Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danielson, John Rikard, finsk historisk skriftställare - Danielson, Ernst, elektrotekniker - Danielson-Gambogi - Danielsonska fonden - Danielssen - Danielsson, Anders, riksdagsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historia, hvilkas resultat framträdde i
tidskriftsuppsatser och smärre publikationer, bland
hvilka Wiipurin läänin palauttaminenmuun Suomen
yhteyteen (1894; öfv. af V. Söderhjelm under titeln
"Viborgs läns återförening med det öfriga Finland",
s. å.). 1890 publicerade han Finlands förening
med ryska riket. Med anledning af K. Ordins arbete
"Finlands underkufvande", hvilken på historiskt
material stödda polemiska skrift inom kort tid
utkom i 3 svenska, 3 finska, l tysk, l engelsk samt
l rysk upplaga. Författaren emottog från flera håll
tacksägelseadresser för detta sitt kraftiga häfdande
af Finlands statsrättsliga ställning. En fortsättning
var en broschyr (på finska 1891; på svenska med
titeln Finlands inre själfständighet. Till försvar
mot fortsatta angrepp, 1892). Sina studier af det
sista finska krigets historia har D. nedlagt i Suomen
sota ja Suomen sotilaat 1808-09 (af V. Söderhjelm
öfversatt till svenska med titeln "Finska kriget
och Finlands krigare 1808-1809", 1897). D., som
1885-86 var sekreterare i kommittén för uppgörande
af en systematisk sammanfattning af Finlands
grundlagar, valdes till den ene af Hälsingfors
universitets representanter vid 1885 års landtdag
och har sedermera företrädt universitetet vid de
följande landtdagarna t. o. m. 1900. I språkfrågan
anslöt han sig till prästeståndets finsksinnade
majoritet, men skilde sig till en början i några
andra frågor från densamma genom ett frisinnadt
uppfattningssätt. I den konflikt, som 1898 genom
russifikationsåtgärderna utbröt, anslöt sig D. efter
någon tvekan till G. Z. Yrjö Koskinen. I en broschyr,
Mihin suuntaan (1901; äfven på svenska med titeln
"I hvilken riktning?"), som väckte mycket uppseende,
yrkade han på en undfallande hållning. I febr. 1903
blef han af t. f. kanslern von Plehwe utnämnd till
t. f. vice-kansler för universitetet i Hälsingfors
och erhöll samtidigt statsrådstitel. 1904 upphöjdes
han i adligt stånd (icke introducerad). Efter
Yrjö Koskinens död 1903 framträdde han såsom
ledare för det s. k. Gammalfennomanska partiet,
hvars talan han förde bl. a. såsom representant
för prästerna i Borgå stift vid landtdagarna
1904-05 och 1905-06. Hans ställning försvagades
genom den s. k. storstrejken, nov. 1905, hvilken
åtföljdes af skarpa opinionsyttringar mot honom. I
febr. 1906 anhöll han om afsked från sin plats såsom
universitetets vicekansler.
Danielson, Ernst, elektrotekniker, f. 1866 i
Voxna, Gäfleborgs län, aflade 1887 afgångsexamen
från Tekniska högskolan och ingick som ingenjör
vid Elektriska aktiebolaget i Stockholm. Efter
omfattande studieresor, bl. a. till Amerika,
hemkom D. 1892 och började som konstruktör vid
Allmänna svenska elektriska aktiebolaget i Västerås
en banbrytande verksamhet för elektricitetens
användning i den svenska industriens tjänst. Han
konstruerade och planlade vid denna tid den
första stora kraftöfverföringen här i landet vid
Källsjön-Grängesbergs gruffält, en anläggning,
som då onekligen stod långt framför sin tid äfven i
jämförelse med hvad i utlandet då presterats. Under de
följande åren utvecklade D. en intensiv verksamhet som
konstruktör och grundlade en för svenska förhållanden
afpassad, ganska egenartad teknik i fråga om elektrisk
kraftöfverföring. Genom sin blick för betydelsen af
det af Wenström patenterade trefassystemet och det
energiska utvecklandet af dennes idéer har D. förvärfvat
sig ställning som en föregångsman på
den elektriska industriens område. Samtidigt
har D. idkat en betydande teknisk-vetenskaplig
verksamhet som uppfinnare och författare
af uppsatser i in- och utländska tekniska
tidskrifter. Bland hans mera uppmärksammade arbeten
må nämnas utarbetandet af tandemtrefasmotorn
(med variabel hastighet), den kompenserade
växelströmgeneratorn och den autosynkrona
motorn. 1906 valdes D. till ledamot af Vet. akad.
