Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 45-46 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrström, Karl Gustaf - Ehses, Stephan - Ehud - Eibenschütz, Ilona - Eibenstock - Eibofolke - E. I. C. - Eichendorff, Joseph - Eichens, Friedrich Eduard - Eichhoff, Friedrich Gustaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sekreterare i lagberedningskommittéer, dels
såsom en af universitetets representanter
vid landtdagarna 1872 och 1877-78. E:s mest
betydande arbete är det 1875 färdigblifna finska
strafflagsförslaget, som utarbetades inom en kommitté,
af hvilken han var ledamot, och hufvudsakligen
redigerades af honom. 1877 kallades han till
ledamot af Justitiedepartementet. 1880-82 var
han ledamot i Kommittén för finska ärendena i
Petersburg och utnämndes 1886 till prokurator
i kejserliga senaten. Han var en verksam
medlem af Juridiska föreningen i Finland
och publicerade uppsatser i dess tidskrift.
R. C.*

Ehses, Stephan, tysk historiker och
urkundsutgifvare, f. 9 dec. 1855 i Zeltingen i
Rhenprovinsen, prästvigd 1883, idkade historiska
studier i vatikanska arkivet, blef 1895 föreståndare
för det historiska institut, som af det katolska
Görressällskapet 1888 grundats i Rom, och utnämndes
1902 till påflig husprelat. Bland E:s skrifter
må nämnas Geschichte der Pack’schen händel (1881),
Landgraf Philipp von Hessen und Otto von Pack (1886),
Papst Urban VIII und Gustav Adolf (i "Histor. jahrbuch
der Görres-gesellschaft", 16, 1895) och Festschrift
zum 1100-jährigen jubilæum des Campo Santo in Rom
(1897). E. har utgifvit "Römische dokumente zur
geschichte der ehescheidung Heinrichs VIII." (1893),
"Nuntiaturberichte aus Deutschland: Kölner nuntiatur
1584-90" (2 bd, 1895-99) och "Acta concilii
Tridentini" (d. l, 1904). E. utgifver sedan 1887
tills. med A. de Waal "Römische quartalschrift
für christliche alterthumskunde und für
kirchengeschichte". B. L.

Ehud, en af de s. k. domarna (se Domare), befriade
israeliterna från moabiternas ok. Berättelsen om hans
bedrift finnes i Dom. 3:12-30. E. S-e.

Eibenschütz [a’jb-], Ilona, ungersk
pianospelerska, f. 1872 i Budapest, elev af
H. Schmitt och Clara Schumann, väckte uppseende
redan som underbarn i Tyskland och Paris
och utvecklade sig sedan till en framstående
artist. Sverige besökte hon 1883 och 1892.
A. L.*

Eibenstock [a’jb-], stad i sachsiska länet Zwickau,
nära bömiska gränsen. 8,696 inv. (1905). Stor
spetsfabrikation.

Eibofolke, stundom brukad beteckning för den till
omkr. 7,000 personer uppgående, svensktalande
befolkningen i ryska östersjöprovinserna och i
Gammalsvenskby i Syd-Ryssland. Namnet användes
först af C. Russwurm i arbetet "Eibofolke oder
die schweden an den kusten Ehstlands und auf Runö"
(Reval 1855) samt återger (med delvis tysk skrifning)
ett estsvenskt dialektord (ajbofålke, äjbofålke),
motsvarande högsv. "öbofolket". Estsvenskarna själfva
afse emellertid med detta ord endast de till 350
uppgående invånarna på de båda Rågöarna (ajana,
"öarna"). Äfven af det skälet att en afsevärd del
af "Eibofolke" icke är öbor är termen i fråga föga
lämplig. Se Estsvenskar och Runö. G. D-ll.

E.I.C., engelsk förkortning för East India
Company, Engelska Ostindiska kompaniet.

Eichendorff [a’jch-], Joseph, friherre von E., tysk
skald, f. 10 mars 1788 på Lubowitz i Schlesien, d. 26
nov. 1857 i Neisse, studerade i Halle och Heidelberg,
där han mottog bestämmande intryck af Görres och slöt
sig till de yngre romantikerna. Såsom frivillig deltog
han 1813-15 i kriget mot
Napoleon, inträdde sedan i civil statstjänst och vardt
1831 geheimeråd i preussiska kultusministeriet. 1845
tog han afsked och egnade sig uteslutande åt
författarskap. -

E. var framför allt lyriker. Hans
smärre dikter återge naturstämningar och drömmerier,
de förebåda i viss mån Heines lyrik och stå
själfva under inflytande af Goethe och "Des knaben
wunderhorn". De äro melodiska och sångbara; ehuru
utprägladt romantisk, deltog E. föga i romantikens
metriska experiment och hade folkdiktens fyrrading
till hufvudstrof. Hans lätta och behagliga stil,
friskheten i uppfattning och det folkligt enkla gjorde
denna diktning allmänt spridd och älskad. Äfven E:s
prosa intager hufvudsakligen genom sin lyriska charm
och mjuka stil. Romanen Ahnung und gegenwart (1815)
tillhör den grupp prosaverk, som mer eller mindre
nära ansluta sig till Goethes "Wilhelm Meisters
lehrjahre". Bland E:s smärre noveller intas första
rummet af den typiskt romantiska Das leben eines
taugenichts (1826; "Ur en dagdrifvares lefnad", 1899);
vidare må nämnas Dichter und ihre gesellen (1834) och
Das schloss Dürande (1837). E. skref äfven dramer och
under senare delen af sitt lif episk-lyriska dikter
med starkt katolsk tendens (Robert und Guiscard,
1855, Lucius, 1857). Samma tendens utmärker hans
litteraturhistoriska arbeten från denna tid (Der
deutsche roman des 18. jahrhunderts in seinem
verhältnis zum christentum, 1851, 2:a uppl. 1867,
Geschichte der poetischen literatur Deutschlands,
1857, 3:e uppl. 1866 m. fl.). E. öfversatte äfven
Calderóns andliga skådespel. - E:s arbeten föreligga
i Sämtliche werke (1841-43; 3:e uppl. 1883),
Vermischte schriften (1867) och Gedichte aus
dem nachlass (1888). Urval äro verkställda af
Dietze (1891), M. Koch (1893) och Gottschall
(1901). Jfr biografier och afhandlingar af Keiter
(1887), Höber (1894), Krüger (1898) och Minor
(i "Zeitschrift für deutsche philol." XXI).
R-n B.

Eichens [a’jch-], Friedrich Eduard, tysk
kopparstickare, f. 1804, d. 1877 såsom professor
vid konstakademien i Berlin, utbildade sig hos
Toschi i Parma till en af det 19:e årh:s mest
framstående kopparstickare. Hans gravyrer utmärka
sig för säker och korrekt teckning, trohet mot
originalet och pittoresk verkan utan effektsökeri:
De tre konungarnas tillbedjan, efter Rafael, Den
hel. Magdalena, efter Domenichino (1837; ett exemplar
af denna gravyr finnes i Stockholms nationalmuseum)
m. fl. samt förträffliga Porträtt. Jämväl E:s broder
Philipp Hermann E., f. 1812, verksam i Paris sedan
1849, d. 1886, var en kopparstickare af rang.
(G-g N.)

Eichhoff, Friedrich Gustav, fransk filolog, f. 1799,
d. 1875, blef guvernör för hertigens af Orléans
(sedermera konung Ludvig Filips) barn, utnämndes 1831
till drottningens bibliotekarie, blef 1842 professor
i litteraturhistoria vid universitetet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>