Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embryologi - Embryonal - Embryonisk - Embryophyta asiphonogama - Embryophyta siphonogama - Embryosäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men embryologien inbegriper i sig äfven kunskapen om
orsakerna till embryots oaflåtliga formförändringar,
d. v. s. om de faktorer eller krafter, som behärska
och reglera det oaflåtliga spelet af formelementen
hos den i utveckling stadda organismen. Denna
utomordentligt viktiga, men på samma gång synnerligen
svårbearbetade och dock på senare tid med mycken
framgång odlade del af utvecklingsläran har man
kallat utvecklingsmekanik.
Embryologien är egentligen en nyare tids vetenskap. Ty
om också forntiden genom framför allt de gamla
kulturfolkens störste naturforskare, Aristoteles,
hade någon dunkel föreställning om djurens befruktning
och utveckling, så är det dock först under medeltiden
och i synnerhet under senare tider, som man vunnit
ett mera enhetligt och sammanhängande begrepp om
dessa förhållanden. Från 17:e årh. böra nämnas
Fallopia, Malpighi, Regnier de Graaf,
Swammerdam, Leeuwenhoek, från 18:e årh. framför alla
andra K. Fr. Wolff, hvilken sökte ådagalägga, att
kroppens alla hufvudsystem framgå ur enkla blad eller
skifformiga anlag (s. k. groddblad), en lära, som
senare fick sitt fullgiltiga stöd i de forskningar,
som utfördes af Pander, Remak, Reichert och i
synnerhet af K. E. von Baer, hvars embryologiska verk
höra till denna forskningsgrens allra yppersta för
alla folk och alla tider. Från senare perioder äro
bland embryologer framför andra att nämna
O. Hertwig, som bl. a. ådagalagt befruktningens hos djur
egentliga natur och innebörd, hvarigenom den för all
biologi så grundläggande ärftlighetsfrågan fått sin
vetenskapliga belysning; W. His, som bl. a. lämnat
en noggrann grundläggande skildring af mänskliga
embryoners anatomi under olika stadier af den
ontogenetiska utvecklingen, och W. Roux, hvilken,
jämte tidigare Pander, kan anses vara grundläggare
af den utvecklingsmekaniska delen af embryologien.
E. Hgn.
Embryonal (jfr Embryo), bot., säges en skottspets
vara, så länge dess inre ännu är likartadt, ej
differentieradt. Med embryonala celler menas cellerna
i vegetationspunkterna, som förblifva lefvande,
växa och föröka sig, så länge växten existerar.
G. L-m.
Embryonisk (jfr Embryo), som har afseende på embryot;
liknande ett embryo, ofullgången, outvecklad, stadd
i sitt ofullkomligaste skede.
Embryophyta asiphonogama, Asifonogamer,
bot., detsamma som ormbunkar och mossor (arkegoniater
bland kryptogamerna).
Embryophyta siphonogama, Sifonogamer, bot., detsamma
som fanerogamer.
Embryosäck, bot., kallas den centralt liggande stora
cell i fröämnet hos de högre växterna, i hvilken
äggcellen och ur denna genom befruktning embryot
utbildas. Den förekommer endast hos gymnospermer
och angiospermer och utgör dessa växters könliga
generation (se Generationsväxling). Hos lägre
växter har den sin motsvarighet i mossplantan och
ormbunksprotalliet. Liksom hos dessa har den sitt
ursprung i en makrospor (se d. o.) och
celldelningsförhållandena vid dennas bildning äro
desamma som hos dessa växter (jfr Reduktionsdelning).
I fröämnets nucellus (se Fröämne) utdifferentieras
tidigt en cell eller cellgrupp till ett
arkespor (se d. o.), där en mer eller mindre djupt
liggande cell snart skiljer sig från de kringliggande
genom sin storlek, embryosäckmodercellen. Denna
delar sig två gånger, hvarigenom 3 eller 4 celler
uppstå. Härvid har det visat sig, att kromosomtalet
(se Cellbildning) är det reducerade. Den
understa af dessa celler växer ut till embryosäck,
under det den samtidigt förtränger de öfriga. Själfva
 |
| Embryosäckens anlag och utveckling hos Monotropa. Fig. 1. Nucellus med tre celler i rad bildande arkesporet den nedersta af dessa celler växer ut till embryosäck. - Fig. 2, embryosäckens kärna delar sig. - Fig. 3, 4, embryosäckens 4-, resp. 8-kärnstadium. - Fig. 5, nästan mogen embryosäck; de två öfversta cellerna äro synergiderna, därunder äggcellen, nedanför denna den öfre polkärnan; i nedre delen af embryosäcken ligga tre antipodceller och ofvanför dessa den nedre polkärnan. - Fig. 6, embryosäcken färdig att mottaga pollenslangen; polkärnorna närma sig hvarandra och sammansmälta senare, bildande en centralkärna (endosperm-kärna). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
