Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cyanometer - Cyanophyceae - Cyanophyllum - Cyanos - Cyanotypi - Cyansyra - Cyanurer - Cyanur-syra - Cyanvätesyra - Cyatheaceae - Cyathium - Cyathocrinus - Cyathophyllum - Cyaxares - Cybele - Cybulski - Cycadaceae - Cycadales
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hittills konstruerade cyanometrarna har visat
sig tillräckligt tillförlitlig, hvarför
iakttagelser öfver himlens blåa färg ej
blifvit utförda i någon större utsträckning.
R. R.*
Cyanophyceæ, bot. Se Myxophyceæ.
Cyanophyllum, bot. Se Melastomataceæ.
Cyanos. Se Blåsot.
Cyanotypi (af grek. kyanos, blått, och
typos, aftryck), Fotografiskt blåtryck
l. Pausförfarande, ett af John Herschel 1842
uppfunnet fotografiskt kopieringssätt, som
efter teckningar på t. ex. kalkerpapper lämnar
negativa blåa kopior, d. v. s. kopior med hvita
linjer på blå botten. Förfarandet grundar sig
på vissa ferrisalters egenskap att genom ljuset
reduceras till ferrosalt, hvilket senare med rödt
blodlutsalt ger en blå, i vatten olöslig fällning
af turnbullblått. En vanlig sammansättning af den
ljuskänsliga lösningen är följande: man blandar en
lösning af 15 delar citronsyrad järnoxidammoniak
(ammoniumferricitrat) i 60 delar vatten med en
lösning af 8 delar rödt blodlutsalt (ferricyankalium)
i 40 delar vatten. (De skilda lösningarna äro
i mörkret tämligen hållbara.) Medelst en bred
borstpensel bestrykes därmed väl limmadt papper,
som därefter får torka. Papperet kopieras under en
fotografiplåt eller, vanligast, under en teckning,
tills smutsgula linjer framträda på en mörkare botten,
och lägges därefter i en skål med rent vatten, hvilket
ombytes, så länge tvättvattnet färgas. Linjerna stå
slutligen rent hvita på blå botten. Cyanotypien har
särdeles stor användning, då det gäller kopiering
af arkitektritningar o. d., och lämnar hållbara
kopior.
A. R—al. (J. Htzg.)
Cyansyra, kem., förening af cyan och hydroxyl af
formeln HOCN. Se Cyan.
Cyanurer, kem., cyans föreningar med metaller;
särskildt de lägsta cyanföreningar af metaller med
växlande valens. Se Cyanider.
Cyanur-syra, kem., en af Scheele upptäckt, med
cyansyran polymer, tre-basisk syra, C3 N3 (OH)3,
som uppstår vid upphettning af urinämne. Den bildar
genomskinliga, vittrande, i hett vatten lättlösliga
kristaller, som vid destillering sönderfalla till
den obeständiga cyansyran.
P. T. C.*
Cyanvätesyra, kem. Se Blåsyra.
Cyatheaceæ, Trädormbunkfamiljen, bot., en till
kärlkryptogamerna (Filices) hörande familj, som
igenkännes på de med fullständig och sned ring
försedda, på tvären uppspringande sporangierna. De
flesta arterna hafva trädform samt äro till storlek,
gestalt och skönhet jämförliga med palmer. Hos
några är stammen låg, men hos andra höjer den sig
smärt och ogrenad ända till 9 m. höjd, med 20—50
cm. diameter. Bladen, hvilka, liksom bladen hos
palmerna, bilda en rosett i toppen af stammen,
äro jättestora (ofta flera fot långa) samt fint och
mångfaldigt delade. De bilda synnerligen fina och
särdeles ståtliga löfverk. Familjen omfattar 7 släkten
(bland hvilka må nämnas Alsophila, Cibotium, Cyathea
och Dicksonia) med omkr. 200 arter. Dessa tillhöra
nästan alla den heta och den varmare tempererade
delen af södra halfklotet. Många cyatheaceer
förekomma tillsammans i så stort antal, att de bilda
hela skogar. Från trakten af Melbourne i Australien
utskeppas i mängd trädormbunkar till Europa. Dessa
låta sig nämligen med lätthet odlas i våra växthus,
där de bilda en af de förnämsta
prydnaderna. Jfr Alsophila, Cibotium och Dicksonia.
