Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 919-920 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cronquist - Crusenstolpe

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landshöfding. När den sistnämnde 1823 valts till
justitieombudsman, kallade han C. till sekreterare,
men till följd af Ehrenborgs död upphörde
tjänstgöringen redan efter en månads förlopp. 1824
erhöll C. ett förordnande som revisionssekreterare,
och 1825 utnämndes han till assessor i Svea hofrätt,
från hvilket ämbete han begärde och erhöll afsked
1834.

Sin litterära bana började C. 1821, då han
anonymt utgaf legenden Kollerstad, novellen
Vedergällningsrätten och den romantiska berättelsen
Denis från Normandie - alla tre sedermera utgifna
under den gemensamma titeln Första fjetet på
skriftställarebanan (1842). 1822 utgaf han,
likaledes anonymt, Några ord om organisationen
af styrelsen öfver jordbruk och jernhandtering
i Sverige, genom hvilken skrift hans bekantskap
med Karl XIV Johan inleddes. 1825 utgaf han sin
första politiska broschyr, Ideer till en förbättrad
nationalrepresentation, i hvilken han, liksom i
sitt 1830 utgifna Försök till critik öfver h:rr
C. H. Anckarsvärds och J. G. Richerts förslag till
nationalrepresentation, vidhöll ståndsprincipen,
men ogillade fördelningen i fyra stånd. Redan
1823 hade han varit riddarhusledamot, men först
vid den följande riksdagen (1828-30) tog han en
lifligare del i riksdagsarbetet. Vid sistnämnda
riksdag intog han i många frågor en oppositionell
ställning. I förening med L. J. Hierta utgaf
han då "Riksdagstidningen". Vid slutet af samma
riksdag kom han i beröring med grefve Magnus Brahe,
konungens allsmäktige gunstling, och vanns af denne
för "högsta vederbörandes" afsikter. Det dröjde
ej heller länge, förrän han kom i det intimaste
förhållande till konungen, som på Brahes inrådan
beslöt använda hans snille och skriftställarförmåga
för att bekämpa det städse växande inflytande, som
oppositionspressen utöfvade. C., som redan ingått
aftal med L. J. Hierta om att utgifva en tidning,
bröt då denna öfverenskommelse och ställde sig till
"kamarillans" förfogande, 1 dec. 1830 utkom första
numret af tidningen "Fäderneslandet", hvilken som
hoforgan och officiöst blad skulle vägleda den
allmänna meningen. C. var det nya bladets utgifvare
och redaktör, men måste dock mot sin vilja intaga
artiklar, som sårade eller retade den allmänna
meningen, hvarjämte han fann sig sviken i de löften
man gifvit honom om ekonomiskt understöd. Sedan
han enligt egen uppgift offrat sin förmögenhet på
tidningsföretaget och utsatt sig för allt slags hån i
oppositionspressen, måste han 27 april 1833 upphöra
med tidningens utgifvande. Behandlad med verklig
otacksamhet af vederbörande, som han dock genom sin
tidning gjort många goda tjänster, tog han i sin
förtviflan afsked från assessorsämbetet (1834). Kort
därefter utslungade han sina Skildringar ur det
inre af dagens nistoria, hvilkas båda delar: "De
frånvarande" (1834; ny uppl. s. å.; 4:e uppl. 1837)
och "De närvarande" (1834; 2:a uppl.
1836), redan i konturteckning voro påbörjade i
Fäderneslandsuppsatserna Alfabet af lefvande och döda
och 1809 års män. De insinuationer och anspelningar,
med hvilka "skildringarna" voro späckade, och den
hämndlystnad, som utgjorde ett af deras kännetecknande
drag, väckte mångenstädes den bittraste ovilja. (Se
t. ex. Geijers recension af "De närvarande".) -
Vid riksdagen 1834-35 uppträdde C. som en bitter
motståndare till regeringen, hvars politik han -
med anledning af beskickningen till Petersburg
vid Alexandermonumentets invigning - betecknade som
"förnärmande för rikets sanna intressen". När han vid
ett tillfälle på riddarhuset med ordet "skälmstycken"
tolkade en annan ledamots yttrande att regeringen
"per fas et nefas" sökt genomdrifva en fråga, vidtogos
åtgärder att få honom utvoterad. Det sätt, hvarpå
"Statstidningen" omtalade utvoteringsförsöket, gaf
C. anledning att anställa en tryckfrihetsprocess,
under hvilken han bl. a. redogjorde för det sätt,
hvarpå han blifvit behandlad med afseende på förut
nämnda tidningsföretag (jfr "Nyare Aftonbladet"
n:r 69 för 1835). Efter 1835 deltog C. ej i
riksdagsmannavärfven, utan egnade sig i stället
uteslutande åt litteraturen. Med stor begärlighet
mottogos arbetena 1720, 1772, 1809 (1836; ny
uppl. 1837), Portefeuille (1837-45), Historisk tafla
af högstsalig f. d. konung Gustaf IV Adolphs första
lefnadsår (1837), i hvilka C. med erkänd stilistisk
talang, men med omtvistad tillförlitlighet, behandlade
olika politiska och historiska tilldragelser. 1838
började han utgifva Ställningar och förhållanden,
behandlade i bref (1838-51; utkom 1852-64 som
månadsskrift, sista året i betydligt utvidgadt format
och med undertiteln "revy och följetong". Sista
häftet utgafs 1865, efter C:s död). Med anledning af
en utnämning, som skett på en söndag, yttrade C. i
andra brefvet, att konseljen gjort sig skyldig till
sabbatsbrott. Detta yttrande uppfattades af regeringen
som majestätsbrott, för hvilken förbrytelse han
också ställdes under åtal. Trots ett såväl i form
som sak utmärkt försvar (Försvarsskrift, ingifven
till Svea hofrätt uti tryckfrihetsmålet angående
Ställn. och förh., andra brefvet, 1838, och Svar,
ingifvet till K. M:s och rikets Svea hofrätt etc.,
s. å.) blef C. af juryn förklarad skyldig. När han
inställdes för hofrätten för att undfå sin dom, som
lydde på tre års fängelse å Vaxholm, gjordes af de
närvarande demonstrationer till hans förmån, hvilka
sedermera fortsattes vid hans afförande till Vaxholm
(20 juli 1838) och då gåfvo anledning till blodiga
kravaller på Stockholms gator. På fästningen utöfvade
C. en energisk skriftställarverksamhet. Därifrån
utgingo flera häften af "Ställningar och
förhållanden, behandlade i bref". Det mest bekanta
af dessa är "Fjerde brefvet", med öfverskriften
"Excellentissime!" (M. Brahe), i hvilket han
lämnade åtskilliga biografiska upplysningar om sig
själf samt blottade det förhållande, hvaruti han
stått till konungen och Brahe m. fl. På Vaxholm
författade han ytterligare Vidräkning och reform
(1839) Röst ur ett svenskt statsfängelse (s. å.) och
början till Morianen, eller Holstein-Gottorpiska
huset i Sverige (1840-44; ny uppl. 1880), som jämte
Carl Johan och svenskarne (1845-46; ny uppl. 1881)
samt Huset Tessin under enväldet och frihetstiden
(1847-50; ny uppl. 1883), bildar ett säreget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>