den första af de
framför Metz levererade bataljerna (14 aug. 1870),
medan fransmännen uppkalla den efter Borny eller
Courcelles. Se Borny och Metz.
Colombia l. Columbia (República de Colombia),
republik i nordvästra delen af Syd-Amerika, förr
kallad Nya Granada. Det sträcker sig från 2° 50’
s. br., där det närmar sig Amasonfloden på ett afstånd
af blott 90 km., till Syd-Amerikas nordligaste udde,
Punta Gallinas, 12° 24’ n. br. Gränsen mot Venezuela
markeras på vissa sträckor af floderna Rio Arauca,
Rio Meta, mellersta Orinoco, Atabapo samt öfre Rio
Negro (Rio Guainia).
I s. v. är Rio Napo gräns mot Ecuador, i väster
går landet fram till Stilla hafvet, som i dess
kust bildar en mängd bukter och vikar, bland hvilka
må nämnas Bahia Coqui, Bahia del Choco och Rada de
Tumaco. Kusten vid Karibiska hafvet har Darienbukten
och dess smalare sydliga fortsättning Urabaviken
samt den öppna Golfo de Morosquillo i ö. Längre i
n. märkas strandsjön Boca di Cienaga och den stora
halfön Goajira. Hela området uppgifves officiellt till
1,135,550 kvkm. (enl. nyare planimetrisk beräkning
1,206,200 kvkm.).
Till sin ytbeskaffenhet kan C. delas i två alldeles
olika delar, det af Kordillererna bildade höglandet
i v. och de vidsträckta slätterna (llanos) i ö. C:s
Kordillerer skilja sig från Ecuadors därigenom
att de ha en tredje östligare kedja. De tre mot
norr divergerande kedjorna heta Östkordillererna
(Cordillera oriental), Centralkordillererna
(Cordillera central) och Västkordillererna (Cordillera
occidental). Mellan de båda förra ligger en bred
dal, genomfluten af Magdalena; däremot är dalen
mellan de båda senare trängre, så att dess flod
Cauca har ett af forsar och fall mycket stördt lopp,
medan Magdalena endast på en kortare sträcka, vid
Honda, har att passera forsar. Dessa berg hafva
ej så höga toppar som Ecuadors Kordillerer, ehuru
ansenliga nog; många äro vulkaner. Topphöjden aftar
mot norr. Längst i söder ligger Cumbal (4,790 m.) på
Västkordillererna, vulkanen Pasto (4,264 m.) mellan
dessa och Centralkordillererna samt Tajumbino
(4,125 m.) på de senare. I Caucas källområde
ligger en hel grupp vulkaner, däribland Sotará (4,700
m.). Västkordillerernas kam har ända till 7° n. br. en
höjd af omkr. 2,000 m. med toppar på 3,000–3,400
m. Passhöjden är 2,000–2,500 m. Mellan dem och
kusten går en mindre kedja, Kustkordillererna, hvars
toppar äro 800–1,800 m. I längddalen mellan de båda
kedjorna flyta San Juan åt s. och den mer betydliga
Atrato mot n. (till Urabaviken). Centralkordillererna
ha i den slocknade vulkanen Nevado de Huila (3°
n. br.) en topp på 5,700 m. och nå i Tolima 5,616
m. samt i Ruiz 5,600 m., båda de senare verksamma
vulkaner. Bergen sjunka ej så djupt på västra sidan
som på den östra och sluta vid omkr. 8° n. br., där
Cauca böjer sig mot n. ö. för att nå Magdalena. –
Östkordillererna, som äro vattendelare mellan
Magdalena samt Amasonfloden och Orinoco, äro lägre än
de båda andra kedjorna, men blifva i stället bredare,
i det att de upplösa sig i en mängd kedjor, omslutande
högslätter och dalar. Mest bekant af dessa är Bogotás
högslätt. Från dem flyter en mängd vattendrag ned på
llanos, där de uppsamlas af Orinocos båda bifloder Rio
Meta och Guaviare; eller ock flyta de mot s. ö. till
Amasonfloden (Rio Negros bifloder samt Yapura och Iça
l. Putumayo). V. om Goajirahalfön bildar Sierra Nevada
de Santa Marta ett alldeles själfständigt bergsystem,
som når ända till 5,300 m. höjd.
Slättbygden upptar omkr. hälften af landets areal, men
är mycket glest befolkad. I närheten af Kordillererna
utgör den ett urskogsområde, längre i ö. en grässtäpp,
dock ej alldeles utan träd. Dessa llanos delas
i Llanos de Casanare, mellan Arauca och Vichada,
Llanos de San Martin mellan Vichada och Uaupes och
Llanos de San Andres från Uaupes till Ecuadors gräns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
