Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekonomisk lagstiftning - Ekonomisk tidskrift - Ekonomist - Ekonomistaten - Ekonomister - Ekonomiuppbördsman - Ekonomiutskott - Ekopraxi - Ekorrapor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna rätt att utfärda s. k. stadgar gällande
såsom ett kungligt prerogativ, hvilket såsom sådant
uttryckligen erkändes af 1682 års ständer, hvilka 11
nov. s. å. förklarade, att de "aktade det alldeles
orimligt", att K. M:t skulle vara förbunden ständerna
att höra, "när han vill göra några stadgar, plakater,
reglementen och förordningar". Denna konungens rätt
var under frihetstiden endast provisorisk. I 1720
års regeringsform, § 4, heter det nämligen, att
därest konungen skulle "till rikets oundgängliga
välfärd behöfva mellan riksdagarna några stadgar,
reglementen och förordningar med riksens råds råde
att göra, så böra de straxt vid ständernas nästa
sammankomst öfverses och ordentligen antagas, der de
af någon allmän och ständig lag skola ega kraft och
verkan". I 1772 års regeringsform finnes ingenting
nämndt om konungens ifrågavarande lagstiftningsrätt;
men den ansågs själfklar, enär den i 1720 års
regeringsform, § 4, innehållna bestämmelse,
som inskränkte konungens makt härutinnan till
en provisorisk myndighet, däruti upphäfdes, och
den blef alltså faktiskt återupplifvad. I 1809
års regeringsform upptogs den såsom en konungen
allena tillkommande lagstiftningsrätt, hvarvid
lagstiftningsområdet i fråga betecknades såsom "lagar
och författningar, som rikets allmänna hushållning
röra, grunderna för allmänna inrättningar af alla
slag", efter hvilket senare uttryck i 34 § af 1810 års
riksdagsordning tillades: "ehvad de röra uppfostrings-
och undervisningsverken, allmänna fattigvården,
landthushållningen, bergverken m. m." Härmed kan
jämföras k. stadfästelsen af 1734 års lag, där
det heter: att denna lag ej innehåller "det, som
till särskildt förordnade domsäten hörer eller hvad
ekonomi- och politiförordningar angår, hvilka efter
förefallande omständigheter finnas mera förändring
underkastade", och stadgandet i rättegångsbalkens 10
kap. § 26: "De mål, som den allmänna hushållningen i
riket, kronans hvarjehanda ingälder, så ock de, som
någons ämbete och tjänst, högre eller ringare, och
fel däri röra, pröfvas och dömas af dem, som konungen
vård och inseende däröfver betrott hafver, efter
ty som i särskilda stadgar därom säges". 1809 års
konstitutionsutskott motiverade 89 § regeringsformen
sålunda: "Den ekonomiska lagstiftningen är
förbehållen den styrande makten, hvars enhet och
hvars upphöjning öfver små intressen äro nödiga för
att bringa hvarje särskild del af ett sammansatt
statshushållningssystem till öfverensstämmelse
med de öfriga delarna och med det hela". Man ville
"förekomma den lagstiftande maktens insteg i den
styrande maktens verkställighetsåtgärder".
Sedan begreppet ekonomisk lag mera allmänt börjat
användas såsom beteckning för en viss klass af lagar,
synes det till en början ej hafva afsett hela det
lagstiftningsområde, som angafs i ofvanberörda
punkt af stadfästelsen till 1734 års lag eller i 89 §
regeringsformen, utan torde därmed, i motsats å ena
sidan till förvaltningsföreskrifter och å andra sidan
till politilagar, hufvudsakligen hafva åsyftats den
klass af konungen förbehållna lagar, som ordnade de
rättsförhållanden, hvilka framkallades af medborgarnas
ekonomiska verksamhet. Men begreppet ekonomisk lag,
hvilket stundom ännu, ehuru oegentligt, användes i
så vidsträckt betydelse, att det, i likhet med de i
89 § regeringsformen
förekommande uttryck, äfven omfattar
förvaltningsföreskrifterna, fick tidigt den betydelse
ofvan angifvits, så att den ekonomiska lagstiftningen
blef beteckning för hela den konungen enskildt
tillkommande lagstiftningen, men också blott för
denna, sålunda med bortseende från hans rätt att
meddela förvaltningsföreskrifter. Numera äro dock
uttrycken ekonomisk lag och ekonomisk lagstiftning
mindre lämpliga, sedan efter hand lag alltmera
kommit att användas uteslutande såsom beteckning för
sådana författningar, som tillkomma med riksdagens
medverkan. Om behandlingen hos K. M:t och riksdagen
af frågor hörande till den ekonomiska lagstiftningen
samt sättet, huru skillnaden i verkligheten vid
olika tider uppdragits mellan nämnda lagstiftning
och öfriga lagstiftningsområden, se vidare G. Thulin,
"Om konungens ekonomiska lagstiftning" (1894), samt
H. L. Rydin, "Svenska riksdagen" (1873-79), och
Chr. Naumann, "Sveriges statsförfattningsrätt". G.T.
Ekonomisk tidskrift, en af professor D. Davidson
från och med 1899 utgifven tidskrift, som är
vårt lands enda fackorgan för nationalekonomiska
spörsmål. Tidskriften, som sedan 1900 åtnjuter
statsanslag, utgifves årligen i 12 häften.
Ekonomist, sjöv., menig man vid ekonomiafdelningen
af flottans sjömanskår.
Ekonomistaten, sjöv., en af underofficersgraderna vid
flottan, bestående af flaggkonstaplar och konstaplar.
Ekonomister, nationalek. Se Fysiokrater.
Ekonomiuppbördsman kallades förr den underofficer,
som hade hand om mathållningen vid en i kasern
förlagd trupp.
Ekonomiutskott. 1. Se Allmänna besvärs- och
ekonomi-utskottet. - 2. Ekonomiutskottet vid
finska landtdagarna är ett af de fem utskott, hvilka
(enl. landtdagsordn. § 35) skola tillsättas vid hvarje
landtdag. Det består af minst sexton medlemmar och
eger att bereda förslag, som angå näringsverksamheten
eller landets allmänna hushållning. (Landtdagsordn. §
42). R. C.*
Ekopraxi, psykopatol. Se Ekosymtom.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
