Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 837-838 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cranmer - Crannog - Cransac - Cranston

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blefvo utan inflytande på hans senare verksamhet. 1533
vardt han ärkebiskop i Canterbury och Englands primas
samt blef som sådan sin konungs villiga redskap. Han
hade fått ärkebiskopskräklan för att kunna verkställa
ifrågavarande skilsmässa, och i maj sistnämnda år gaf
han ett utslag, enligt hvilket konungens äktenskap med
Katarina varit ogiltigt från första stunden. En vecka
senare blef Anna Boleyn, med hvilken Henrik redan
förut låtit i hemlighet viga sig, af C. krönt till
Englands drottning. 1536 hjälpte han Henrik att blifva
fri från Anna Boleyn och 1540 från Anna af Kleve. -
Lika eftergifven som i äktenskapsfrågorna var C. vid
konungens nyckfulla förändringar af kyrkoförfattningen
och trosläran.

Han bidrog till genomförande af 1536 års i mycket
från Roms läror afvikande trosartiklar ("de tio
artiklarna"), men gjorde intet allvarligt motstånd mot
den reaktion i mera romersk anda, som 1539 fick sitt
uttryck i "de sex artiklarna" ("den kungliga piskan
med de sex snärtarna"). Efter dessas antagande måste
C. bortsända sin hustru, hvilken han hållit dold
sedan sin utnämning till ärkebiskop. Under Henriks
senare regeringsår började han allt starkare luta åt
protestantismen. Efter Henriks död (1547) föll dennes
system, och med hjälp af regeringen, som nu småningom
blef protestantvänlig, genomförde C. en reformation i
protestantisk anda. En god väg var redan banad genom
en reviderad bibelöfversättnings officiella antagande
(1540) och spridning, hvarom C. inlagt utomordentlig
förtjänst. Under C:s ledning utarbetades nu en
samling predikningar ("book of homilies") äftensom en
kyrkohandbok ("book of common prayer"), för hvilken
breviarier och missaler måste vika, och själf
öfversatte C. 1548 Jonas’ tyska katekes ("C:s
katekes"). Prästernas rätt att ingå äktenskap
erkändes, och C. kunde nu åter hämta tillbaka
sin hustru från Tyskland. Efter tyska källor
utarbetade C. jämte biskop Ridley äfven "de
fyratiotvå artiklarna", hvilka 1552 antogos och
ännu i dag äro grundvalen för episkopalkyrkan. Vid
genomförande af sin reformation ådagalade C. mot
"kättare", d. v. s. annorlunda tänkande, en
stränghet, som förefaller oss upprörande (han lät
t. ex. 1549 bränna några antitrinitarier), men som
var gemensam för hans samtida. Hans förföljelser
mot katolikerna, hans efter Edvard VI:s död (1553),
i enlighet med denne konungs önskan, gjorda försök
att till förmån för Jane Grey utestänga prinsessan
Maria från tronen och hans tidigare medverkan till
Henriks skilsmässa från dennas moder, Katarina, hade
skaffat honom en oförsonlig fiende i Maria. Strax
efter hennes tronbestigning, med hvilken papismen
åter höll sitt intåg i England, aflägsnades C. ur
rådkammaren, och hans dödsfiende Gardiner frigafs
från Towern och blef kansler. C. däremot skickades i
sept. 1553 till Towern och flyttades därifrån i mars
1554 till ett fängelse i Oxford, där en teologisk
disputation anställdes med honom, samt anklagades
för högförräderi och kätteri. Det var hans medverkan
till Jane Greys proklamerande till drottning och
hans skrifter mot den katolska sakramentsläran,
som i främsta rummet förekastades honom. En påflig
kommission exkommunicerade honom och afsatte honom
från ärkebiskopsämbetet (febr. 1556), afklädde
honom efter hvartannat alla kyrkliga ämbeten samt
antvardade honom åt den världsliga makten. Bålet
väntade honom och skrämde honom. I hopp om räddning
lät den gamle mannen genom bedrägliga löften locka sig
att skriftligen återkalla sina satser. Men då man 21
mars 1556 sökte förmå honom att i kyrkan inför hela
menigheten muntligen bekräfta sitt affall genom att
uppläsa sin sista återkallelseskrift, den sjunde
i ordningen, öfvervann han sin nesliga svaghet och
förklarade offentligt, att han tog tillbaka allt
hvad hans högra hand skrifvit mot hans hjärtas
öfvertygelse, och han bedyrade, att bålets lågor
allra först skulle förtära denna hand. ögonblicket
därefter skyndade han till det väntande bålet. Såsom
han lofvat, höll han sin hand stadigt i elden
och hördes under förbränningen flera gånger ropa:
"Denna hand har syndat". Med stor frimodighet gick
han döden till mötes. Litt.: Strype, "Memorials
of the life and works of C." (1694, ny uppl. i 2
bd, 1840), Todd, "Life of C." (1831), Collette,
"Life, times and writing of Thomas C." (1887),
Mason, "Thomas C." (1898), och Innes, "C. and
the reformation in England" (1900). C:s samlade
arbeten utgåfvos senast af Cox (2 bd, 1844-46).
J.Th.W. (V.S-g.)

Crannog [krä’n9g], plur. crannogs, arkeol., benämning
på de i irländska (och skotska) sjöar påträffade
gamla pålbyggnaderna.

Cransac [kräsa’k], köping i franska depart. Aveyron,
vid Orléansbanan, 280 m. ö. h. 4,456 inv. (1901,
som kommun 6,715). Stenkolsgrufvor. Mineralkällor,
hvilkas vatten begagnas till bad och äfven försändes
i flaskor.

Cranston [krä’nstan], stad i nordamerikanska
staten Rhode island, vid Narragansett bay. 13,343
inv. (1900). Bomulls-, ylle- och maskinfabriker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>