Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 77-78 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ek - Ek

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hindra eken att utveckla gröfre grenar bör den i
ungdomen hållas uti tätt bestånd. Vintereken synes
i ungdomen sträfva mera i höjden än stjälkeken,
hvarför den ofta föredrages vid ekskogens
föryngring. Plantering af ek förekommer mera sällan,
då större sammanhängande bestånd skola uppdragas,
på grund af de större kostnader, som äro förknippade
därmed, men vid hjälpkultur är den att föredraga
framför sådd. Ett- och tvååriga ekplantor äro
lätta att plantera, men fleråriga fordra för den
långa pålrotens skull ett mycket omsorgsfullt
planteringssätt för att trifvas och utveckla sig väl.
F. L.

Fig. 2. Quercus palustris. 1 bladbärande gren, 2 fruktbärande gren.

3. Paleont. Eksläktet antages hafva
uppträdt redan under kritperioden och var under
den tertiära rikt på arter. En stor mängd af
Europas tertiära arter var närmast besläktad
med nordamerikanska. Jämväl på Grönland och
Spetsbergen var släktet representeradt under
sagda tid. A. G. N.

4. Farm. Ekollonen ha brukats som läkemedel och
bestodo såsom drog (semina quercus) af de från det
läderartade fruktskalet befriade stora hjärtbladen,
hvilka utgöra hufvudmassan af det mogna fröet.
Hjärtbladen äro aflånga, med kullrig utsida och
konkav eller platt insida. Ekollonens smak
är svagt sötaktig, bitter och sammandragande. De
innehålla stärkelse (34 proc.) samt därjämte
garfsyra, fet olja och ett par sockerarter, af
hvilka den ena kristalliserar och benämnes
kvercit l. ollonsocker. Ekollon äro sålunda ett
närande och sammandragande medel och nyttjades
förr vid huskurer, för hvilket ändamål
de rostades och kokades med vatten till
"ollonkaffe", som tidigare ansetts vara välgörande
för dåligt nutrierade ("skrofulösa") barn.
Ekollon ha uteslutits ur svenska farmakopén.
O. T. S. (C. G. S.)

5. Myt. Eken står i ett mycket nära samband med
de europeiska folkens äldsta naturmyter. Särskild
betydelse tillkom den bland forngreker, etrusker,
germaner, kelter, skandinaver, invånarna i det forna
Preussen m. fl. Från suset af en gammal helig ek i
Dodona (i det forngrekiska landskapet Epirus)
hämtade prästerna orakelsvar. Hos romarna var eken
helgad åt Jupiter (arbor Jovis). De gamle gallerna
och forngermanerna helgade ekarna åt sina
gudar och offrade under deras kronor (jfr Druider). Vid
kristendomens insteg började man fälla en mängd
uråldriga ekar, som stått i helgd. - Sedan gamla
tider har ekens löf användts såsom en symbol för
medborgerliga dygder, och hos romarna utdelades
eklöfskransar såsom belöningar. Eklöfvet har spelat en
betydande roll jämväl inom den götiska ornamentiken.
- Jfr W. Mannhardt, "Der baumcultus der germanen
und ihrer nachbarstämme" (1875, 2:a uppl. 1904),
och P. Wagler, "Die eiche in alter und neuer zeit,
mythologisch-kulturgeschichtliche studie" (1891).
- Jfr Ekskog. R. G.

Ek. 1. Socken i Skaraborgs
län, Vadsbo härad. 2,727 har. 558 inv. (1905). Annex
till Ullervad, Skara stift, Mariestads kontrakt.
- 2. Gods i nämnda socken, vid Tidan, bestående
af 3 1/2 mtl frälse säteri och 2 3/4 mtl allmänt
frälse, tax. till 248,300 kr., däraf 1,000 kr. för
ångsåg. Godset bildades vid slutet af 1500-talet,
tillhörde ett århundrade senare släkten Ulfsparre,
1725 hofrättspresidenten frih. P. Scheffer, därefter
sonen riksrådet grefve Ulrik Scheffer, som dog
där. Genom kaptenen A. G. Lilliestierna öfverflyttades
vid 1800-talets början fideikommissnaturen från Edö
i Närke till Ek, som nu innehafves af hans sonson
Helge Lilliestierna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>