Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danmark, är det sydligaste af de tre skandinaviska rikena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett konstitutionellt konungarike, ärftligt
på manslinjen enligt successionsordningen
("tronfölgeloven") af 31 juli 1853. - Konungen kan
icke utan riksdagens samtycke vara regent i något
annat land och får icke tillträda regeringen,
förrän han genom ed skriftligen förbundit
sig att hålla grundlagen. Han skall tillhöra
den evangelisk-lutherska läran och blir myndig
vid aderton års ålder. När han begifver sig utom
landet eller genom sjukdom förhindras att utöfva
regeringen, öfvertages denna af tronföljaren eller af
en riksföreståndare. Om han är omyndig, tillsätter
riksdagen en riksföreståndare. Konungen åtnjuter de
rättigheter, som vanligen tillkomma en konstitutionell
härskare. Han utöfvar (d. v. s. genom sina ministrar)
den verkställande makten och delar den lagstiftande
med riksdagen. Han förklarar krig och sluter fred
samt ingår och uppsäger förbund, men kan icke utan
riksdagens samtycke afträda någon del af landet eller
ikläda detta nya statsrättsliga förpliktelser. Lagar
och regeringsbeslut måste, för att blifva gällande,
förses med hans underskrift och kontrasigneras af
en eller flera ministrar, hvilka äro ansvariga för
beslutet. Konungen är ansvarsfri. Ministrarna -
för närvarande (1906) 8 (9) till antalet - utgöra
konseljen, i hvilken konungen presiderar och
tronföljaren har säte. Ministrarna äro utrikes-,
finans-, krigs-, marin-, justitie-, inrikes-, kyrko-
och undervisnings- samt jordbruksministern och
ministern för de offentliga arbetena. Hvarje minister
har rätt att deltaga i behandlingen uti riksdagens
båda ting af hans budget och de lagförslag, som höra
under hans departement. Förste ministern bär titeln
konseljpresident. I lagstiftningsfrågor har konungen
absolut veto. Det parlamentariska statsskicket är
ännu hvarken faktiskt eller lagligen erkändt i D.,
men under en lång följd af år hafva ministrarna nästan
alltid valts bland riksdagens medlemmar och sedan
1901 ha alla tillhört folketingets majoritet. -
Riksdagen sammanträder årligen i okt. och
är samlad vanligen i 6 (minst 2) månader. Den
består af två likställda kamrar, folketinget och
landstinget, hvilka båda hafva rätt att föreslå
och ändra lagar. Om tingen stanna i olika beslut,
skall ett sammansatt utskott ("fællesudvalg"),
som består af lika många medlemmar från hvardera
kammaren, söka jämka meningarna. "Finansloven"
(statsregleringspropositionen, budgeten) och lagarna
om tillläggsanslag ("tillægsbevillningslovene")
skola behandlas först i folketinget, hvilket
äfven eger den företrädesrätten att ensamt
besluta riksrättsåtal mot ministrarna. Ingen
skatt kan påläggas, höjas eller minskas, intet
statslån upptagas, intet manskap utskrifvas
och inga domäner säljas, förrän riksdagen fattat
beslut därom. Skatter få icke upptagas, förrän
"finansloven" är antagen. Vid tvenne tillfällen, 1853
och 1877, har dock konungen utfärdat en provisorisk
"finanslov", som därefter blifvit, åtminstone
faktiskt, godkänd. Under den häftiga politiska
striden mellan regeringen (ministären Estrup) och
folketingets flertal (vänstern), hvilken på samma
gång var en strid mellan landstinget och folketinget,
fanns under nio år (1885-94) icke någon lagstadgad
bevillning, emedan man ej kunde enas om den årliga
budgeten ("finansloven"). Regeringen, understödd af
majoriteten i landstinget, tog sin tillflykt till
