Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 271-272 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska maskiner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

belastning; härigenom afses att t. ex. äfven
täcka förlusterna i ledningen och sålunda hålla
spänningen konstant vid konsumtionsplatsen oberoende
af belastningens storlek.

Den elektromotoriska kraft, som induceras i ankaret
till en likströmsgenerator, beräknas enligt formeln

E=?Nn/60.p/p’.10^-8volt

där ? betecknar det antal kraftlinjer, som alstras
per pol, N antalet nyttiga ledare i ankarets yta (se
ofvan), n antalet omloppshvarf per minut, p antalet
polpar och p’ antalet parallella strömkretsar i
ankarlindningen.

Fig. 26. Schablon för ankarlindning.

Den spänning, som uppträder vid
maskinens poler, blir emellertid, om
magnetiseringen hålles oförändrad, mindre än hvad formeln
angifver, beroende på vissa förluster. Dessa
uppstå dels därigenom, att kopparmotståndet
kräfver en spänning (= Ir, då I är strömstyrkan
och r ankarlindningens motstånd), dels därigenom,
att ankaret genom den uttagna strömmen magnetiseras
på sådant sätt, att hufvudfältet blir förvridet och
förminskadt, s. k. ankarreaktion (fig. 12). Denna
ankarets magnetiska inverkan går i sådan riktning,
att kraftlinjerna sammanträngas i det ena polhörnet,
under det att det andra polhörnet blir försvagadt
(tvärmagnetisering). Dels härigenom, dels äfven, genom
direkt motmagnetisering försvagas hufvudfältet. Den
svåraste olägenheten af ankarreaktionen, ligger
emellertid i en annan omständighet. Om man
betraktar fig. 1, synes, att en tråd i lindningen,
som passerar en borste, i och med detsamma får
strömriktningen omkastad. Detta sker ej utan
svårighet, ty tråden liksom hvarje elektrisk ledare
är behäftad med själfinduktion, hvilken här yttrar
sig så, att ledaren har benägenhet att bibehålla
sin förra strömriktning. Detta har till följd, att
den erbjuder ett särskildt motstånd gentemot den
nya strömriktningen, som, om det icke på särskildt
sätt bekämpas, föranleder, att strömmen går förbi
ledaren i fråga och genom en gnista hoppar öfver
till borsten. För att undertrycka själfinduktionens
inverkan bör man tydligen förlägga de lindningar, i
hvilka strömmen skall växla riktning, under inflytande
af den nya polen och dess inducerande verkan; med
andra ord borstarna böra ej förläggas i neutralplanet,
utan förskjutas i rörelsens riktning. Det polhörn,
af hvilket, man sålunda vill draga nytta i och för
gnistbildningens bekämpande, är emellertid det, som
enligt fig. 12 är försvagadt af tvärmagnetiseringen,
och det är sålunda mindre verksamt för nu nämnda

Fig. 27. Ankarlindning med färdiga spolar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>