Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emmån (Emån) - Emodin - E moll - Emollentia - Emollition - Emollit mores - Emolument - Emory - Emos - Emotion - Emotionism - Empâtement - Empecinado, Juan Martin Diaz - Empedokles - Emper strasse - Empetrum nigrum - Emphas - Emphysem - Emphysema - Emphyteusis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aflägsnaste källorna är omkr. 220 km. och vattenområde
4,360 kvkm., drifver med sina många forsar och fall
en mängd bruk, kvarnar och sågverk.
Emodin, farm. kem. Se Rheum och Senna.
E moll (fr. mi mineur, eng. e minor), mus., den
molltonart, som har e till grundton och företecknas
med + framför f (parallelltonart: g dur). A. L.*
Emollientia (lat., af emollire, uppmjuka), Uppmjukande
medel, Lenande medel, med. Sådana medel äro i
främsta rummet fuktighet och värme. Till emollientia
räknas äfven allehanda milda feta oljor och fasta
fetter samt slemmiga ämnen, företrädesvis använda
i uppvärmdt tillstånd. De vanligast begagnade
lokala emollientia äro s. k. grötar, oftast
tillredda af rågmjöl, med eller utan tillsats af
linfrömjöl, kokadt med vatten till en viss halffast
beskaffenhet. En lagom stor mängd sådan gröt utbredes
på en lärftslapp och lägges å inflammerade ställen
(bulnader o. d.) samt å andra inflammationer i
inre organ, t. ex. å bröstkorgen vid inflammation i
lungsäckarna, lungorna eller hjärtsäcken o. s. v. I
många farmakopéer finnas upptagna s. k. species
emollientes, "uppmjukande kryddor", hvilken blandning
i Ed. VI af Pharm. Suec. bestod af kamomillblommor
(l del), kattostblad (Fol. Malvæ, 4 dlr) och
linfrömjöl (2 dlr); preparatet är ej upptaget
i Svenska farmakopén. Dessa "kryddor" fuktas
väl med varmt vatten och läggas på svullnader
och förhårdnader. Hvarje omslag med varmt eller
ljumt vatten verkar uppmjukande, och nutidens
"våtvärmande" omslag är ett bland de bästa uppmjukande
medlen. De hafva i många fall undanträngt grötarna.
O. T. S.*
Emollition (af lat. emollire, uppmjuka), patol.,
uppmjukning af ett organ eller vanligare af ett
stycke af ett organ. Uppmjukningen förekommer
vid vissa former af lokal väfnadsdöd (nekros)
och betingas vanligen af tilltäppning af en
artärgren, hvarigenom ett visst område blir utan
blodtillförsel. Särskildt ofta begagnas uttrycket
emollitio cerebri, som betyder hjärnuppmjukning.
G. F-r.
Emollit mores [måres], lat., den (näml. skön konst)
förmildrar sederna.
Emolument (lat. emohmentum, det utmalda, genom
målning vunna), behållning, fördel, vinst, inkomst. I
plur. emolumenter, biinkomster, sportler.
Emory [Vmori], college. Se Abingdon 2.
Emos [1’mås], ö. Se Deception 2.
Emotion (fr. emotion, af lat. emotus, upprörd),
sinnesrörelse, liflig själsrörelse. -
Emotionell, som framkallar eller härrör af själsrörelse.
Emptionism (jfr Emotion), filos. Se Determinism,
sp. 248.
Empâtement [äpatmä’], fr. (it. impasto), målark.,
impastering. Se Impastera och Pastös.
Empecinado; Juan Martin Diaz el, spansk general,
f. 1775, d. 1823, var en af de mest betydande
gerillacheferna i spanjorernas strid mot Napoleon
(1808-12) och utnämndes därför af konung Ferdinand
VII till generalmajor. Konungen tillät honom äfven att
till släktnamnet Diaz lägga tillnamnet "el Empecinado"
("beckmannen", efter hans hembygds svarta jord). I
1820 års revolution spelade han en framstående
roll såsom kommendant först i Valladolid, sedan i
Zamora. Efter
absolutismens seger öfver revolutionen blef E. dömd till döden
och stupade i ett handgemäng på afrättsplatsen.