provisoriska anslag och brukade denna sin makt i
sådan utsträckning, att den till och med företog
omfattande befästningsanläggningar till lands och
sjöss omkring Köpenhamn till en kostnad af mer än
30 mill. kr. Vid en överenskommelse mellan högern
och vänstern, som ingicks 1 april 1894, fattades
några gemensamma beslut af båda tingen, dock utan
bindande laga kraft, hvarigenom man hoppades kunna
undgå liknande kriser för framtiden. Så framt en
budget ej antogs före finansårets slut (31 mars),
skulle en interimistisk "finanslov" antagas på två
månader, för att man skulle få tid till ytterligare
sammanjämkning. Vidare skulle andra provisoriska
lagar framläggas vid riksdagens första sammanträde
för båda tingen och, om ett af tingen förkastade dem,
genast sättas ur kraft. - För revision af statens
årliga räkenskaper väljer hvardera tinget två
aflönade revisorer, som efter verkställd granskning
aflämna berättelse till riksdagen. Folketinget
väljes för tre år af 114 (sedan 1895) valkretsar,
som utse hvar sin representant. Hvarje valkrets
skall enligt grundlagen omfatta vid pass 16,000
inv.; men de flesta hafva öfver 20,000 och flera
hufvudstadskretsar 30-40,000. Val berättigad är hvarje
man, som fyllt trettio år samt är välfrejdad och
har infödingsrätt och som därjämte under ett år före
valrättens utöfvande haft fast bostad i valkretsen,
icke åtnjuter fattighjälp (men, om han åtnjutit sådan,
ersatt beloppet eller befriats från dylik ersättning)
samt icke till enskild person står i sådant
tjänsteförhållande, att han ej har eget hushåll. På
hvar 7:e invånare kommer en valman (i Sverige på
hvar 12:e). Landstinget väljes för åtta år och
förnyas till hälften hvart fjärde. Det består af 66
medlemmar, af hvilka konungen utser 12 (för lifstiden,
"kongevalgte"), Köpenhamn 7 och Färöarnas lagting l,
under det de öfrige 46 väljas i 10 valkretsar, som
omfatta l-3 amt med tillhörande städer. Valen ske
enligt proportionellt valsätt ("forholdstalsvalg")
och af särskilda valförsamlingar. I Köpenhamn och de
öfriga städerna väljas elektorer till halfva antalet
af alla de vid folketingsvalen röstberättigade
och till den andra hälften af de högst beskattade i
staden. I hvarje landskommun väljes 1 elektor af alla
de röstberättigade gemensamt, och med landskommunernas
och städernas elektorer sammanträda till val så många
af de högst beskattade, som det finnes landskommuner
i landstingskretsen. Antalet af städernas elektorer
utgör tillsammans en fjärdedel af landskommunernas
(de valde och högst beskattade tillsammans). Konungen
kan inställa riksdagens sammanträden, likväl endast
för en tid af två månader och blott en gång om
året. Båda tingen kunna upplösas af konungen. Alla
riksdagsmän erhålla under sessionstiden ett dagligt
arfvode, hvars storlek bestämmes genom vallagen
(ifrån 1849 var det 6 kr. till 1903, då det höjdes
till 10 kr.). De få icke låta binda sig genom någon
föreskrift af valmännen.
D. är indeladt i 21 amt:
Köpenhamn, Roskilde (båda med gemensam "amtmand"),
Frederiksborg, Holbæk, Sorö, Præstö, Bornholm,
Odense, Assens (de bägge sistnämnda med gemensam
amtmand), Svendborg, Maribo, Hjörring, Aalborg,
Thisted, Viborg, Randers, Aarhus, Skanderborg
(de bägge sistnämnda med gemensam amtmand), Vejle,
Ringköbing och Ribe. Därtill kommer ett särskildt
amt för Färöarna. Hufvudstad är Köpenhamn. Den
tillhör icke något amt, utan bildar ett eget
"overpræsidentskab". Amtmanden är högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
