Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dakbangla - Dakhan - Dakhl - Dakiki - Dakke - Dakoromanska språket - Dakota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dakbangla (eng. dawk bungalow). Se
Bungalow.
Dakhan. Se Deccan.
Dakhl, oas i Libyska öknen. Se Dachel.
Dakiki, en af de mest betydande persiske skalderna
före Firdusi. Enligt somliga härstammade han från
Tus, enligt andra från Buchara eller Samarkand. Hans
fullständiga namn skall hafva varit Abu Mansur
Muhammed ibn Muhammed ibn Ahmed. D. var en ifrig
anhängare af Zoroasters religion och lefde enligt
den vanliga uppgiften vid samanidfursten Nuh ibn
Mansurs (976-997) hof, på hvars befallning han
började den poetiska bearbetning af de forniranska
konungasagorna, hvilken sedan på ett mästerligt sätt
fortsattes af Firdusl. D. hann själf att fullborda
endast 1,000 verser, innan han, ännu ung, föll för en
lönnmördares hand. För öfrigt diktade han en mängd
"kasider" och "ghaseler". Se vidare Ethés "Rûdagi’s
vorläufer und zeitgenossen" i "Morgenländische
forschungen" (1875), samt Geiger och Kuhn,
"Grundriss der iranischen philologie" (1895 ff.).
(K. V. Z.)
Dakke. Se Moské.
Dakoromanska språket, rum. limba daco-româna. Se
Rumäniska språket.
Dakota [dəkåu’tə], under åren 1861–89 territorium i
nordamerikanska Unionen, mellan 43° och 49° n. br. samt
96° 25’ och 104° v. lgd, var ursprungligen en
del af det franska Louisiana och skildes 1861 från
Minnesota. Hufvudstad var till 1883 Yankton, sedermera
Bismarck. Före organiserandet af territorierna Idaho
(1863), Montana (1864) och Wyoming (1868) omfattade
D. äfven en stor del af deras område. 22 febr. 1889
delades territoriet i två stater: North D. och South
D., hvilka
2 nov. s. å. upptogos i Unionen. Gränsen mellan dem
går längs 45° 55’. – D. genomflytes fr. n. v. till
s. ö. af Missouri, på en sträcka af omkr. 1,200 km.
Dess viktigaste bifloder äro fr. v. James och
Big Sioux, fr. h. Little Missouri, Grand river,
Moreau l. Owl river, Big Cheyenne och White
river. Nordöstra delen, genom Coteau du Missouri
skild från Missouris vattensystem, tillhör
Hudsonvikens vattenområde, dit den sänder Mouse
river och Red river, båda bifloder till Assiniboine.
Landet ö. om Missouri är en svagt vågig präri och
ytterst bördigt, i synnerhet i Red rivers och
James rivers floddalar, hvilka nu äro Unionens bästa
hvetedistrikt. Den västra delen, med dess till
odling odugliga "bad lands" l. "mauvaises terres",
är steril, nästan ökenlik. Där, i sydvästra vinkeln,
ligga Black hills med sina malmrikedomar (guld,
silfver och tenn). "Bad lands" kring Little Missouri
bilda ett ytterst vildt, sönderklyftadt landskap
med otaliga cañons, afgrunder och sällsamma,
genom vattnets erosion formade klippbildningar.
Vid Canadas gräns ligga de låga, skogbevuxna
Turtle mountains. Östra delen har en mängd sjöar.
Klimatet företer ytterligheter i värme och köld,
men gäller för sundt och rekommenderas t. o. m. åt
lungsiktiga. Vintrarna äro mycket kalla: i Bismarck
är medeltemperaturen för januari -15,3°, och man
har där haft -36,1°; vid Fort Buford, där Missouri
och Yellowstone sammanflyta, har temperaturen sjunkit
ända till -44,5°. Äfven den allra sydligaste delen
af landet har kall vinter; så t. ex. har Sioux city,
som ligger vid D:s
sydöstra gräns, ehuru i Iowa, en
januarimedeltemperatur af -8,7°. Å andra
sidan är sommaren mycket varm; i Sioux city är
medeltemperaturen för juli 23,5°, i Bismarck 20°. I
Pierre, som ligger midt i South D., har observerats
+43,3°. Nederbörden är däremot ringa: i Pierre
420 mm., i Bismarck 444 mm. samt kan växla mycket
under olika år. Därtill kommer, att den faller på
få regndagar, men med stora massor åt gången; så
ha i North D. förekommit dygnsnederbördsmängder af
100–200 mm. Dessa störtregn äro åtföljda af häftiga
elektriska urladdningar. I Bismarck räknar man
i medeltal 27 dylika ovädersdagar på året. Äfven
förhärjande hagelskurar äro vanliga; under vintern
uppträda ytterst våldsamma stormar ("blizzards"),
som kunna hopa snön i 5–6 m. höga drifvor. Häftig
blåst utmärker i allmänhet prärien; de s. k. "heta
vindarna" på sommaren med 50–60 km. hastighet i timmen
och af 38–40° temperatur verka alldeles förlamande
på människor. Obehagligast af alla vindar är dock den
kalla, bitande nordvästen på vintern, hvilken oftast
uppträder såsom "blizzard". Än mer förhärjande verka
de lyckligtvis sällsynta tornados, hvirfvelvindar,
som upprycka träd med rötterna, kasta järnvägsvagnarna
från skenorna och lägga hela städer i ruiner. Under
åren 1889–96 hemsöktes South D. af 22 sådana tornados.
Slätternas växtlighet utgöres mest af gräs och
örter. De viktigaste grässorterna äro det äkta
buffelgräset (Buchloë dactyloides), som med sina
vidt utgrenade rotstockar väl lämpar sig för det
växlande klimatet, det blå grammagräset (Boideloua
oligostachya), det svarta grammagräset (Hilaria
mutica), buffelbunkgräset (Festuca scabrella),
Poa tenuifolia m. fl. Vid floderna uppträda träd
och buskar af flera slag, såsom representanter för
släktena Populus, Fraxinus, Salix, Rosa, Ribes,
Ulmus m. m. Gräsväxtens yppighet rättar sig efter
nederbörden och är därför störst i de östra delarna
samt vid floderna. På sensommaren vissnar ofta allt
bort. Af nyttiga växter märkas framför andra majs och
hvete. North D. har t. o. m. vissa år haft större
skördar än Iowa och Illinois. Men i följd af den
mycket växlande nederbörden förete skördetalen också
mycket stora variationer. Medan t. ex. hveteskörden i
North D. 1898 var 20 mill. hl., steg den 1900 blott
till 4,7 mill. hl. Äfven hafre och potatis odlas i
mängd, men med liknande stora variationer i fråga om
skörden. Däremot står trädgårdsodlingen lågt.
Sedan buffeln nu försvunnit från prärierna, är
gaffelhornade antilopen, som här och där träffas i
"bad lands" och på slätterna, det största villebrådet;
eljest bilda gnagararter de viktigaste vilda
djurformer. Dessutom träffas prärivargen eller
kayoten, prärihönsen och kopparormar. Rikedomen
på foderväxter har gifvit boskaps- och hästafveln
ett storartadt uppsving, medan däremot fårafveln
är mindre framträdande. De högre liggande "plains"
i v. äro ett hemvist för cowboys, medan de lägre
prärierna alltmer intagits af jordbrukare.
D:s bebyggande af hvita har utgått från de många
fort, som där byggdes till skydd mot de vilde
sioux-indianerna, såsom Fort Randolph, Fort Sully,
Fort Yater, Fort Buford o. a. Blodiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
