Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektroterapi - Elektrotropism - Elektrotypi - Elektrum - Elektryon - Elektuarium - Element - Elementar - Elementaranalys - Elementarandar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
speciellt sömnlöshet). Den lokala användningen
af dessa strömmar sker vanligen medelst
kondensatorelektrod. Sättes denna direkte på
hudytan, erfar patienten intet; hålles elektroden
däremot ett litet stycke från huden, uppstår ett
violett effluviefenomen och en intensivt hudretande
verkan. Den lokala bestrålningen användes såsom
"afledande" (derivatoriskt) medel vid muskel-
och nervsmärtor, migrän, ledinflammationer samt
vid hudklåda och andra hudsjukdomar. Medelst
särskilda elektroder kunna äfven hemorrojder,
sjukdomar i genitalorganen o. d. behandlas. Dessa
s. k. Teslaströmmar ha ock vunnit entusiastiska
lofprisare vid behandlingen af lungsot. Härvid
utsattes huden öfver de sjuka lungpartierna för
en intensiv bestrålning. Det är ännu för tidigt
att om värdet af denna behandlingsmetod mot detta
människosläktets plågoris fälla något slutgiltigt
omdöme. Den s. k. monodiska Voltaströmmen kan måhända
inom elektroterapien få en liknande användning som
Teslaströmmarna
På senare tid har äfven elektromagnetismen begynt att
upptagas inom terapien och berömmes för ett lugnande
inflytande på neuralgier.
Elektrolytiska (se Elektrolys) och
galvanokauistiska metoder (se Galvanopunktur och
Kauistik) ha fått en vidsträckt användning inom
kirurgien vid borttagandet af födelsemärken, mindre
svulster o. d., för förbränning af inflammatorisk
väfnad, stillandet af mindre blödningar m. m. Olika
slags elektriska strömmar användas ock i sammanhang
med badbehandling och nya metoder, och tillämpningar
uttänkas härvid alltjämt (se Elektriskt ljusbad
och Hydroterapi).
I sammanhang med elektroterapi bör slutligen
omnämnas den elektriska ljusterapien (se
Ljusterapi) och radiologiens l. Röntgenstrålarnas (se
d. o.) användning inom medicinen. Såväl i diagnostiskt
som i terapeutiskt afseende ha de senare redan utöfvat
ett fullständigt banbrytande inflytande inom stora
områden af de medicinska vetenskaperna, och framtiden
kommer sannolikt att i detta afseende medföra än mera
öfverraskande resultat.
Litt.: Mindre handledningar i elektroterapi
ha utgifvits af bl. a. norrmannen Leegaard,
"Elektroterapi" (1887), och L. Mann,
"Elektrodiagnostik und elektrotherapie"
(1904). Vidlyftigare behandlas ämnet af L. Mann i
hans artikel i Goldscheiders och Jacobs "Handbuch der
physikalischen therapie" (1901) samt af Stintzing,
"Allgemeine elektrotherapie der erkrankungen des
nervensystems" (i "Handbuch der therapie der inneren
krankheiten", bd 5, 3:euppl., 1903), och Buxbaum,
"Kompendium der physikalischen therapie" (1906). För
närmare litteraturstudier i ämnet kan hänvisas
till Stintzings nämnda uppsats, där en hithörande
litteraturförteckning af 108 nummer meddelas.
P. W. (I. H.)
Elektrotropism, bot. Se Rörelsefenomen.
Elektrotypi (af grek. elektron, se d. o., och typos,
aftryck, prägel), fys., konsten att på galvanisk
väg åstadkomma afbildningar. - Adj. Elektrotypisk. Jfr Galvanoplastik.
Elektrum (lat. electrum, grek. elektron, se d. o.),
miner., ett i Norge (Kongsberg), Sibirien och
Colombia förekommande, af guld och silfver (öfver
20 proc.) bestående mineral. Dess färg är klart gul.
A. Hng.
Elektryon (grek. ’HkexrQvcDv), sagokonung i
Mykenai, fader till Alkmene
och morfader till Herakles. _
A. M. A.
Elektuarium (lat. electuarium, förvrängning af
grek. ekleigmatarion, af ekleichein, slicka), farm.,
mos, mosartadt medikament. Jfr Mos.
Element (lat. elementum). 1. Grundbeståndsdel,
urämne, grundämne, odelbart ämne (se nedan 3 och
Grundämnen); det första, enklaste och ursprungligaste
af något (t. ex. elementen af mänskligt vetande,
de första grunderna af vetande, grundbegrepp,
elementarkunskaper); lifsämne, lifsvillkor, för någon
varelse passande eller tilltalande omgifning; område,
på hvilket man med förkärlek rör sig (jfr uttrycket:
vara i sitt element, trifvas).
2. Astron., de storheter, som äro nödvändiga
och tillräckliga för att bestämma en planets bana
samt dess läge i densamma uti ett gifvet
tidsmoment. Dessa element eller konstanter äro: 1)
halfva storaxeln, 2) excentriciteten, 3) epoken,
eller planetens läge i banan i ett gifvet ögonblick,
4) inklinationen, eller lutningen mellan planetbanans
och jordbanans plan, 5) den uppstigande
nodens längd och 6) periheliums afstånd från noden.
Till dessa sex element kunde räknas 7) planetens
omloppstid. Denna är emellertid beroende af
halfva storaxeln eller medelafståndet från solen,
enligt Keplers tredje lag.
3. Filos., kvalitativt enkelt urämne, hvaraf
tingen ytterst bestå. Flera grekiska filosofer
antoge efter Empedokles’ föredöme fyra element,
nämligen eld, luft, vatten och jord. Särskildt
utvecklades närmare denna lära af Aristoteles.
I denna antika lära om de fyra elementen hafva
vi det första naiva uppslaget till kemiens
teori om de enkla kemiska ämnena.
S-e.
4. Fys., beståndsdel i ett elektriskt batteri:
laddflaska och enkel stapel eller cell.
Se Laddflaskan och Galvanisk stapel.
5. Kem., grundämne (se d. o.).
6. Mat., oändligt små storheter eller
s. k. differentialer. Man föreställer sig nämligen,
att linjer, ytor och kroppar kunna uppdelas i
oändligt små delar, och kallar de senare de förras
element eller smådelar.
7. (Värmeelement, Radiator) Tekn., en
apparat af metall eller annat väl värmeledande
material, hvilken vid centraluppvärmning förmedlar
värmeutstrålningen i de lokaler, som skola
uppvärmas, och hvilken genom kamflänsrör eller veckad
form eger stor strålningsyta vid minsta
möjliga volym (se Uppvärmning).
Elementar- (i sammansättningar) 1. Elementär
(lat. elementarius, fr. élémentaire), som innehåller,
utgör, hör till, behandlar eller beror af elementen
l. de första grunderna till något; begynnelse-,
förberedelse- (t. ex. elementarlära, elementarmetod,
elementarundervisning o. s. v.); högst enkel;
ursprungskraftig. Jfr Element.
Elementaranalys, kem. Se Analys, sp. 902.
Elementarandar, enligt medeltidens folktro
andar, som dvaldes i och regerade de fyra
"elementen", de personifierade elementen (enligt
den mystisk-kabbalistiska filosofien): gnomerna
(jordandarna), undinerna (vattenandarna),
sylferna (luftandarna) och salamandrarna
(eldandarna). Elementarandarna förekomma, under olika
gestalter, i många folkstammars sagor. Theophrastus
Paracelsus skref en särskild afhandling om dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
