Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cronquist - Curacao en holländarna tillhörig ö i Karibiska hafvet - Curare - Curassao - Curatella - Curator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
C. öarna Aruba, Bonaire, Saba och S:t Eustatius samt
en del af S:t Martin (bland de norra Små Antillerna),
tillsammans 1,130 kvkm. 53,046 inv. (1902). Koloniens
inkomster voro 1903 404,601 floriner, dess utgifter
s. å. 765,332 floriner. (J. F. N.)
Curare (Kurare), med. farm.,
namn på flera slags pilgift,
som begagnas af indianstammar i Syd-Amerika. I
spanska Guyana kallas giftet af infödingarna curare,
i holländska Guyana woorara, wurara eller wurali,
i nordvästra Brasilien (kring Amasonflodens biflod
Yapura) urari, som lär betyda: "den, som blir träffad,
han faller". De förnämsta giftiga beståndsdelarna
i kuraret härstamma från barken och stundom äfven
hvitveden af en del strychnaceer, olika för olika
slag af pilgift. Vildarna söka hemlighålla dessas
beredning; dock hafva stundom forskningsresande,
t. ex. Alexander v. Humboldt, Martins och Castelnau,
iakttagit denna process, som för öfrigt synes
försiggå på olika sätt i skilda trakter. Vanligen
torde material (bark, unga grenar, rötter) från
flera olika växter användas vid framställningen af en
och samma kuraresort; hvilka alla dessa tillsatser
äro, känner man ej närmare. Uppgiften att giftiga
ormar, paddor, spindlar o. d. skulle brukas som
ingrediens har dock ej vunnit bekräftelse. I vissa
trakter urkokas växtdelarna grundligt med vatten
(t. o. m. i 24 timmar), hvarefter vätskan silas och
indunstas i solen till halffast konsistens. På andra
håll uppmjukas barkstycken i vatten och urpressas
med händerna, hvarefter vätskan afdunstas i lindrig
värme. Det färdiga kuraret består af en ljusare eller
mörkare brun, halffast, seg, med tiden hårdnande
massa, luktande något likt cikoria och med starkt
bitter smak. Det löses till växlande mängd i vatten
(34-87,5 proc.). - De från olika trakter kommande
kuraresorterna åtskiljas såväl i fråga om ursprung
(hufvudsaklig moderväxt) som kemisk sammansättning,
verkan och emballage. Med afseende på emballaget
skiljer man mellan 1) tubo-kurare, som kommer i
handeln i bamburörstycken; 2) kalebass-kurare, som
förekommer i "kalebasser", de flasklika, urholkade
frukterna af vissa kukurbitaceer (Laginaria-arter)
samt 3) kruk-kurare, som erhålles i små lerkrukor. I
hvarje slag af kurare ingår som väsentligen verksam
beståndsdel en alkaloid, kurarin, en brun eller röd,
ej kristallinisk, intensivt bitter, i vatten löslig
massa. - Tubo-kuraret, den numera nästan ensam i
handeln förekommande, svagaste och sämsta sorten,
anses komma från öfre Orinoco; den väsentliga
moderväxten uppgifves vara Strychnos Gubleri
G. Planch. Det i detsamma ingående
tubo-kurarinet (C19H21NO4)
medför döden i en dos af omkr. l
mg. pr kg. kroppsvikt. - Kalebass-kuraret, som numera
försvunnit ur handeln, uppgifves hafva härstammat från
Esmeralda vid öfre Orinoco, från Essequibo i brittiska
Guyana m. fl. trakter samt bereddes bl. a. på delar af
Strychnos toxifera Benth. Det däri ingående kurarinet
(C19 H26 N2O)
dödar i dos af omkr. 0,34 mg. pr kg. -
Kruk-kuraret, numera mycket sällsynt i handeln,
uppgifves härstamma från öfre Amasonfloden; såsom
väsentlig moderväxt angifves Strychnos castelnæana
Wedd.; äfven produkter af Cocculus toxiferus och Piper
geniculatum lära ingå i beredningen; den sistnämnda
