Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 29-30 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrenström, Marianne Maximiliana Kristina Lovisa - Ehrensvärd - Ehrensvärd, Johan Jakob - Ehrensvärd, Augustin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åtskilliga bland utlandets vittra storheter, bl. a. Schiller
och Goethe. B. v. Beskow säger, att hennes brefstil
"torde vara af få samtida uppnådd".

(L. W–m.)

Ehrensvärd, kronverk på Stora Öster Svartö inom
Sveaborgs fästning, fick sitt namn 8 juni 1775 af
Gustaf III, som då vistades på platsen. Kronverket,
till hvilket konungen samtidigt lade grundstenen,
inneslöt Arméns flottas stora varf och utgjordes
af två bastionerade fronter med till desamma
anslutande fyravånings flygelbyggnader, i
hvilka verkstäder, förrådslokaler och bostäder
inrymdes. E. var i försvarsstånd 1791. Se Sveaborg.

L. W:son M.

Ehrensvärd, svensk adlig ätt, härstammande från
regementskvartermästaren Peter Schäffer (Scheffer),
hvars son Johan Jakob (se nedan 1) adlades
1717 med namnet E. Släkten fick 1764 friherrlig
värdighet, och 1771 upphöjdes en gren af densamma i
grefligt stånd.

1. Johan Jakob E. (Schäffer l. Scheffer), krigare,
f. 11 maj 1666 i Åbo, d. 6 okt. 1731 på Karlsten,
ingick som "handtlangare" vid artilleriet
1685, befordrades till adjutant 1700, följde
Karl XII på hans krigståg genom Europa och blef
fången vid Poltava 1709, men befriade sig snart ur
fångenskapen och deltog, såsom artillerikapten,
i slaget vid Hälsingborg 1710. Han blef major
1712, utmärkte sig vid försvaret af Wismar s. å.,
utnämndes till öfverstelöjtnant 1715, var med på
fälttåget till Norge 1718 och hade vakt den
afton, då Karl XII blef skjuten. 1717 blef
han adlad och ändrade då namn, men hans sköldebref
utfärdades ej förrän 1719. S. å. befordrades han
till öfverste och kommendant på Karlstens fästning.


2. Augustin E., den föregåendes son,
grefve, krigare, f. 25 sept. 1710 på Fullerö, i
Västerås-Barkarö socken, Västmanlands län, studerade i
Uppsala, ingick 1726 som volontär vid artilleriet samt
befordrades 1733 till adjutant och 1734 till
löjtnant. 1736-38 företog han med offentligt
understöd en utländsk resa för att studera
artilleri och befästningskonst, blef 1739 "kapten
matematikus och mekanikus" vid den nyss inrättade
artilleriinformationsskolan och invaldes till
ledamot af Vet. akad., hvars sekreterare han blef
1740. 1741–42 deltog E. i ryska kriget, och 1745
bevistade han, i Fredrik den stores armé, slaget
vid Soor. 1746 befordrades han till major, 1747
till öfverstelöjtnant och 1749 till öfverste och
chef för artilleriet. Samtidigt började han utöfva
ett betydelsefullt inflytande på landets politik och
försvar. Från och med riksdagen 1746–47 var han medlem
af sekreta utskottet och dess defensionsdeputation,
så länge hattpartiet, till hvilket han slutit sig,
satt vid makten. Han blef småningom en af partiets
ledande män och var särskildt i försvarsfrågan dess
främsta auktoritet. Också erhöll han 1747 förordnande
att "bedrifva fästningsverket" i Finland med nästan
oinskränkt myndighet. Sveaborgs fästning, som
påbörjades 1749 efter hans planer, blef det förnämsta
resultatet af hans verksamhet. 1756 ombildades,
likaledes på hans initiativ, galärfiottan till Arméns
flotta, ställdes under hans befäl och fick sitt
hufvudsäte vid Sveaborg. E:s outtröttliga verksamhet
i Finland afbröts för en tid genom pommerska kriget
(1757–62), i hvilket han utkommenderades såsom
underbefälhafvare. 1756 hade han utnämnts till
generalmajor, 1759 blef han generallöjtnant och
1761 – sedan han återställts efter en svår
blessyr, erhållen vid Pasewalk (1760) -
efter Lantingshausen högste befälhafvare öfver
svenska armén i Pommern. I denna egenskap kunde
han visserligen ej uträtta mycket. Under 1761
föreföllo endast mindre strider. Till 1762 års
fälttåg utarbetade E. en storartad plan, som sekreta
utskottet förkastade på grund af bristande tillgångar.
Efter ett vinterfälttåg i Mecklenburg, hvarunder
flera hedrande strider utkämpats, afslöt E. egenmäktigt i
april 1762 en vapenhvila med fienden. Den åtföljdes snart
af freden i Hamburg. Därefter återgick E. till
sina arbeten med fästningsbyggandet i Finland
och färdigbyggandet af Arméns flotta. Men vid
riksdagen 1765–66, då mössorna tagit makten, kom
reaktionen mot hattarnas försvarsorganisation. E.
uteslöts ur sekreta utskottet, entledigades från
befattningen med fästningsbyggnaderna i Finland
och skildes från befälet öfver Arméns
flotta, som åter ställdes under amiralitetet.
Hans verksamhet i Finland utsattes för häftiga
beskyllningar och blef föremål för laga åtal; i den
nya fästningskommissionen för Finland fick han
ej plats. Redan vid följande riksdag 1769-70 kom
upprättelsen, i det att E. af de segrande hattarna
återinsattes i chefskapet för fästningsbyggnaderna
i Finland och öfver den återupprättade
Arméns flotta. 1764 hade E. utnämnts till general
af kavalleriet och friherre, 1771 upphöjdes han i
grefligt stånd och följande år efter statshvälfningen
till fältmarskalk. Död på Saris i Virmo socken,
Åbo län, 4 okt. 1772.

Ehrensvärds graf på Sveaborg

Hans lik flyttades till Sveaborg, där en af Gustaf III
beslutad, af Sergel modellerad grafvård (uppsatt
endast få år innan Cronstedt öfverlämnade Sveaborg)
påminner eftervärlden om "ett snille, som kunnat,
ett hjärta, som velat gagna fäderneslandet". –
E. hade starkt utveckladt ordningssinne,
otroligt stor arbetsförmåga samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>