Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 395-396 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elias l. Mount S:t Elias - Elias, Nicolaes - Elias af Nisbis - Elias bar Schinaja - Eliaseld - Elias Levita - Eliason, Anders Oskar Vilhelm - Elibank, baron E. - Elidera - Élie de Beaumont, Jean Baptiste Armand Louis Léonce - Eli, Eli, lama sabaktani - Elier - Eliesen, Povl - Elieser - Elieser ben Hyrkanos - Elegius

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Malaspinaglaciären lär hafva öfver 13,000
kvkm. ytvidd. Vulkanisk verksamhet iakttogs senast
1847. - 2. (Nygr. Hagios Ilias) Ett i nuv. Grekland
vanligt namn på högre bergstoppar, hvilka merendels
hafva ett åt "profeten Elia uppfördt kapell (till
minne af hans himmelsfärd), bl. a. högsta toppen af
Taygetos (2,409 m.), i sydligaste delen af ön Eubea
(1.475 m.), på ön Egina (540 m.). - 3. Eliasberget. Se
Karme1. J. F. N.

Elias, Nicolaes, egentl. Nicolaes Eliasz
Pickenoy, holländsk porträttmålare, f. omkr. 1590 i
Amsterdam, d. mellan 1646 och 1656, var en af sin tids
mest uppskattade porträttmålare, men råkade efter
sin död i fullkomlig glömska och har först i vår
tid återupptäckts, sedan hans förträffliga arbeten,
som förut gått under Mierevelts och andra med honom
samtida artisters namn, ett efter annat återbördats
till den förgätne konstnären. E. var sannolikt
elev af Cornelis van der Voort och Bartolomeus
van der Helsts lärare samt står Thomas de Keyser
nära. Förträffliga äro hans skytte- och regentstycken
i Amsterdams riksmuseum och rådhus - i denna genre
är han en af vägbrytarna - och utsökta flertalet af
hans dock numera fåtaliga porträtt därsammastädes,
i museerna i Berlin, Petersburg o. s. v. samt,
i Sverige, i Wachtmeisterska samlingen på Vanås.
O. G-g.

Elias af Nisibis. Se Elias bar Schinaja.

Elias bar Schinaja (Elias af Nisibis), syrisk
författare, f. 975, d. 1049, blef 1008 metropolit
i Nisibis. Hans viktigaste arbeten äro en krönika,
hvaraf en del utgifvits af Bæthgen i "Fragmente
syrischer und arabischer historiker" (1884), en
syrisk grammatik (utg. och öfversatt af Gottheil,
1887) och ett arabisk-syriskt lexikon (utg. af De
Lagarde, "Prætermissorum libri duo", 1879). Dessutom
författade E. hymner, homilier m. m. K. V. Z.

Eliaseld. Se E1mseld.

Elias Levita, judisk språkforskare. Se Levita.

Eliason, Anders Oskar Vilhelm, skådespelare, f. 14
nov. 1863 i Stockholm, tillhörde A. Lindbergs
trupp 1883-84 och, efter växlande engagemang
annorstädes, 1888-92. Från sistn. år har han varit
anställd vid A. Ranfts teatrar i Stockholm. E. är
en särdeles mångsidig skådespelare. Oaktadt goda
förutsättningar för det stora dramat (på hvilket
område han bl. a. spelat Gustaf Vasa och Engelbrekt i
Strindbergs dramer) har han mest fått uppträda inom
farsen och har för denna genre utfunnit ett lustigt
maner, som gjort honom populär. Hans förnämsta
betydelse som skådespelare är dock att söka i en
rad karaktärsbilder och samhällstyper af växlande
art, bl. a. Karlson i "Hemsöborna", Hans Jäger i
"Väfvarne", Ramseth i "Daglannet" och v. Wehrhahn i
"Bäfverpälsen". S. S-n.

Elibank [Vlibänk], baron E. och master of E. äro
titlar inom den skotska släkten Murray (se
d. o.).