tros gifva kruk-kuraret dess aromatiska lukt. Det
däri förekommande protokurarinet (C19 H25 NO2) dödar
i dos af 0,24 mg. pr kg. - Samtliga
kuraresorter innehålla ytterligare hvar sin kristalliserande
alkaloid, kurin, som saknar kurarinernas egendomliga
verkan (se nedan) och stora giftighet. De stå
i kemiskt hänseende kurarinerna rätt nära och
äro måhända förstadier vid dessas bildning i
Strychnos-barkarna. Kurin finnes i barkens inre lager,
hvaremot kurarin anträffas längre utåt, t. o. m. i
korkväfnaden. - Såsom moderväxter vid kurareberedning
nämnas äfven Strychnos Crevauxii G. Planch., Rouhamon
guyanensis Aublet m. fl. - Särskildt märkligt är
kuraret genom den egendomliga arten af dess verkan
på djurorganismen, en verkan, som tillkommer det däri
ingående kurarinet. Träffas ett djur af en med kurare
förgiftad pil, försvagas det snart och nedsjunker
efter några minuter förlamadt samt kväfves utan en
ryckning. Förlamningen träffar icke hjärnan eller
ryggmärgen, icke nerverna, ej heller musklerna, utan
just de bildningar, som förbinda rörelsenervernas
finaste grenar med muskeltrådarna. Hjärnan må
gifva aldrig så starka impulser genom nerverna till
musklerna, att dessa skola röra sig - effekten blir
ingen. Döden beror på, att andningsmusklerna sättas
ur verksamhet. Om man kan underhålla konstgjord
andning tillräckligt länge (några timmar), kan giftet
hinna afskiljas ur kroppen (genom njurarna) och den
förgiftade komma sig. Då kuraret var det första gift,
hos hvilket man upptäckte egenskapen att förlama
rörelsenervernas ändar i musklerna, har man inom
giftläran kallat denna verkan för "kurareverkan" eller
"kurareförlamning". - Att känseln skulle påverkas af
kurare, därför har man ej funnit stöd. Genom särskilda
konstgrepp har man hos experimentdjur kunnat påvisa,
att kurarin kan stegra retbarheten hos ryggmärgens
reflexapparater och därigenom framkalla kramp, lik den
af stryknin. Vanligen hindrar "kurareförlamningen"
krampens framträdande. - Gamla världens Strychnos-arter
lämna krampgifterna stryknin (och brucin), nya
världens de förlamande kurarinerna. Principiellt
öfverensstämma emellertid dessa gifters verkningar
väsentligt med hvarandra; hos strykninet är
krampverkan förhärskande, hos kurarinerna den
förlamande kurareverkan - däraf skillnaden. Kurarets
egendomliga verkan har gifvit anledning till dess
användning vid en del fysiologiska experiment äfvensom
någon gång vid fall af svåra krampsjukdomar hos
människor, såsom stelkramp (tetanus), i afsikt att
framkalla en lindrig förlamning och därigenom hindra
utbrotten af kramp. Några fall med lycklig utgång
äro kända; men då det farliga medlet är mycket svårt
att på lämpligt sätt dosera, har det ej kunnat få
någon nämnvärd användning. - Utom kurarinerna känner
man nu ett stort antal andra ämnen, som förete mer
eller mindre utpräglad kurareverkan. - Namnet kurare
användes på vissa håll äfven som namn på en del
läkemedel, särskildt motgifter (t. ex. mot ormbett
o. d.), hvilkas sammansättning ej är närmare känd.
C. G. S.
Curassao, ö i Karibiska hafvet. Se Curaçao.
Curatella, bot. Se Dilleniaceæ.
Curator (lat., plur. curatores, af curare, ombesörja),
egentligen uppsyningsman, förvaltare, ombud. -
Curator ad litem (af lat. lis, gen. litis,
rättegångstvist, mål, skadestånd), titel för
innehafvaren af en ombudsmannabefattning i Stockholms
stads förmyndarkammare. - Curator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
