Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Consistorium - Consistorium ecclesiasticum generale - Con smania - Consolato del mare - Con solennità - Consolo - Consols
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Consistorium (lat.), egentl. församlingsställe,
rådssal; namn på vissa slags ämbetsmyndigheter
för kyrko- och undervisningsfrågor. Se
Konsistorium. - Consistorium academicum,
akademiskt konsistorium. - Consistorium
ecclesiasticum, kyrkligt konsistorium. - Consistorium
generale. Se Consistorium ecclesiasticum
generale. - Consistorium regni, "rikskonsistorium",
"öfverkonsistorium", det till riksdag församlade
prästerskapet. Se Prästeståndet.
Consistorium ecclesiasticum generale l. Consistorium
generale, ett under 1600-talet och början af
1700-talet tillämnadt centralorgan för kyrkans
styrelse. Termen möter första gången i Karl IX:s vid
kröningen 1607 utfärdade privilegier för prästerskapet
och åsyftade ett organ för den högsta lagskipningen i
kyrkliga mål. Men det stannade vid afsikten. För några
biskopar framlade emellertid Gustaf Adolf i Strängnäs
1623 ett förslag om ett <i>generale consistorium
ecclesiaslicum</sp> "efter andra evangeliska herrars och
potentaters exempel", och torde konungen härvid
hafva följt det tyska kyrkoskicket i allmänhet,
för hvilket den württembergska kyrkoordningen
1559 anses typisk. Enligt instruktionen i fråga -
som enligt ett ställe i rådsprotokollet 7 juli
1645 kanske var uppsatt af Axel Oxenstierna -
skulle konsistoriet bestå af 12 medlemmar, hälften
andliga och hälften lekmän. Dess uppgift var att
revidera kyrkoordningen och, sedan den af konungen
stadfästs, öfvervaka dess efterlefnad, hålla
disciplinär uppsikt öfver prästerskapet, äfven öfver
biskoparna och deras tillsättning af prästtjänster,
vårda sig om enheten i religionen och å konungens
vägnar om kyrkoväsendet i Estland och Ingermanland,
afdöma tvister mellan biskopar och församlingar samt
inspektera akademier, skolor, hospital, barnhus och
boktryckerier (censur af nya böcker). Konsistoriet
skulle sammanträda blott en gång om året och var
således ej ämnadt till ett beständigt administrativt
verk, utan till att kontrollera biskoparna och döma i
andliga "klagemålssaker". De i Strängnäs församlade
biskoparna godkände ej lekmän såsom bisittare. Samma
motstånd vederfors konungen från prästerskapets sida,
när han på riksdagen 1624 åter framlade förslaget,
som antogs sålunda, att Consistorium generale
visserligen skulle upprättas, men på sätt biskoparna
önskade. I öfverensstämmelse härmed framlades endast
för prästerskapet en k. proposition 1625, däri den
af prästerna häfdade principen att endast andliga
skulle vara bisittare väl erkändes, men sålunda,
att icke biskopar, utan 13 lägre prästmän därtill
skulle utses, hvarjämte några lekmän å konungens
vägnar skulle i konsistoriet vara "tillstädes, dock
utan rösträtt. Prästerskapet invände, att de närmast
hufvudstaden varande biskopar jämte lägre prästmän
skulle bilda konsistoriet, enär det vore oformligt,
att präster, som lydde under biskoparnas jurisdiktion,
egde döma öfver dem. Därmed förföll frågan. Vid 1634
års riksdag begärde prästeståndet upprättande af
ett consistorium generale, som i regeringsformen
"generaliter" borde införas. Riksdagsbeslutet
innehöll, att detta konsistorium framdeles skulle
inrättas, och frågan därom upptogs äfven emellanåt
till behandling samt framlades formligen vid 1649 års
riksdag, men föll. Frågan om kyrklig öfverstyrelse
sammankopplades från början med revisionen af 1572
års kyrkoordning och tjänade som medel för regeringen
att förhala den senare för att framtvinga den förra
- en taktik, som 1649 måste uppgifvas. Striden om
consistorium generale var en djupgående politisk
företeelse rörande dåtidens stora tvistefråga om
kyrkostyrelsens sammanfallande med statsstyrelse
eller ej. Det var den ’kraftfulle biskopen i
Västerås Johannes Rudbeckius, som härvidlag främst
ledde den segerrika kyrkliga oppositionen mot Axel
Oxenstierna, den svenska centralregeringens store
organisatör. Efter att hafva lifligt diskuterats
utan resultat af den stora kommissionen för
kyrkoordningens öfverseende 1655-59, återkom
frågan om consistorium generale först på 1726-27
års riksdag och behandlades då vidlyftigt af dess
ecklesiastikdeputation. Synpunkterna voro desamma
som från Gustaf II Adolfs tid och åberopades stundom
formligen. Trots prästeståndets motstånd - ledt
företrädesvis af biskop Benzelius - antogs förslaget
af de tre världsliga ståndens ledamöter, men blef
likväl "tills vidare liggande" - hvilket blef för
alltid. Se P. E. Thyselius, "Handl. rörande svenska
kyrkans och läroverkens historia" (1839-41), "Bidrag
till sv. kyrkans och läroverkens hist." (1848), "Om
det af Gustaf II Adolf tillämnade generalkonsistoriet"
(i "Smärre bidrag t. sv. kyrkans hist." h 1,
1851), N. Edén, "Den svenska centralregeringens
utveckling" (1902), s. 297-307, och C. G. Malmström,
"Sveriges politiska historia", II, s. 38 ff. (2:a
uppl. 1895), samt otryckta källor i riksarkivet.
J. Th. W. (L. M. B.)
Con smania [smänia], it., mus., lidelsefullt ända
till vansinne.
Consolato del mare (sp.), en i senare hälften af 14:e
årh. i Barcelona upprättad samling af sjörättsliga
sedvänjor. Denna omfattande samling, hvilken grundade
sig å de vid Medelhafvet i Spanien och Frankrike
rådande rättsbruk, har utöfvat väsentligt inflytande
på lagstiftningen och omedelbart tillämpats vid
sjörättsskipningen. I. Afz.
Con solennità (it.), mus., med högtidlighet.
Consolo [kånsålå], Ernesto, italiensk pianist,
f. 1866 i London, elev af Sgambati i Rom och Reinecke
i Leipzig, har sedan 1901 vunnit ett namn bland
samtidens förnämligare pianovirtuoser genom sitt
spels förfinade teknik, rytmiska klarhet och sundhet i
uppfattningen. Han är bosatt vid Lugano i Schweiz, men
mest stadd på konsertresor. 1905 besökte han Sverige.
Consols [konså^s]. eng. (förkortning af consolidated
stocks), det häfdvunna namnet på obligationerna för
den del af den fonderade engelska statsskulden,
som 1751 skapades genom förening af flera förut
skilda tre-procentslån. Fondens ursprungliga belopp
var endast 9,137,812 pd st., men nya lån förenades
alltjämt därmed, så att consols 1858 uppnått ett
belopp af 400 mill. pd st. och då redan länge utgjort
hufvuddelen af den engelska statsskulden. Beloppet
sänktes därefter småningom genom att regeringen
inköpte obligationerna, tills summan 1888 nedgått till
något under 323 mill. pd st. Sistnämnda år företog
G. J. Goschen såsom finansminister en fullständig
konvertering af skulden, så att räntan, som dittills
varit 3 proc., sänktes till 2 3/4 från 1889 och 2 1/2
proc. från 1903; fr. o. m. 1923 skall regeringen ega
rätt att återbetala hela lånet. Sedan dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