Elidera (lat. elidere), utelämna, utstöta (i synnerhet
som språkvetenskaplig term). Jfr Elision.

Élie de Beaumont [eli do båmå’], Jean Baptiste Armand
Louis Léonce, fransk geolog, f. 25 sept. 1798 i Canon
(dep. Calvados), d. där 21 sept. 1874, företog
1821, på uppdrag af regeringen, en vetenskaplig
resa till England, hufvudsakligen för att studera
bergverksförhållandena. Efter sin återkomst inträdde
han i bergskåren
som ingenjör och utnämndes till ingénieur en
chef. 1829 blef han professor i geologi vid École
des mines och 1832 tillika professor vid Collège
de France samt 1835 medlem af vetenskapsakademien,
där han 1853 valdes till ständig sekreterare.

- E:s
förnämsta lifsgärning är den af honom, i förening
med P. A. Dufrénoy, utarbetade geologiska kartan
öfver Frankrike i skalan l : 500,000, utg. i sex
blad, 1840-42, samt tillhörande text: Explication
de la carte géologique de la France (1841-48). Stor
uppmärksamhet, om också ej många anhängare, vann
E:s Notice sur le système des montagnes (1849-52),
hvari han indelar bergskedjorna i vissa system,
alltefter den hufvudsträckning de intaga, och
framställer den teorien, att alla bergskedjor
med samma riktning blifvit upplyfta under samma
tidsperiod samt att upplyftandet står i samband med
jordklotets fortgående afsvalning. Af hans många
öfriga arbeten må nämnas Leçons de géologie pratique
(3 vol., 1845). 1867 erhöll E. uppdrag att leda
arbetena för upprättande af en ny, mera detaljerad
geologisk karta (i större skala) öfver Frankrike.
E. E.

Eli, Eli, lama sabaktani, hebr., "Min Gud, min Gud,
hvarför har du öfvergifvit mig?", Kristus’ utrop på
korset kort innan han gaf upp andan (Matt. 47: 26).

Elier (grek. ’PRsToi, lat. Elei 1. Elii), invånare
i Elis (se d. o.).

Eliesen, Povl. Se PovHelgesen.

Elieser, hebr., "hjälpens Gud". 1. En hustjänare
hos Abraham enligt 1 Mos. 15: 2, sannolikt densamme,
som utför sin herres uppdrag i den vackra berättelsen
i 1 Mos. 24. - 2. En son af Mose, enligt 2 Mos. 18:
4. - 3. En profet på konung Josafats tid, enligt 2
Krön. 20: 37. E. S-e.

Elieser ben Hyrkanos, kallas Haggadol (den
store), berömd judisk lärare, lefde i andra hälften af
1:a årh. e. Kr. och ansågs som en af de mest betydande
af R. Jochanan ben Sakkai’s lärjungar. Hans valspråk
var: Din nästas ära vare dig lika dyrbar som din egen;
var ej snar till vrede; gör bättring en dag före din
död. Karakteristiska äro de ord, som han riktade till
en lärd kvinna, hvilken bad honom om en förklaring
rörande en religiös fråga: "Kvinnans lärdom bör bestå
endast i hennes spinnrock". - Den apokryfiska boken
Pirke de Rabbi Elieser (utg. af Vorstius 1644) är
skrifven under medeltiden. G. K-n.

Eligius, helgon, Flanderns apostel, f. omkr. 588,
d. 658 l. 659, var först guldsmed och sedan
myntmästare i Paris och förvärfvade stort inflytande
hos konung Dagobert I, hvilken bl. a. lär ha användt
honom i flera viktiga politiska beskickningar. Efter
Dagoberts död inträdde E. i andliga ståndet och blef
641 biskop i Noyon samt utvecklade som sådan enligt
"Vita Eligii" en kraftig missionsverksamhet bland
flandrerna och friserna. Hans minnesdag är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>