V. W. (G. L—m.)
Cyathium, bot., en mycket egendomlig blomställning,
som förekommer hos släktet Euphorbia (se d. o.).
H. Hn.
Cyathocrinus Mill. (af grek. kyathos, bägare,
och krinon, lilja), paleont., ett fossilt,
från silur- till permtiden lefvande släkte af
hårstjärnornas, krinoideernas, klass. Dess
blomstringstid inföll under öfversiluren.
A. Hng.
Cyathophyllum Goldf. (af grek. kyathos, bägare,
och fyllon, blad), Bägarkorall, paleont., ett i
silur-, devon- och karbonsystemen förekommande, till
ordn. Rugosa hörande korallsläkte, som fått sitt namn
af de ofta mer eller mindre bägarlika, enkla eller
sammansatta polyparierna. Fordom ingick en stor del
af nämnda ordning i släktet Cyathophyllum, men detta
har på senare tiden fått en inskränktare omfattning,
hvilken dock ännu icke blifvit fullt stadgad. En mängd
arter förekomma i Sveriges silurlager, i synnerhet
på Gottland.
G. L.*
Cyaxares, medisk konung. Se Kyaxares.
Cybele (lat.) l. Kybele (grek. Κυβέλη l.
Κυβήβη), grek. och rom. myt., en ursprungligen
i Frygien inhemsk gudinna, tidigare benämnd blott
"den stora gudinnan" l. "gudamodern", representant
för naturens alstrande lifskraft och fruktbarhet i
allmänhet. Hon dyrkades med vilda orgier i Mindre
Asien. Grekerna sammanställde henne stundom med
Rhea (se d. o.). 204 f. Kr. fördes hennes sinnebild,
en helig sten, och därmed hennes dyrkan från Pessinus
i Mindre Asien till Rom. Till ära för mater deum
magna (gudarnas stora moder) instiftades festen
Megalisia. Jfr Attis.
Cybulski [tsy-], Wojciech (ty. Adalbert),
polsk litteraturhistoriker, f. 1808, d. 1867. Hans
viktigaste arbete är Geschichte der polnischen
dichtkunst in der ersten hälfte des laufenden
jahrhunderts, som trycktes i Posen 1870 efter hans
handskrifna föreläsningar vid Berlins universitet, där
han 1840 blifvit docent i slaviska litteraturen. År
1860 blef han professor i slavistik i Breslau. Bland
hans öfriga skrifter märkas: Slawische ortsnamen der
insel Potsdam und der allernächsten umgegend (Berlin
1859) och Obecny stan nauki o runach słowiańskich (Den
slaviska runlärans nuvarande ståndpunkt, Posen 1860).
A—d J.
Cycadaceæ, bot. Se Cycadales.
Cycadales, Cykadeer, Kottepalmer, bot., växtklass
af afd. Gymnospermæ. Cykadeerna äro palmliknande
växter med enkel eller föga grenig stam samt
stora, pardelade, i knoppen inrullade blad,
som äro samlade i stammens spets. Blommorna äro
terminala, dieciska, utan hylle och ej förenade
till blomställningar. Hanblommorna äro kottelika,
ståndarbladen med en mängd pollensäckar på undersidan;
honblommorna äro ej alltid kottelika, med fruktblad,
som bära 1—4 fröämnen. Befruktningen utföres
medelst fria, mycket stora spermatozoider. Fröet
är stenfruktartadt, embryot eger två med hvarandra
sammanvuxna hjärtblad. Cykadeerna bilda en mellanlänk
mellan ormbunkarna och konifererna. Klassen innehåller
endast en familj, Cycadaceæ, med 9 släkten
och omkr. 90 arter, som förekomma uteslutande i
tropiska och subtropiska länder, de flesta i Mexico,
Central-Amerika och Australien. Af märgen af Cycas
revoluta L. (se fig.), inhemsk i södra Japan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
