Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus, Kristofer, Amerikas upptäckare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänna åsikten om jordytan. Syd-Amerika med
sin nordkust och östsida intill södra vändkretsen
hade dykt upp ur oceanen, på upptäckandet af
Brasilien genom portugisen Cabral hade följt florentinaren
Amerigo Vespuccis berömda resor, som skulle
förskaffa den nya världen dess namn. Vid samma
tid hade Vasco da Gama rundt Afrika funnit vägen
till det verkliga, sedan forntiden kända Indien.
C. betraktade visserligen fortfarande de af honom
upptäckta öarna och länderna som hörande till
Indien, men måste medgifva, att han i viss mån endast
beträdt förgården till detta land. Var Cuba ett
fastland, liksom omisskännligen kusterna af
Venezuela och Brasilien tillhörde ett stort land, som ej
kunde få karaktär af en ö, så återstod påtagligen
endast sjövägen söder om Cuba västerut för att komma
till "inre Indien". Åt detta håll hade man alltså
att leta efter ett sund, en genomfart, som ledde till
portugisiska Indien.
Detta blef också C:s mål på hans fjärde resa,
hvilken han företog från Cádiz 9 maj 1502 med
fyra små skepp. På denna resa medföljde hans
säkra stöd, brodern Bartolommeo, jämte sonen
Fernando. C. anlöpte San Domingo på Haïti, men
vägrades af ståthållaren Ovando att landstiga.
14 juli seglade han vidare västerut mellan Cuba och
Jamaica samt nådde i sydvästlig riktning 30 juli
den lilla ön Guanaja i Hondurasgolfen, ej långt från
nuvarande staden Trujillo. Där stötte han oväntadt
på nya världens första kulturfolk, medlemmar af
mayastammen från Yucatan. Det var handelsmän
med kvinnor och barn ombord, seglande i en stor
barkass, som tillryggalagt 30 mil öfver hafvet.
Farkosten hade ett skuggtält af palmgrenar till skydd
mot regn och sol. Varorna bestodo af brokigt
färgade och virkade bomullsdukar och bomullsskjortor,
träsvärd med egg af obsidian, kopparyxor för
trädfällning samt kopparkärl. Som mynt begagnade de
kakaobönor, hvaraf ett stort förråd medfördes, och
deras lifsmedel utgjordes af majs, batater och jams.
I stället för att utfråga dem om deras hemland och
sätet för deras kultur fäste C. hufvudvikten vid
fyndorterna för guld och visades på så sätt söderut
till ett guldland vid namn Veragua. C. uppgjorde
nu den teorien, att han seglade utmed klassikernas
"gyllene halfö" (Chersonesos aurea), d. v. s. halfön
Malakka, som stängde honom från Ganges. Färden,
som blef ytterst farlig, gick österut utmed den
flacka kusten. I Chiriquibukten, där kusten blef
mera bergig, fick C. den första dunkla underrättelsen
om ett stort vatten på andra sidan, alltså första
meddelandet om Stilla oceanens närhet. En rasande
storm dref honom förbi Veragua till näset vid
Panama, där han fann skydd i bukten Puerto bello
och måste kvarligga en hel månad för storm och
oväder. Två fartyg gingo förlorade. Med
återstoden nåddes Dariengolfen, och därifrån nödgades
C. anträda återresan med sina svaga, af mask
genomborrade fartyg. Han förmådde taga sig öfver till
Jamaica, men måste där sätta fartygen på land för
att rädda lifvet. De skeppsbrutne måste lefva af
indianernas underhåll, under inbördes strider och
myteri, en kamp för lifvet, som varade ungefär ett
år. Härunder lyckades Diego Mendez i en roddbåt
under 5 dagar och 4 nätter nå fram till San
Domingo och hämta hjälp; ett skepp anlände 25 juni
1504 till Jamaica och upptog manskapet. Så
återvände C. för sista gången från nya världen till
Spanien och landade i nov. samma år i Cádiz - som
en skeppsbruten.
 |
| Det hus, där Columbus dog. |
|
| Columbus’ staty i Genova. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
