Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damiani - Damianistinnor - Damianiter - Damianus, katolskt helgon - Damianus, patriark i Alexandria - Damiens, Robert Francois - Damiens, Anna. Se Judie - Damiette - Damiron - Damjanics - Damkina - Damkupé - Damm, fint fördelade fasta ämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cluny-reformen med Leo IX 1049 nått påfvestolen, grep
D. med kraft in i det stora reformarbetet. Mot
sin egen vilja tvangs han att 1057 mottaga
kardinalbiskopsstolen i Ostia, men afsade sig efter
någon tid denna befattning för att återgå till
klosterlifvet. Äfven efter sin afsägelse användes
han åtskilliga gånger såsom påflig legat i flera
maktpåliggande ärenden. I denna egenskap verkade
han t. ex. med nit och framgång för den italienska
eremitrörelsens förening med Cluny-reformen, hindrade
genom sitt kloka och bestämda uppträdande kejsar
Henrik IV:s tilltänkta äktenskapsskillnad och
lyckades genom sitt inflytande återknyta Ravennas
förbindelse med den påfliga stolen. Vid alla dessa
tillfällen visade han sig som en öfverlägsen ande och
synnerligen mån om kyrkans bästa. Han var personlig
vän med Hildebrand (Gregorius VII), liknade honom i
mycket och utöfvade i flera hänseenden en vägröjande
verksamhet för genomförandet af dennes reformatoriska
idéer. Afskaffandet af simonien och införandet af
de andliges celibat voro de ledande grundtankarna
i all hans kyrkliga verksamhet. Däremot har han
icke angripit lekmannainvestituren; han var en
man från Henrik III:s dagar, och döden befriade
honom från att komma i konflikt med Gregorius’
kyrkopolitik. Han dog i Faenza 22 febr. 1072. (Se
vidare Camaldulens-orden.) Under sin vistelse i
klostret Fonte Avellana författade han 1049 den
bekanta Liber gomorrhianus (dedicerad till Leo IX),
i hvilken han på det mest skonslösa sätt gisslade
prästerna för deras utsväfvande lefnadssätt. Han
skref jämväl en stor mängd bref, traktater, tal
och helgonbiografier m. m., som först utgåfvos af
Constantin Cajetanus (1606 -15) och sedermera flera
gånger blifvit omtryckta, bl. a. 1642 och 1663. En
af D:s epistlar, innehållande en undersökning
om Guds väsende och egenskaper, öfversattes
till svenska af Ericus Olai. Jfr J. Laderchi,
"Vita S. Petri Damiani" (1702), F. Neukirch,
"Das leben des P. Damiani" (1875), och C. Mirbt,
"Die publizistik im zeitalter Gregors VII." (1894).
J. H. B.*
Damianistinnor (äfven Klarissinnor), de kvinnliga
medlemmarna af franciskan-orden.
Damianiter, kyrklig sekt. Se Damianus, patriark.
Damianus, katolskt helgon, var enligt legenden, i
likhet med sin broder Cosmas, läkare på Sicilien och
led jämte honom martyrdöden under den diokletianska
förföljelsen (287, enligt annan uppgift 303). Bägge
blefvo upphöjda till helgon. Deras åminnelsedag är
27 sept. Till deras ära grundades i 12:e årh. en
andlig riddarorden. Cosmas- och Damianus-orden,
hvilken, i likhet med johannitorden, hade till
uppgift att lämna skydd och läkarvård åt pilgrimer
i Palestina. Under hela medeltiden njöto D. och
hans broder anseende såsom läkarnas och apotekarnas
skyddspatroner. J. H. B.*
Damianus, patriark i Alexandria 578-605, var en
ifrig anhängare af monofysitismen och lutade i
treenighetsfrågan åt sabellianismen. Hans anhängare
kallade sig damianiter (efter honom)
l. angeliter (efter deras vanliga samlingsort,
Angelion i Alexandria). Af sina motståndare benämndes
de tetraditer, emedan de enligt dessas
förmenande antogo fyra gudar: fadern, sonen, anden och
"ett högre väsende, som till följd af
sin natur och i och för sig vore Gud".
