Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dannemora grufvor - Dannemora-Hargs järnväg - Dannemoraverken - Dannenberg, kretsstad - Dannenberg, Hermann, tysk numismatiker - Danner - Danneskjold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgör 13,500 kvm. Fältet är af ålder indeladt i tre
delar: norra fältet, mellanfältet och södra fältet,
hvilka tillsammans hålla närmare 80 gruföppningar
och mindre skärpningar. Mellanfältet, den förnämsta
delen af grufvorna, omfattar den af Storrymningen
och de därmed sammanbrutna grufvorna bildade
"stora stöten", jämte de omedelbart s. därom
belägna Jungfru- och Ungkarlsgrufvorna äfvensom
Källarskärpningen. Den inom hela malmfältet rådande
bergarten är kalksten, i hvilken förekommer en
mängd underordnade lager, dels af hälleflinta, i
flera varieteter, dels ock af de skarnbildningar,
som åtfölja malmerna. Dessutom finnas flera gångar
af felsit, diorit och grönstensporfyr. Malmen, som
förekommer i stor ymnighet, är en kalkig svartmalm,
förande mangan samt obetydligt koppar och svafvel. Den
reduceras och smältes lätt, utan tillsats af främmande
ämnen, och gifver upphof till det världsbekanta
Dannemorajärnet. Malmen håller i medeltal 50
proc. järn och är således ej bland Sveriges allra
rikaste malmer. Därjämte brytes något zinkblände,
hvilket i södra fältet uppträder jämte järnmalmen. På
1600-talet uppsattes en konstgång från ett
vattenfall på 1,497 m. afstånd från grufvan. Numera
är vattenfallet genom kanalisering framflyttadt till
gruffältet. 1727 byggde M. Triewald där en "eld-
och luftmaskin", och 1805 uppsatte S. Owen där en
ångmaskin af Watts konstruktion (den första maskin af
detta slag i Sverige). I följd af vattentilloppet
och forna tiders oförnuftiga anordningar har
grufbrytningen haft att kämpa med de största
svårigheter. Ända till 1729 skedde brytningen medelst
eldning eller tillmakning, men sistnämnda år infördes
sprängning med krut, hvarmed fortfors till 1867, då
nitroglycerinhaltiga sprängämnen infördes. Brytningen
sker numera dels med direkt pallbrytning, dels med
takbrytning, hvarvid luftborrmaskiner sedan 1891
användas. Malmfångsten var 52,429 ton och arbetarnas
antal 318 år 1905. Malmen förarbetas uteslutande
vid egarnas egna masugnar (se Dannemoraverken).
Gruffältet står genom bispår i förbindelse med
Uppsala–Gäfle och Dannemora–Hargs järnvägar. Jfr
A. E. Törnebohm, "Beskrifning till geologisk
atlas öfver Dannemora grufvor" (1878), J. Wahlund,
"Dannemora grufvor. Historisk skildring" (1879),
och H. Rosman, "Upplands järnhandtering" (i "Uppland"
II, 2, 1906).
Th. N-m.*
Dannemora-Hargs järnväg (sign. D. H. J.) är smalspårig
(0,891 m.) och utgöres af hufvudlinjen, 39 km., från
Dannemora station vid sidobanan Örbyhus-Dannemora af
Uppsala-Gäfle järnväg öster ut till Hargs hamn vid
Ålands haf och en sidobana, 18 km., söder ut från
Knaby till Ramhälls grufvor. Banan, som tillhör
Dannemora-Hargs järnvägsaktiebolag, öppnades för
trafik 2 jan. 1878. Från hållplatsen Österby vid
hufvudlinjen utgår ett omkr. 1 km. långt sidospår
till Österby bruk. Enligt särskildt medgifvande
eger bolaget rätt att på sin smalspåriga järnväg
framföra jämväl bredspåriga vagnar, dock endast
mellan Dannemora och Österby bruk, och möjliggöres
detta genom följande anordning. Ett från det breda
spårsystemet utgående stickspår omfattar ett i
en fördjupning mellan dess skenor nedsänkt smalt
stickspår, i hvilken fördjupning två smalspåriga,
tvåaxliga boggier ställas. Den bredspåriga vagnen
skjutes därpå öfver boggierna, så att
vagnsaxlarna komma midt öfver dem, hvarefter
två par på boggierna fästa gafflar vridas, tills
de omfatta axlarna och boggierna medfölja, då
vagnen-skjutes vidare, hvarvid dessa i följd
af det smala spårets stigning lyfta vagnen
omkr. 10 cm. och sålunda aflasta den från
det breda spåret. Byggnadskostnaden inklusive
rullande materiel uppgick 31 dec. 1905 till
1,170,000 kr. Järnvägsbolagets styrelse har sitt
säte i Harg. Aktiekapitalet är 820,000 kr., och
reservfonden utgjorde vid 1905 års slut 62,000 kr.