A. E–m.
Danielson-Gambogi [-bådji], Elin, finsk målarinna,
f. 1861 i Norrmark, studerade för A. v. Becher och
vid konstföreningens skola i Hälsingfors och från
1883 i Paris, där hon flera gånger vistats långa
tider. 1893-95 var hon lärarinna i modellteckning
och äfven i målning vid konstföreningens skola
i Hälsingfors. 1898 gifte hon sig med italienske
målaren Raffaello Gambogi. Hon har med energi sträfvat
fram till gedigenhet från en något ytlig lätthet och
skicklighet. Fru D. har målat porträtt, landskap och
genrer med godt luftstudium från Finland och Italien,
bland dem Ung moder (Hälsingfors’ konstförening),
Sommar (prisbelönt i Florens 1899, köptes af konung
Umberto), Nella vigna och Solskensdag (båda i Åbo
galleri). Hon har äfven målat några altartaflor till
finska kyrkor.
G-g N.
Danielsonska fonden. Se Danielson, J.
Danielsson, Daniel Cornelius, norsk läkare,
naturforskare, f. 1815 i Bergen,, d. där 1894,
sysslade alltsedan 1839 med studiet af spetälskan,
en af det västanfjällska Norges största landsplågor,
och utnämndes 1846 till öfverläkare vid det blifvande
spetälskesjukhuset "Lungegårds hospital" i Bergen,
hvilken befattning han tillträdde 1849, då sjukhuset
var färdigt. Tillsammans med K. V. Boeck utgaf han
1847 sitt stora verk Om spedalskhed och 1855-62
Samling af iagttagelser om hudens sygdomme i
flera häften (båda dessa skrifter utgåfvos äfven på
franska). Därjämte behandlade han i särskilda större
och mindre skrifter och afhandlingar spetälskan
och syfilis. D. var ock en ansedd naturforskare
och utgaf bl. a. Bidrag til pectinibranchiernes
udviklingshistorie (1851, tillsammans med J. Koren)
samt Fauna littoralis Norvegiæ (1856 och 1877,
tillsammans med M. Särs och J. Koren). Han var en af
deltagarna i den norska atlantiska hafsexpeditionen
1876–78. I dess generalberättelse skref D. tillsammans
med J. Koren monografierna Gephyrea (bd III),
Holothurioidea (bd VI), Asteroidea (bd XI, 1884),
Pennatulida (bd XII, 1885) och efter Korens död
ensam Alcyonida (bd XVII, 1887), Actinida (bd XIX,
1890) och Crinoida, Echidna (bd XXI, 1892). D:s
aska förvaras i museets i Bergen vestibul, under
den sockel, på hvilken den af Bergens borgare 1885
bekostade marmorbysten af honom står. Bergens museum,
hvars preses han var från 1864, främjade han på allt
sätt, och till detsamma testamenterade han ock sin
förmögenhet. Han blef med. hedersdoktor vid Lunds
univ:s jubelfest 1861 och äfven vid Köpenhamns univ:s
jubelfest 1879. D. var ledamot af Vet. soc. i Uppsala
(1873) och af Vet. akad. (1877). 1859–76 var han
som representant för Bergen ledamot af stortinget,
där han städse uttalade sig i liberal anda.
Y. N.
Danielsson, Anders, riksdagsman, f. 12 jan. 1784 i
Gingri socken af Älfsborgs län, d. 22 april
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