Empedokles (grek. ’jE/uxsdoxlfjs, lat. Empedocles),
grekisk filosof, lefde i midten af 400-talet
f. Kr. och var född i Agrigentum på Sicilien. Ehuru
af förnäm familj, slöt han sig till folkpartiets
frihetssträfvan och lyckades förskaffa sin
fädernestad en demokratisk författning. Han åtnjöt
stort anseende, ej blott såsom filosof, utan äfven
såsom talare - Aristoteles kallar honom retorikens
grundläggare -, ingenjör och läkare. Ja, han
betraktades äfven såsom undergörare, och det påstods
t. o. m., att han uppväckt döda. Om hans egen död
gingo många sägner, bl. a. att han skulle frivilligt
kastat sig i Etnas krater. Sannolikt tillbragte han
sina sista år, sedan han förlorat folkgunsten, såsom
landsflyktig på Peloponnesos och dog där omkr. 430
f. Kr. - Af hans båda kända filosofiska lärodikter
finnas omkr. 450 verser kvar (utg. af bl. a. H. Stein
1852 och af Diels 1903). - I den grekiska filosofiens
äldsta historia intager E. en mellanställning mellan
eleaterna och Herakleitos. Liksom de förre nekar han
egentlig uppkomst och förgängelse och antager ett i
och för sig oföränderligt urämne, de fyra "elementen":
eld, vatten, luft och jord. Men liksom Herakleitos
antager han en världsutveckling, bestående i olika
sätt för blandning och söndring af elementen, under
inflytande af två rörelseprinciper: kärleken och
hatet (l. vänskapen och tvisten). I början hvilade
elementen utan söndring och blandning, sammanhållna
af kärleken, i gestalten af ett klot. Med hatet
kom så söndring, som småningom skilde elementen
åt, så att enskilda ting uppstodo. Men när hatet
fullt genomfört söndringen, gå tingen under, i det
elementen helt och hållet skiljas från hvarandra. Då
kommer åter kärlekens tur; när den delvis förenat,
uppstå återigen ting, till dess att föreningen blifvit
fullständig, då allt åter uppgår i klottillståndet. Så
omväxla i evighet med hvarandra perioder af
världsdaning och världsundergång. Litt.: Zelter,
"Die philosophie der griechen", I (5:e uppl. 1892),
och Bidez, "La biographie d’Empédocle" (1894).
S-e.
Emper strasse. Se Enneper strasse.
Ermpetrum nigrum L., Kråkbär (se fig. å sp,
491), bot., tillhör den lilla, nära euforbiacéerna
stående fam. Empetraceæ. Det är en låg, nedliggande
buske, ej olik den vanliga ljungen, med tretaliga
blomdelar och små, svarta, ätliga, men föga
välsmakande bär (egentl, ett slags stenfrukt),
de bekanta kråkbären. Dessa utgöra en viktig
beståndsdel af eskimåernas vinterföda. Kråkbäret
förekommer ymnigt nästan öfverallt i Sverige, på
ställen med mager och något fuktig jordmån. Någon
större betydelse i människans hushållning eger
det ej. I antarktiska Amerika förekommer en
mycket närstående art, E. rubrum, med röda bär.
S. A. (G. L-m.)
Emphas. Se Emfas.
Emphysem. Se Emfysem.
Emphysema, veter. 1. E. infectiosum bovis. Se
Mjältbrandsemfysem. - 2. E. infectiosum tarandi. Se
Renpest.
Emphyteusis (grek. emfyteusis, eg. inplantering),
jur., en af romarna utbildad sakrätt, som uppkom
redan på republikens tid, men erhöll sin utbildning
under kejsartiden. Denna rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
