Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrensvärd, Karl August - Ehrensvärd, Gustaf Johan - Ehrensvärd, Karl Fredrik (E.-Gyllembourg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hetsigheter", så var det ej utan, att han själf stod
modell. Han var i allt en artistnatur, en man för sig,
af eget skaplynne, en karakteristisk, rätt isolerad
skepnad i den gustavianska tidens krets af märkliga
män. Svenska akad. lät 1833 öfver honom prägla en
minnespenning.
E:s samlade skrifter i konst ("Resa till Italien", "De
fria konsters filosofi" och "Underdånig promemoria")
äro utgifna 1816, 1837 och 1866, senaste gången
af Eichhorn med inledande lefnadsteckning. De
viktigaste arbetena om E. äro följande: B. von Beskow,
"C. A. Ehrensvärd" (i Vitt. hist. o. ant. akad:s
"Handl.", XVI, 1842), P. D. A. Atterbom, "Svenska
siare och skalder" (I; 2:a uppl. 1862), G. Ljunggren,
"Jemförelse emellan Ehrensvärd och Winckelmann, såsom
konstfilosofer" (i Sv. akad:s "Handl. fr. år 1796",
XXIX, 1857) och "Om Ehrensvärds konstfilosofiska
ståndpunkt" (därsammastädes, XLVI, 1871),
B. E. Malmström, "Grunddragen af Sv. vitterh:s
historia" (III), A. Nyblæus, "Den filosofiska
forskningen i Sverige" (I, 1873), K. Warburg, "Karl
Aug. Ehrensvärd: En lefnadsbild från gustavianska
tiden" (1893), och J. J. A. Ehrensvärd, "C. A. E:s
förhållande till fränderna Gustaf Johan och Carl
E." (i Sv. autogr. sällsk:s tidskrift, 1896).
K. W-g.
4. Gustaf Johan E., den föregåendes kusin, friherre,
memoarförfattare, son af dåv. artillerikaptenen,
sedermera generalmajoren frih. K. Ehrensvärd (f. 1713,
d. 1770), f. 20 febr. 1746, d. 24 febr. 1783 i
Berlin. Redan 1753 inskrefs han i arméns rullor och
blef 1762 fänrik vid Arméns flotta, hvars chef då
var Augustin E., hans farbror. 1767 anställdes han
som kammarherre vid kronprins Gustafs nybildade hof
och lämnade då den militära banan. 1770-71 var han
kronprinsen följaktig på dennes utländska resa och
fortfor efter Gustafs tronbestigning att tjänstgöra
såsom kammarherre till 1780. Med sin anställning
vid hofvet förenade E. 1773-76 direktörsbefattningen
vid Svenska teatern samt var efter 1777 fullmäktig i
Generaltullarrendesocieteten. 1780 blef E. envoyé
i Holland och 1782 i Berlin. Af sin samtid aktades
E. högt för sin hederliga och oförvitliga karaktär,
sina kunskaper och sin litterära begåfning. Af
eftervärlden är han mest känd såsom en af sin tids
ypperste memoarförfattare. Redan som tjugutreårig
kammarherre underhöll han lifliga förbindelser
med samtidens litterära personer, bl. a. Olof
Bergklint och K. K. Gjörwell, till hvars tidningar
han under den strängaste anonymitet lämnade
åtskilliga bidrag. Från sin resa med kronprinsen
1770 hemsände E. till Gjörwell och sin ungdomsvän
grefve K. J. Ekeblad lifliga och underhållande
(ännu otryckta) skildringar. I Paris knöt han
förbindelse med de franske encyklopedisterna och
en mängd andra ryktbara skriftställare. E. började
"memoarer" öfver denna utländska resa, men hann
icke längre än till resans förberedelser. Dessa
anteckningar äro de äldsta af hans hand, som blifvit
bevarade. Därefter följa sammanhängande Journaler vid
hofvet: maj-oktober 1776 samt juli 1779-juni 1780,
då författaren lämnade fäderneslandet. Bevarade äro
jämväl Strödda anteckningar öfver högtidligheter vid
hofvet vid hvarjehanda tillfällen 1778-79 äfvensom en
1777 författad uppsats, Om svenska teaterns uppkomst,
