Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 1139-1140 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalai-lama - Dalai-nor - Dalalagen - Dala-Ockelbo-Norrsundets järnväg - Dalarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gestalt såsom lyckogudinnan Kuan-jin (Koannon), och
som särskildt dyrkas i Tibet såsom landets skyddsgud.

När en Dalai-lama är död, hör man sig för kring hela
Tibet efter barn, som äro födda under särskilda
himmelstecken eller eljest visat sig märkvärdiga,
t. ex. genom att slå benen i kors liksom den
mediterande Buddha. Dessa pröfvas vidare genom
att de få välja mellan ett föremål, som tillhört
den döde Dalai-lama, och ett annat, som liknar
detta. Tar det späda barnet rätt, får det vara
med om den lottdragning, som utvisar, i hvilket
barn Avalokiteschvaras ande ingått. Till aderton
års ålder står den nye chefen för Tibets ytterst
mångtaliga och invecklade buddistiska hierarki under
förmynderskap. Jfr Perceval Landon, "Lhasa" (I,
II, 1905), skildring af den engelska expeditionen,
och H. Hackmann, "Der südliche buddhismus und der
lamaismus" (1905). Se vidare Lamaism. N. S.

Dalai-nor, namn på två sjöar i östra Mongoliet,
af hvilka den nordligare, som äfven kallas
Kulun-nor, ligger nära Sibiriens gräns (under 49°
n. br.) och har ett omfång af 290 km. Den upptager
floderna Kyrylen och Urson och afflyter genom Argun
till Amur. – Den sydligare, som har ett omfång af 65
km., ligger vid västra sluttningen af Chin-gan-bergen
på en höjd öfver hafvet af 1,270 m. och mottager fyra
små floder, men saknar aflopp och har salt vatten. Den
beskrefs först af Przevaljskij.

Dalalagen (Dalelagen), en sannolikt från
midten af 14:e årh. härrörande uppteckning af gamla
svenska rättssatser. Af Stiernhöök ansågs den vara en
lag för landskapet Dalarna och blef 1676 af Hadorph
utgifven under namnet "Dahle Laghen". Enligt Schlyter
är den en äldre bearbetning af västmannalagen. Under
benämningen "Den äldre codex af vestmanna-lagen"
utgafs den af honom 1841 i det stora verket
"Samling af Sveriges gamla lagar" (5:e bd). På
grund af senare undersökningar har man återgått
till den äldre uppfattningen, att här föreligger
en lag för Dalarna. Jfr K. H. Karlsson, "Äldre
vestmannalag eller dalalag?" (i "Hist. tidskr.",
1889), och H. Schück, "Bidrag till frågan om
Dalelagen" (i "Upps. univ. årsskr.", 1891).
I. L.*

Dala–Ockelbo–Norrsundets järnväg
(sign. D. O. N. J.) sträcker sig från Lingheds station
vid Svärdsjön i socknen af samma namn i Kopparbergs
län öfver Ockelbo station vid Norra stambanan till
Norrsundets lastageplats och sågverk vid Bottniska
viken inom Hamrånge socken och Gäfleborgs län. Banan,
som har en spårvidd af 0,891 m., är successivt byggd
under tiden 1873-96. Sålunda anlade förvaltarna af de
s. k. Ockelboverken, J. A. S. Åbergs förmyndare,
1873–76 bandelen Vintjärn–Lilla Björnmossen,
11 km., som 13 nov. 1876 öppnades för trafik; 11
okt. 1880 öppnades delen Lilla Björnmossen–Tallås,
14 km., och 10 okt. 1881 delen Tallås–Jädraås,
5 km. Järnvägen öfvergick 1887 i Kopparbergs och
Hofors sågverksaktiebolags händer; de nye egarna
fortsatte järnvägens framdragande såväl väster som
öster ut. 17 april 1888 öppnades för allmän trafik
bandelen Linghed–Vintjärn, 11 km., och l nov. 1897
delen Jädraås–Norrsundet, 45 km. Dess hela längd
i hufvudspåret utgör mellan ändstationerna 86 km.,
hvartill komma omkr. 20 km.
sido- och bispår. Linjen från Ockelbo till Vij
bruk och Fornvij lastplats, 3 km., är utlagd med
gröfre öfverbyggnad och 3 skenor, så att den
kan trafikeras med såväl smal- som bredspårig
rullande materiel. Från stationen Vintjärn nedre
utgår en Stora Kopparbergs bergslag tillhörig,
sedan 1877 trafikerad, 21 km. lång smalspårig (0,891
m.) järnväg söder ut till Ågs masugn och vidare till
sjön Hinsen. Byggnadskostnaden inklusive rullande
materiel uppgick vid 1905 års slut till i rundt tal
2,290,000 kr. Järnvägen befraktas nästan uteslutande
med bolagets egna produkter, bestående af malm, kol,
järn och trävaror. A. d’A.

Dalarnas vapen.

Dalarna, det nordligaste landskapet i Svealand, är
beläget mellan 59° 51’ och 62° 16’ n. br. samt 1° 21’
och 5° 55’ v. lgd från Stockholms observatorium. Det
gränsar i n. till Härjedalen, i v. till Norge,
i s. v. till Värmland, i s. till Västmanland och
i ö. till Gästrikland och Hälsingland. Landskapets
största längd, i n. v.–s. ö., är 310 km. och största
bredd, i s. v.–n. ö., 150 km. Det omfattar hela
Kopparbergs län (se nedan) och en liten del af
Gäfleborgs län, nämligen Orsa finnmark. Det höga
bergland, som utfyller västra delarna af Lappland,
Jämtland och Härjedalen samt vidliggande trakter
af Norge, fortsätter öfver D:s västra del och
nedskjuter äfven i sydöstlig riktning inemot midten af
landskapet. I dettas nordvästliga hörn ligger Vånsjön
på en höjd af 825 m. ö. h., och de omgifvande bergen
uppgå, likasom de som under särskilda namn, såsom
Sal-, Lång-, Dref-, Fulu-, Faxe-, Hem- och Dalfjällen,
fortgå söderut mot Värmlandsgränsen, till omkr. 900
m. ö. h., men några kammar och kullar stiga äfven
högre, såsom längst i v. Härjehågna till 1,160 m.,
i n. ö. därifrån Städjan till 1,176 m., och det invid
Städjan i n. liggande Nipfjället uppgifves gå till
1,185 m., och Storvätteshågna å Långfjället i n. v.,
landskapets högsta punkt, uppnår 1,265 m. (Äfven
andra siffror för höjdförhållandena i Öfre Dalarna
uppgifvas.) Vid midten af landskapet hafva de af
en mängd vattendrag genomskurna bergsträckningarna
upplöst sig i ett mera oregelbundet högland om
300–200 m. höjd, öfver hvilket somligstädes, såsom
vid sjön Siljan, Gesundaberget, bergkullar uppstiga
till 500 m. Till allra största delen hör landskapet
till Dalälfvens vattenområde. Dess ena källflod,
Öster-Dalälfven, upprinner ur den ofvannämnda Vånsjön,
strömmar genom Idresjön (474 m.), Särnasjön (442
m.) och Siljan (165 m.) samt förenar sig s. ö. därom
på 156 m. höjd med den från norska gränsen kommande,
af Fuluälfven och Görälfven bildade Väster-Dalälfven,
hvarefter Dalälfven, som vid södra änden af sjön
Runn (109 m.) mottager dess och några andra sjöars
vatten, sänkande sig till 58 m. ö. h. vid landskapets
östligaste punkt, fortsätter sitt lopp till Bottniska
viken. De från Hemfjället nedskjutande Almebergen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>