J. H. B.*
Damiens [damjä’], Robert François, f. 1715 nära Arras,
är bekant genom sitt misslyckade mordförsök på Ludvig
XV 5 jan. 1757 i Versailles. Han afrättades 28 mars
s. å. Jfr "Pièces originales et procédures du procès
fait à R. F. D." (1757) och Jobez, "La France sous
Louis XV", bd 4 (1867).
Damiens [damjå7], Anna. Se Judic.
Damiette [-ä’tt], arab. Dumyat, stad i nedre Egypten,
vid den östra Nilarmen, 8 km. från dess utlopp i
Medelhafvet och 4 km. från Mensaleh-sjön. Omkr. 44,000
inv. D. är ändpunkt på järnvägen Tanta-D., har
vackra moskéer, flera basarer och marmorbad samt är
säte för en koptisk biskop. Tillverkning af grofva
bomullstyger, lervaror m. m. samt handel med ris,
salt och saltad fisk. - I närheten af D. låg det
gamla Thamiatis (däraf Dumyat). Under korstågens tid
ansågs staden som nyckeln till Egypten och måste
därför uthärda många belägringar, af hvilka en
(1218-19) varade aderton månader. 1249 intogs
D. af den franske konungen Ludvig IX, hvilken
dock snart måste återlämna det som lösen för
sin frihet. Till förekommande af vidare anfall
lät sultanen Bibars blockera Nilmynningen, jämna
D. med marken och anlägga den nya staden längre
in i landet. 1798 intogs D. af fransmännen,
hvilka under Kléber 1 nov. 1799 vid D. vunno en
glänsande seger öfver turkarna; men kort därefter
eröfrades D. af engelsmännen under Sidney Smith
och återlämnades af dem till turkarna. - Nilarmens
mynning, hvars sandbank tillåter endast grundgående
fartyg att löpa in till D., skyddas af 2 fort.
J. F. N. L. W:son M.
Damiron [-rå7], Jean Philibert, fransk filosof,
lärjunge af Cousin, f. 1794, d. 1862 som professor vid
École normale och vid Sorbonne. Bland hans skrifter
märkas: Essai sur l’histoire de la philosophie
en France au XIX:e siècle (1828; 3:e uppl. 1834),
Cours de philosophie (1831; 2:a uppl., 4 bd, 1842),
Essai sur l’histoire de la philosophie en France au
XVII:e siècle (2 bd, 1846) och Mémoires pour servir à
l’histoire de la philosophie du XVIII:e siècle (3 bd,
1858-64). D. var med om att uppsätta den filosofiska
och litterära tidskriften "Globe" (1824).
Damjanics [-nitj], János, ungersk general, f. 1804,
organiserade under revolutionen 1848-49 en bataljon
nationalgarde, "die rotkäppler", kämpade segerrikt
mot serberna, blef 1849 befälhafvare för tredje
ungerska armékåren och därefter kommendant i
fästningen Arad, men nödgades uppgifva denna
åt ryssarna och blef af dem utlämnad till
österrikarna, som läto hänga honom 6 okt. 1849.
(L. W:son M.)
Damkina, den babyloniske guden Eas gemål.
Damkupé, järnv., i järnvägsvagnar en
uteslutande för damer reserverad kupé, i hvilken manlig
resande under inga förhållanden eger rättighet att
taga plats.
E. Hjr.
Damm, i allmänhet (ansamlingar af mycket) fint
fördelade fasta ämnen af organiskt eller oorganiskt
ursprung, hvilkas partiklar äro så små, att de kunna
fattas af vinden och hållas sväfvande längre eller
kortare stund. Det torde vara svårt att nämna något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
