Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Energi - Energico - Energid - Energin - Energisk - Eneroth, Lars - Eneroth, Per Olof Emanuel - Eneroth, Karl Adolf - Enervera - En escarpins - Eneström, Gustaf Hjalmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
529
Energico-Eneström
530
smådelar. Energibegreppet infördes först efter
jämställandet af värme med mekanisk energi. Den
viktigaste potentiella energien är den kemiska, som
vanligen omsattes till värme. Exempelvis kan man genom
förbrännande af l gr. kol med 2,67 gr. syre utveckla
en värmemängd af omkr. 8,000 kalorier. Systemet
l gr. kol + 2,67 gr. syre besitter därför en
potentiell energi af 8,000 kalorier jämfördt
med systemet 3,67 gr. kolsyra. En annan vanlig
energiform är elektrisk (och magnetisk) energi; man
kan med elektricitetens tillhjälp drifva maskiner
eller utveckla värme eller samla kemisk energi,
t. ex. sönderdela vatten i väte och syre. Af stor
betydelse är också strålnings-energien, vid hvilken
materien ej uppträder som energibärare. Äfven
andra mindre viktiga energiformer finnas. För
dem alla gäller den mekaniska värmeteoriens (se
d. o.) första hufvudsats: "Totalsumman af alla
energimängder hos ett slutet system är oföränderlig".
S. A-s.
Energico [enä’djikå], it., mus., med kraftigt,
markeradt föredrag. Jfr C o n e n e r g i a.
Energld, bot., ett af Sachs infördt ord, som
betecknar cellkärnan med till densamma hörande
protoplasma. Sachs talar sålunda om polyenergidiska
celler, d. v. s. celler med flera cellkärnor
(t. ex. sifoneer, många svampar), och monenergidiska
celler, celler med en cellkärna. Införandet af
detta begrepp har föranledts af den stora betydelse
cellkärnan spelar för protoplasmans verksamhet,
men har ej vunnit något allmännare bifall. Se Cell.
H.Hn.
Energi’n, ett näringsmedel, framställdt
af risgluten, rikt på proteinämnen
(83,75 proc.), men fattigt på kolhydrat.
G- L-m.
Energisk (jfr Energi), kraftfull, verksam,
viljekraftig, handlingskraftig, ihärdig, som eger
förmåga att öfvervinna mostånd; eftertrycklig.
Eneroth, Lars. Se Ehrenstam, svensk adlig ätt.
Eneroth. 1. Per Olof Em anu el E., skriftställare,
pomolog, f. 15 april 1825 i Brännkyrka, Stockholms
län, d. 21 maj 1881 i Uppsala, blef student i
Uppsala 1843, filos, kandidat 1849 och filos,
doktor 1854. 1856 blef E. lärare vid Svenska
trädgårdsföreningens elevskola och sekreterare vid
nämnda förenings styrelse samt 1858 föreståndare för
föreningens skola och trädgård, tills han 1863 tog
afsked. 1858 blef han led. af Landtbruks-akad. och
1868 af Vet.-och vitt.-samh. i Göteborg. E. erhöll
1846 andra priset i Svenska akad. för dikten Hake
sjökonung och 1858 samma pris för Dikter. E. utgaf
en antologi Sånger och visor för hemmet och skolan
(1871), två serier studier, kallade Literatur och
konst (1860 och 1876), Holland, några drag till
en kulturbild (1860), texten till planschverket
Herregårdar och slott uti Södermanland (1864-69)
och Dikter och smärre prosaiska stycken (1881).
Varmt intresserad för skolväsendets utveckling (han
donerade en summa, som nu vuxit till öfver 100,000
kr. till Stockholms högskola för upprättande af en
professur i pedagogik) samt kvinnans verksamhet,
författade E. också ett antal ströskrifter
och artiklar, såsom Om folkskolan i Sverige
(en serie broschyrer, 1863-69) och Om det gamla
skolsystemets faror (i "Svensk månadsskrift för fri
forskning och allmän bildning", 1-4), Qvinnan och
folkskolan, Qvinnan och "jordbrukets betryck", Om
qvinnans mensklighet och den så kallade humanistiska
bildningen, Qvinnan och fosterlandets försvar, alla i
"Tidskrift för hemmet", 1865-68, samt Qvinnan och
skolvården (i "Framtiden", 1869). På den svenska
trädgårdsodlingen ha hans skrifter utöfvat ett
väsentligt inflytande. Bland dem märkas: Trädgårdsbok
för allmogen (1857; 4:e uppl. 1867), Trädgårdsodling
och natur f örsköningskonst (1857-63), Om Sveriges
fruktträdsodling etc. (1862), Om skolträdgårdar och
semi-nariiträdgårdar (1862; 3:e uppl. 1864). E:s
största och betydelsefullaste verk är det stora,
för den svenska pomologien grundläggande arbetet
Handbok i svensk pomologi (1864-66; 2:a uppl. 1877;
omarb. af A. Smirnoff 1896-1902). Som ett bihang
därtill utgafs Bidrag till Europas Pomona vid
dess nordgräns (1880). - En minnesruna öfver
E. läses i "Tidskrift för hemmet" (1881).
(C. G. D.)
2. Karl Adolf E., den förres kusins son, författare
under märket Chicot, f. l sept. 1843 i Gäfle,
d. 19 april 1907 i Flöda, Södermanland, var
1862-69 telegraftjänsteman, redigerade några
landsortstidningar och skref sedan ett antal
realistiska skisser, drastiska skildringar ur
sjömanslifvet samt humoresker m. m., bl. a. Humoresker
till lands och sjös (1882; 2:a uppl. 1893), I
Skansen. Sjömanslif (1883; 2:a uppl. 1893), Hyskor och
hakar (1886), "Schappad" (1892), På pricken! (1895),
En folk-upplysare och annat (1897) samt Lättsmält
(1905), och bearbetade K. H. Danas "Två år förom
masten" (1896).
Enervera (lat. enerväre, af e, från, och nervus,
kraft), göra kraftlös, försvaga, utmärgla.
En escarpins [äneskarpä’], fr., "i lätta
skor", baldräkt för män, hvilken innefattar
skor, silkesstrumpor och knäbyxor (liksom på
1700-talet). Densamma är af kejsar Vilhelm II
föreskrifven för hoffester i Berlin.
Eneström, Gustaf Hjalmar, matematiker, statistiker,
bibliograf, f. 5 sept. 1852 i Nora, blef student i
Uppsala 1870, filos, kandidat 1871 och e. o. amanuens
vid universitetsbiblioteket i Uppsala 1875 samt 1879
e. o. amanuens vid K. biblioteket i Stockholm. Såsom
matematisk författare har E. nästan uteslutande
sysselsatt sig med matematikens historia äfvensom
med matematikens tillämpning på statistiken,
pensionskasseteorien och försäkringsfrågor. På den
matematisk-historiska forskningens område har han
verkat dels såsom grundläggare och utgifvare af
"Bibliotheca mathematica" (se-d. o.), dels såsom
författare af ett femtiotal afhandlingar eller
uppsatser, bland hvilka må nämnas Striden om det
isoperimetriska problemet (Uppsala univrs "Årsskrift",
1876), Differenskalkykns historia (därsammastädes
1879), Om matematikens historia såsom studieämne vid
Nordens högskolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