egentligen ämnad att innehålla en redogörelse för
E:s förvaltning, men
som därjämte är ett aktstycke af största vikt för
svenska teaterns historia. Strödda bref, dels
redan tryckta, dels ännu icke offentliggjorda,
tjäna till att fullständiggöra detta värdefulla
memoarverk. E:s personlighet visar sig i yngre åren
allvarlig, fallen för reflexioner i andan af tidens
lefnadsvishet och något känslofull i Rousseaus smak,
men därjämte i besittning af ett vaket öga och
ett skarpt förstånd. Sådan framträder han äfven i
dagboksanteckningarna. Hofmannen tränger väl filosofen
och naturdyrkaren något i skuggan, och den lätta
umgängestonen i Gustaf III:s hof förnekar sig icke
i framställningen; men författaren visar sig dock
mest såsom den allvarsamme betraktaren af det brokiga
lifvet, från hvilket han gärna håller sig på ett visst
afstånd. Samtida personer och tilldragelser bedömer
han i allmänhet med lugn och oväld. E:s journal,
förd dag för dag öfver tilldragelser vid hofvet, gör
icke, såsom Fersens memoarer, anspråk på att lämna en
samtidens historia, men den tecknar, åskådligare och
mera tillförlitligt än andra samtida anteckningar,
det dagliga lifvet vid Gustaf III:s hof, och den
gifver ett för häfdaforskaren ovärderligt galleri af
bilder utaf den tidens framträdande personer. Från
början konungsk till sina åsikter och sympatier,
blef E. med åren alltmer betänksam vid bedömandet af
sin konungs åtgärder, och det var på grund af sin
egen önskan att lämna hofvet, som han 1780 afgick
till Haag. Stycken af hans ministeriella depescher
från Haag och Berlin finnas tryckta såsom bilagor
till hans memoarer. Utdrag af E:s anteckningar
äro meddelade af P. Wieselgren, i "De la Gardieska
arkivet", samt af Geijer, i "Gustavianska papperen",
hvarjämte andra utdrag finnas tryckta såsom bilagor
till Fersens "Historiska skrifter". Först 1877-78
utkommo fullständigt E:s Dagboksanteckningar, förda
vid Gustaf III:s hof, utgifna af E. V. Montan.
T. (L. S.)
5. Karl Fredrik E. (E.-Gyllembourg), den föregåendes
halfbroder, friherre, politisk partigängare,
skriftställare, f. 1767, d. 1815 i Köpenhamn. Redan
tidigt ingick han vid artilleriet och var förste
löjtnant vid detta vapen, då han 1792 häktades
och åtalades för medvetenhet om mordet på Gustaf
III. Inför rätten bekände han sin brottslighet och
dömdes af Svea hofrätt förlustig sitt adliga stånd
och skyldig att mista lif, ära och gods samt varda
halshuggen; detta straff förvandlades af K. M:t genom
nåd till evig landsflykt, med förlust af adelskap
och alla medborgerliga rättigheter. Omedelbart efter
domens afkunnande (aug. 1792) begaf sig E. till
Danmark, där han antog moderns namn, Gyllenborg
(hvilket han vanligen skref Gyllembourg). 1801 trädde
han i äktenskap med P. A. Heibergs frånskilda maka,
Tomasine Kristine Buntzen. - E. var en bildad man
och egde ett godt omdöme. Redan vid början af sin
vistelse i Köpenhamn kom han i förtrolig beröring med
flera af den danska hufvudstadens mest framstående
skriftställare, bl. a. P. A. Heiberg. Efter utbrottet
af kriget (1808) mellan Sverige och Danmark författade
E. en broschyr: Strödda anmärkningar öfver Sveriges
ställning sommaren 1808, hvari han förfäktade nyttan
af en förening mellan Nordens tre riken och uppmanade
svenskarna att skilja sig från Gustaf Adolf och i
stället hylla Fredrik VI, "Nordens Fredrik", hvars
dygder högeligen prisas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
