Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 735-736 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Corneille - Cornelia - Cornelisz - Cornelius, betydande romersk släkt under republikens tid - Cornelius, romers biskop - Cornelius. Peter von C., tysk målare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

obscurs et nouveaux de la vie de Pierre Corneille"
(1888), Lieby, "Corneille" (1892), Lanson,
"Corneille" (1898), Böhm, "Die dramatischen theorien
P. Corneilles" (1901), och Huszar, "Pierre Corneille
et le théâtre espagnol" (1903). P. A. G.

2. Thomas C., den föregåendes broder, fransk
skald, f. 1625 i Rouen, egnade sig tidigt åt
dramatiskt författarskap, men blef såsom skald
knappast någonting mer än en efterbildare af sin
broder samt af Racine och andra samtida. Af hans
dramatiska arbeten, mer än fyrtio till antalet och
till en stor del bearbetningar från spanskan, väckte
flera på sin tid ganska stor uppmärksamhet, men äro
nu nästan helt och hållet glömda. De förnämsta äro
Timocrate (1656). Ariane (1672) och Le comte d’Essex
(1678). Äfven som språkforskare gjorde C. sitt
namn kändt. Sedan han 1685, efter enhällig kallelse,
intagit broderns plats i franska akademien, bidrog han
flitigt till dess ordboksarbete och utgaf därjämte,
samma år som dettas första upplaga offentliggjordes
(1694), ett eget verk, Dictionnaire des arts et
des sciences. hvilket skulle tjäna som supplement
till akademiens ordbok. 1708 utkom hans Dictionnaire
géographique et historique, hvilken kan betraktas som
grundvalen till Diderots encyklopedi. Död 1709. Se
G. Reynier, "Th. Corneille, sa vie et son théâtre"
(1893).

Cornelia, Gracchernas moder. Se Gracchus 2.

Cornelisz [-lis], Cornelis, kallad C. van Haarlem,
holländsk figurmålare, f. 1562 i Haarlem, d. där
1638, var "elev af Pieter Pietersz i Amsterdam och,
efter någon tids vistelse i Rom, af Gilles Coignet
i Antwerpen. Före 1583 var han tillbaka i Haarlem,
där han stannade hela sitt lif. Han var en typisk
manierist, som skattades högt af sin samtid, men hvars
många taflor med sina uppstyltade kompositioner och
sina poserande figurer i tillkrånglade michelangeloska
ställningar med tillgjordt djärfva förkortningar
och glåmig karnation äro fullkomligt onjutbara
för vår tid. Hans målningar träffas emellertid i
de flesta offentliga gallerier. Nationalmuseum
har att uppvisa både mytologiska och bibliska
alster af hans pensel, såsom Venus och Adonis
(1603), kommen ur kejsar Rudolf II:s och drottning
Kristinas gallerier, Scen före syndafloden och
Tiden och människorna (1628). Göteborgs museum
eger "en märkvärdig praktblomma af hans konst"
(K. Madsen) näml. Allegori af lyckan, som utdelar
sina gåfvor. Bland arbeten af C. i svenska
privatsamlingar må nämnas en stor komposition,
Venus och Vulcanus (1592), tillhörig frih. Tamm.
O. G-g.

Cornelius, plur. Cornelii, betydande romersk släkt
under republikens tid. Bland dess familjer märkas
Scipio. Se vidare Cethegus, Ginna, Dolabella,
Lentulus och Sulla. Om Cornelia, Gracchernas moder,
se Gracchus 2.

Cornelius, romersk biskop 251-252, spelade en roll
i den novatianska schismen (se N o v a t i a n e
r). Han visade sig ståndaktig i den stora förföljelsen
och blef förvisad till Civitavecchia, där han 252
halshöggs. Sedermera blef han kanoniserad.

Cornelius. 1. Peter von C., tysk målare, f. 23
sept. 1783 i Düsseldorf, fick "där undervisning i
målarkonsten först af sin fader och sedermera vid
konstakademien. 1806-08 utförde han i
S:t Quirinkyrkan i Neuss åtskilliga målningar i
grisaille (nu förstörda). 1809 kom han till Frankfurt
a. M. Där infördes han i den tyska medeltidsromantiken
genom studiet af "Nibelungenlied" och Goethes "Faust",
till hvilken han under en tvåårig vistelse i Frankfurt
började teckna de illustrationer, hvilka sedermera
blifvit så allmänt bekanta och berömda. Detta arbete
fortsatte han efter ankomsten till Rom, 1811, där han
äfven tecknade kompositionerna till Nibelungenlied. I
Rom blef han medelpunkten i "Nazarenernas’’ krets
samt dennas drifvande och sporrande kraft.

Monumental
och storslagen konst var hvad han sträfvade till,
och att pånyttföda den tyska konsten var hans
stora mål. Inflytandet från de gamle tyske mästarna
gaf under studierna i Italien rum för påverkan af
italienska målare, framför alla Luca Signorelli,
Michelangelo och Rafael. Till det första försök,
som gjordes att återupplifva freskomålningen,
gaf C. uppslaget, då han jämte Overbeck, Veit
och W. Schadow prydde en sal i preussiske konsuln
Bartholdis hus med väggmålningar, skildrande Josefs
historia. C. själf målade där Josef tyder Faraos
dröm och Josef igenkännes af sina bröder (freskerna
flyttades 1888 till Berlins nationalgalleri). För
Villa Massimi tecknade han kartonger till fresker
ur Dantes "Divina commedia". Men då han skulle
börja utförandet af dessa sistnämnda, fick han af
kronprinsen Ludvig af Bajern beställning på fresker
till glyptoteket i München. Dit begaf han sig 1819,
men blef samtidigt kallad att intaga direktörsplatsen
i Düsseldorfs konstakademi, hvilken befattning han
tillträdde 1820, på det villkor att han skulle
få tillbringa somrarna i München. S. å. började
han, understödd af åtskilliga lärjungar, det stora
arbetet i glyptoteket, i hvars båda hufvudsalar han
målade den grekiska guda- och hjältevärlden. Under
sysselsättningen med dessa målningar utnämndes han
1825 till direktör för konstakademien i München,
där han genast blef hufvudman för en skola, på
hvilken hela den konstnärliga världen inom Tyskland
hade sin uppmärksamhet fäst. 1826-36 tecknade, han
för gamla pinakotekets loggior en serie utkast till
måleriets utvecklingshistoria under medeltiden och
renässansen. Dessa om rik uppfinningsförmåga vittnande
teckningar blefvo sedan, af Zimmermann m. fl., på
ett tämligen liflöst sätt utförda al fresco. Under
tiden hade C. fått i uppdrag att förse den nybyggda
Ludvigskyrkan med fresker. I dem ville han skildra
den kristna idékretsen från världens skapelse till
domens dag. För att hämta inspiration till detta
storartade verk uppehöll han sig i Rom 1830 och
1834-35. Den största af dessa målningar, Yttersta
domen, utförde han med egen hand 1836-40 på högkorets
vägg. Emellertid hade slitningar uppkommit mellan
C. och de ledande arkitekterna, hvilkas byggnadsverk
han smyckade med målningar, kung Ludvig var ej heller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>