Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 991-992 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cuzco - Cuzzoni - cwt. - Cyamelid - Cyamus - Cyan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

palatsen för att i stället bygga europeiska
hus. Dessutom tände indianerna själfva eld på
staden 1536. C. bestod på inkatiden af en högre och
en lägre stadsdel (Hanan C. och Hurin C.), öfver
hvilka terrassen Colcampata, som ännu finnes kvar,
höjde sig. Midt i staden låg den stora festplatsen,
Hancaypata, och vid denna soltemplet, konungens
palats, soljungfrurnas kloster och de adliges hus. I
det stora soltemplet Intihuasi stod solens bild i en
stor, med guldplattor täckt sal; bilden var också
gjord af guldplattor och hade ett människoansikte,
omgifvet af flammande strålar, hvilkas kanter voro
prydda med diamanter. Äfven dörrarna voro beslagna
med guld och silfver, gesimsen bestod af guldplattor,
och i en af templets gårdar funnos träd, blommor,
frukter och djur tillverkade af guld. C. Markham
har beräknat, med ledning af uppgifterna om hur
mycket hvarje spanjor erhöll af detta byte, att hela
guldskatten var värd öfver 4,6 mill. dukater. Ännu
finnas några ruiner kvar af det gamla C.: några gamla
murar och byggnadsgrunder, fästningsverken på klippan
Sacsaihuaman samt de af kvadersten byggda vägarna,
som från C. utgingo åt alla håll. Ännu är C. för
indianen en helig stad, vid hvars anblick han aftager
sin hatt och frammumlar en bön.

Vy af Cuzco.

3. (Cerro de C.) Berstopp (5,454 m.) i Cordillera
de los Frailes, 50 km. s. om Aullagas-sjön, på
19° 40’ s. br., i departementet Potosi i Bolivia.
J. F. N.

Cuzzoni [kotsåni], Francesca, italiensk sångerska,
f. 1700. Hennes öden äro karakteristiska för den
tidens sångarlif. Efter att hafva sjungit på flera af
Italiens scener blef hon 1722 af Händel engagerad för
operan i London. Hennes inträde där betecknades af
en tvist med Händel, hvilken endast genom att gripa
och hålla henne ut genom fönstret förmådde betvinga
hennes halsstarriga nyckfullhet. Hennes utträde
från samma teater (1726) föregicks af ett slagsmål
på scenen, under pågående representation, mellan
henne och Faustina Bordoni, som var hennes rival om
publikens ynnest. Tvungen att vika för denna rival,
begaf sig C. till Wien och uppträdde sedermera ömsom
i Holland - där hon, bysatt för skuld, hvarje afton
fördes från fängelset till teatern, och, sedan hon
sjungit sitt parti, tillbaka igen -, ömsom i Italien,
där hon slutligen dog i armod 1770. Hon hade 1727
blifvit gift med musikern G. Sandoni. Gerber säger om
henne, att hon icke var född till vestal, och
Chrysander tillägger: "Den verkligt sköna
själ, som i konstens gyllne dräkt talade ur
henne, vanställdes genom en ful kropp och
ännu fulare lidelser. Motsägelsen mellan det
konstnärliga och mänskliga hos henne var för
alla en gåta". Som sångerska räknades hon bland
de yppersta under hela 1700-talet; hennes höga
sopranröst egde en utomordentligt härlig klang,
och hennes föredrag berömdes för välljud, rörande
uttryck samt grundlig musikalisk bildning.
A. L.*

cwt. (af lat. centum, ett hundra, och eng. weight,
vikt), förkortning för eng. hundredweight, engelsk
centner.

Cyamelid, kem. Se Cyan.

Cyamus, zool. Se Hvalfisklusen.

Cyan (af grek. kyaneos, blå, emedan
ferrocyanvätesyrans järnsalt är blått -
berlinerblått), kem., en förening af kol med kväfve,
C₂ N₂ eller, såsom radikal, CN, upptäckt 1815 af
Gay Lussac. I fritt tillstånd är cyan en färglös,
illaluktande och giftig gas, som vid antändning
brinner med rosenröd låga. Kritisk temperatur
124°, kritiskt tryck 62 atm. Gasen erhålles lätt
genom upphettning af cyankvicksilfver. Ehuru
sammansatt af kol och kväfve, liknar cyan dock i
kemiska förhållanden de enkla kroppar, som kallas
saltbildare. Liksom dessa förenas den med väte till
en en-basisk syra, cyanvätesyra l. blåsyra, med
hydroxyl till cyansyra (hvilken till sammansättningen
motsvarar underklorsyrlighet) och med metaller
till cyanurer l. cyanider. Kol och kväfve förenas
direkt endast vid mycket hög temperatur, t. ex. den
elektriska ljusbågens. I närvaro af något ämne, som
kan ingå förening med cyan, förenas kol och kväfve
redan vid lägre temperatur. Ledes kväfgas öfver kol,
som man upphettat till glödgning, bildas ej cyan;
men om man blandat kolet med kali och denna blandning
glödgas i kväfgas, bildas cyankalium. Kol och kali
gifva nämligen vid glödgning kalium, som förenas
med cyan. Detsamma inträffar, när man glödgar kol i
ammoniakgas, hvarvid flyktigt cyan-ammonium bildas
(C+2NH₃ = H₂+CN.NH₄). Detta inträffar t. ex. när
stenkol destilleras för lysgasberedning. Kolen
äro kväfvehaltiga och gifva vid upphettning
ammoniak, som vid beröring med glödande kol bildar
cyanammonium. Oren lysgas innehåller detta giftiga
ämne, hvilket dock bortskaffas vid gasens rening. Med
väte gifver cyan endast blåsyra, med syre och väte
cyansyra, HOCN. Denna syras salter bildas, då cyans
föreningar med alkali-metaller smältas tillsammans
med lätt reducerade oxider, ur hvilka de upptaga
syre. Syran själf erhålles genom destillering af
cyanursyra. Den är en färglös, sur vätska af skarp
lukt och har den märkvärdiga egenskapen att efter en
kort tids förlopp uppvärmas af sig själf samt därpå
råka i kokning och t. o. m. häftigt explodera. Utan
ändring i den procentiska sammansättningen bildas
härvid under stark värmeutveckling en polymer
förening, cyamelid, som är fast. Med klor
förenas cyan till klorcyan, en gasformig, mycket
giftig kropp, som utmärkes af en i högsta grad skarp,
till tårar retande lukt. Jodcyan finnes i oren jod
och bildar vackra, flyktiga nålar. Med svafvel förenas
cyan till en sammansatt radikal, kallad rodan eller
svafvelcyan, SCN, hvilken med väte gifver en starkt
sur, en-basisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>