A. d’A.
Dannemoraverken kallas med ett gemensamt namn
de järnbruk, som använda Dannemoramalm. De äro:
Leufsta, Österby, Gimo, Strömsberg, Älfkarleö
och Söderfors, Harg, Ljusne och Strömbacka.
Th. N-m.*
Dannenberg, kretsstad i preussiska regeringsområdet
Lüneburg (Hannover). 1,899 inv. (1900). I en där
fordom befintlig borg (nedrifven 1376) hölls den
danske konungen Valdemar II Sejr i hårdt fängelse
(1223-25) af grefve Henrik af Schwerin.
Dannenberg, Hermann, tysk numismatiker, f. 1824
i Berlin, f. d. landgerichtrath och ordförande i
Numismatische gesellschaft, har författat bl. a. det
för tyska myntkunskapen epokgörande arbetet Die
deutschen münzen der sächsischen und fränkischen
kaiserzeit (3 bd, 1876-98).
Danner, Louise Kristine, dansk grefvinna, hette
egentligen Rasmussen, f. 1815, d. 1874, tjänstgjorde
1830-41 vid baletten och var sedan modehandlerska
i Köpenhamn. Hon hade redan på 1830-talet knutit
förbindelse med Fredrik VII som prins och vardt i
aug. 1850 vigd vid honom på vänster hand och upphöjd
till länsgrefvinna. Hon lade band på konungens
omåttlighet i dryckjom och styrkte honom i troheten
mot den fria författningen, men hennes lust att
intaga en framskjuten ställning och utöfva politiskt
inflytande väckte stor misstämning mot henne, i
synnerhet i dec. 1859, så mycket mera som hennes
tidigare vandel varit långtifrån oförvitlig. Hon
efterlämnade slottet Jægerspris och en förmögenhet af
6 1/2 mill. kr. samt upprättade däraf på nämnda slott
"Frederik VII:s stiftelse", för fattiga flickor. En
annan "Frederik VII:s stiftelse", i Köpenhamn,
för fattiga kvinnor, grundlades af henne kort före
hennes död. E. Ebg.
Danneskjold, namn på afkomlingar af de
danskekonungarna Fredrik III:s och Kristian V:s
oäkta söner med namnet Gyldenlöve. Nu återstår
endast en gren, D.-Samsöe, som 1695 fick greflig
värdighet och hvars manliga medlemmar sedan 1808
bära titeln excellens. Frederik, grefve D.-Samsöe,
f. 1703, d. 1770, sonson tilt Kristian V, vardt
1731 deputerad i marinens generalkommissariat
och 1735 öfversekreterare för flottan samt egde
stort inflytande under Kristian VI. Han hade ett
svårt lynne, men stor duglighet, störtade 1734 den
förtjänte skeppsbyggmästaren K. Benstrup och 1743
amiral U. F. Suhm, men inlade stora förtjänster
om flottan, lät bygga 11 linjeskepp, 5 fregatter
och 30 mindre skepp, utvidgade hamnen i Köpenhamn,
anlade Nyholm och Gammelholms docka samt införde
många förbättringar. Likaledes var han 1735-39
själen i kommerskollegiet och sökte utveckla handel
och industri genom ett strängt skyddssystem. 1746
aflägsnades D. från flottans styrelse, var 1761-64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
