Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 49-50 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eichhorn, Kristofer (Christofer) - Eichhornia - Eichhorst, Hermann Ludwig - Eichl. - Eichler, August Wilhelm - Eichrodt, Ludwig - Eichsfeld - Eichstedt, Hans Henrik von - Eichstädt l. Eichstätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och katalogen öfver Hammerska samlingarna samt
småskrifter om konstslöjdens betydelse, han var en af
dem, som på 1870-talet väckte till lif känslan för
konstslöjdens höjande och fäste uppmärksamhet vid
behofvet af dess studium såväl som af vetenskapligt
ordnade samlingar. En omfattande verksamhet utöfvade
E. såsom granskare på litteraturens, teaterns
och konstens områden alltifrån 1859, särskildt
i "Aftonbladet" (1864–69, där han bl. a. var
teaterkritiker), "Stockholms dagblad" (från 1870),
"Nya dagligt allehanda" (från 1872), "Ny illustrerad
tidning", "Framtiden" och "Nu", härvid mestadels
nyttjande signaturen -rn. Hans kritiker voro
ofta sakkunniga, men egde föga personlig karaktär.
Bland polemiska litteraturkritiker af större omfång
märkes hans skrift mot Fryxells Bellmansskildring i
Bellman och hans senaste biograf (1879).
Af synnerligt värde voro de omfattande anteckningar
och samlingar till Sveriges konsthistoria, som E. företog
och tillgodogjorde i de förträffliga konstnärsbiografier,
med hvilka han riktade "Nordisk familjebok", och
som, samlade för sig, skulle utgöra ett svenskt
konstnärslexikon. Bland ett antal öfversättningar och
bearbetningar, som E. utförde, må nämnas hans under
studentåren utförda öfversättning af Boccaccios
"Decameron" (1861–62; 4:e uppl. 1891). E. var
tillika en nitisk fornforskare, en af Svenska
fornminnesföreningens stiftare och flera år dess vice
ordförande. E. hopförde med stor ifver och trots små
tillgångar betydande samlingar af svenska porträtt,
möbler, gravyrer, böcker och autografer, hvilka
samlingar efter hans död såldes på auktioner och
tilldrogo sig stor uppmärksamhet. Hans efterlämnade
anteckningar till Svenska konsthistorien äro af
stort värde (se därom L. Looström, "Chr. E. och hans
samlingar", i "Sv. fornm. för:s tidskr.", VII, 1890,
s. 286–296).

^{K. W–g.}

Eichhornia Kunth, Vattenhyacint,
bot., växtsläkte af fam. Pontederiaceæ med 5 arter
i tropiska Amerika. E. crassipes (se fig.) och E.
azurea odlas ofta i varmhus för sina vackra violetta
eller blåa blommors skull. Den förra simmar ofta
omkring i hemlandets floder och sjöar, och dess
bladskaft äro då starkt uppsvällda och tjänstgöra
som simdynor. Arten har så starkt förökat sig i södra
Nord-Amerikas floder, att den hindrat skeppsfarten.

Eichhornia crassipes.

^{G. L–m.}

Eichhorst [a’jchhårst], Hermann Ludwig,
tysk läkare, f. 1849 i Königsberg, blef
med. doktor 1873, kallades till e. o. professor
1876 i Jena och 1877 i Göttingen samt blef 1884
ord. professor i invärtes medicin i Zürich. Han är
mest bekant genom sina läroböcker,
Lehrbuch der physikalischen untersuchungsmethoden (1881; 4:e uppl. 1896),
Handbuch der speciellen pathologie (4 bd, 1882–84; 6:e uppl. 1904) och
Lehrbuch der praktischen medicin innerer krankheiten (1899).

^{R. T–dt.}

Eichl., vid växtnamn förkortning för A. W. Eichler.

Eichler [a’jch-], August Wilhelm, tysk botanist,
f. 1839 i Neukirchen i Kurhessen, d. 1887 i
Berlin, anställdes 1865 som docent i München,
blef professor 1871 i Graz, 1873 i Kiel och
1878 i Berlin, där han samtidigt blef ledare
af den botaniska trädgården. E. var en af 19:e
årh:s främste forskare inom växtsystematikens
område. Som hans hufvudarbete kan betraktas
Blüthendiagramme (2 bd, 1874–78).

^{G. A.}*

Eichrodt [a’jchråt], Ludwig, tysk skald, f. 1827
i Durlach i Baden, d. 1892, var en humoristisk och
parodierande författare, hvars visor vunnit mycken
spridning; ett urval erbjuder
Gesammelte dichtungen (1890).
Jfr biografi öfver E. af Kennel (1895).

^{R–n B.}

Eichsfeld [a’jchsfelt], i äldre tider kurmainziskt,
men från 1802 preussiskt furstendöme, utgörande en
omkr. 400–450 m. hög platå i preussiska prov. Hannover
och Sachsen, mellan Werra i s. samt Helme och
Ruhme i n. Areal 1,540 kvkm. Genom Dunberget
delas denna platå i Öfre (Södra) och Nedre (Norra)
E. Det förra är bergigt och ofruktbart, det senare
mera jämnt och ganska bördigt, särskildt trakten
kring Duderstadt, den s. k. "Goldene mark".

(^{J. F. N.})

Eichstedt [a’jch-], Hans Henrik von, son till
en pommersk adelsman, som senare blef dansk
öfverkrigssekreterare, dansk general, f. 1715,
d. 1801, inträdde tidigt vid rytteriet och vardt
1769 generalmajor och chef för de själländske
dragonerna. Som sådan tog han viktig del i Struensees
störtande 17 jan. 1772 och vardt till lön därför
general och minister, 1773 öfverhofmästare för
kronprinsen och s. å. elefantriddare. Han fick
äfven andra viktiga värf, utan att ega förmåga eller
kunskaper därtill, erhöll sålunda 1777 ledningen af
kungl. teatern, hvarvid han var fullkomligt beroende
af en skådespelerska, som var hans älskarinna. Som
minister skall han ha utverkat det danska
kommandospråkets införande i armén. Strax efter
kronprinsens konfirmation 1784 aflägsnades han från
hofvet och lefde sedan på sin herrgård på Fyn. Han
var osjälfständig och osedlig ända till skandal.

^{E. Ebg.}

Eichstädt l. Eichstätt [a’jch-], stad i
bajerska reg.-omr. Mittelfranken, vid Altmühl. 7,701
inv. (1900). Biskopssäte (sedan 745). En evangelisk
och sju katolska kyrkor, bland hvilka domkyrkan
och den undergörande Walpurgiskyrkan äro de
märkligaste. E. har många läroanstalter och kloster. I
trakten ligger det gamla borgfästet Willibaldsburg,
som intogs af svenskarna 11 maj 1633 och
till 1730 var residens för biskoparna af E. Stiftet
E. förvandlades 1802 till furstendöme, med E. till
hufvudstad, och förenades med Bajern. 1817

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>