Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 543-544 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrektsvisan - Engelbreth, Wolf Frederik - Engelgard - Engelhard, Wilhelm - Engelhardt (ry. Engelgard), Georg Reinhold - Engelhardt, Helvig Konrad Kristian - Engelhardt (ry. Engelgard), Basil von - Engelhardt (ry. Engelgard),Nikolaj Aleksandrovitj - Engelhart, Johan Henrik - Engelholm - Engelhorn, J. - Engelmann, Wilhelm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

läses bl. a. i Hyltén-Cavallius’ och Stephens’
"Sveriges historiska och politiska visor" (1853).

Engelbreth, Wolf Frederik, dansk teolog, f. 1771,
d. 1862, studerade 1790-95 i Göttingen och Rom, där
han väckte uppseende genom sin lärdom i österländska
språk och arkeologi. 1795 blef han kyrkoherde i
Lyderslev på Syd-Själland, 1798 tillika prost och 1845
teol. hedersdoktor, men nedlade 1859 sitt ämbete. I
striden mellan Grundtvig och Clausen ställde sig
E. på den förres sida. E. Ebg.

Engelgard, rysk namnform för Engelhardt (se d. o.).

Engelhard [-hart], Wilhelm, tysk bildhuggare,
f. 1813, d. 1902, studerade hos Thorvaldsen
i Köpenhamn och hos Schwanthaler i München,
vistades några år i Rom och kallades af Georg
V till Hannover. Han tillhörde den romantiska
konstriktningen och var begåfvad med en särdeles
rik fantasi. Bland hans verk må nämnas en Edda-fris
(i slottet Marienburg vid Hannover), Kurfurstinnan
Sofia (sittande marmorstaty, i Herrenhausens park)
och Psyche i begrepp att döda den sofvande Amor. Odin
(sittande kolossalstaty i kalksten) uppsattes 1902
utanför provinsmuseet i Hannover. E. var äfven målare.
(G-g N.)

Engelhardt (ry. Engelgard), Georg Reinhold, rysk
skriftställare, f. 1775 i Riga, d. 1862 i Petersburg,
tjänade i hären samt utrikesministeriet, utnämndes af
Alexander I till understatssekreterare i riksrådet,
öfvertog 1811 direktörskapet för pedagogiska
institutet och var 1816-23 föreståndare för lyceet
i Tsarskoje-Selo. - E. författade värdefulla
arbeten rörande Rysslands geografi och utgaf,
efter Wrangels egenhändigt förda dagbok, Reise
längs der nordküste von Sibirien und auf dem Eismeer
(Berlin, 1839). 1838-52 var E. redaktör för den ryska
"Landwirthschaftliche zeitung". (A-d J.)

Engelhardt, Helvig Konrad Kristian, dansk
fornforskare, f. 1825, d. 1881, var 1852-64 adjunkt
vid Flensborgs lärda skola och intendent för den nya
fornsakssamlingen. 1858-63 ledde han gräfningarna i
två mossar, Thorsbjerg i Angel och Nydam i Sundeved,
samt beskref 1863 och 1865 de viktiga fynden där. 1864
blef han fördrifven från Flensborg, gjorde därefter
gräfningar bl. a. i två mossar på Fyn, Kragehul (1867)
och Vimose (1869). Han blef 1868 sekreterare i "Det
nordiske oldskriftsselskab" och offentliggjorde i
dess "Årböger" flera betydande afhandlingar rörande
nordisk arkeologi. 1879 blef han filos. hedersdoktor
i Köpenhamn. E.Ebg.

Engelhardt (ry. Engelgard), Basil von, rysk astronom,
f. 1828, inrättade åt sig ett observatorium i Dresden,
där han 1877-97 utförde astronomiska undersökningar,
särskildt mikrometerobservationer å nebulosor och
stjärnhopar samt observationer å planeter, satelliter
och kometer m. m. Största delen af dessa arbeten
är offentliggjord i Observations astronomiques
faites par B. d’Engelhardt dans son observatoire
à Dresde (3 bd, 1886-95). Hans instrument blefvo
sedermera skänkta till observatoriet i Kazan.
B-d.

Engelhardt (ry. Engelgard), Nikolaj Aleksandrovitj,
rysk litteraturhistoriker och publicist, f. 1866,
son af den framstående ryske agronomen Aleksander
Nikolajevitj E. (d. 1893) och tillhörande en gammal
tysk adelssläkt, som från Schweiz flyttat till Livland
redan i 15:e årh.
Förutom två mindre band sagor och dikter
(1890) har E. författat Istorija
russkoj literatury (2 bd, 1902-03).
A-d J.


Engelhart, Johan Henrik, universitetslärare,
präst, f. 17 okt. 1759 i Göteborg, d. 24 okt. 1832 i
Fellingsbro, blef 1776 student i Lund och promoverades
1778 till filos. doktor. Sedan han 1780 blifvit
med. doktor, företog han en utländsk studieresa,
från hvilken han återkom 1786. Under tiden hade
han blifvit befordrad 1782 till e. o. och 1784
till ord. adjunkt i med. fakulteten i Lund och till
anatomie prosektor. 1787 blef han lektor i medicin
och anatomi vid Göteborgs gymnasium samt utnämndes
1788 till professor i praktisk medicin vid Lunds
universitet. 1815 prästvigdes han och tog 1816,
då han utnämndes till kyrkoherde i Fellingsbro,
afsked från sitt professorsämbete. "Under sin
kraftigare ålder var E. en af Lunds universitets mest
framstående lärare. Mångsidigt utrustad, hade han inom
sin vetenskap tillegnat sig höjden af sin samtids
bildning och i vissa fall äfven gått utöfver dess
ståndpunkt. Enligt uppgift har han varit förf. till
det utlåtande af medicinska fakulteten i Lund
rörande orsakerna till kronprinsen Karl Augusts död
1810, hvilket utgör ett så talande bevis om den höga
ståndpunkt, på hvilken de medicinska vetenskaperna vid
denna tid befunno sig vid universitetet. E. var den
egentlige befrämjaren af den förening af de medicinska
och teologiska studierna - den s. k. prästmedicinen
-, som under en kort tid ansågs böra blifva af så
stort gagn" (Weibull-Tegnér i "Lunds universitets
historia"). Utom åtskilliga akademiska disputationer
författade E. Bref från Edinburgh om James Hamiltons
samlade rön om nyttan af svettning i vattusot (i
"Läkaren och naturforskaren", del 5).

Engelholm, stad. Se Ängelholm.

Engelhorn, J., tyskt bokförlag i Stuttgart,
grundlagdt 1860, omfattar hufvudsakligen arbeten i
arkitektur, konstslöjd, geografi och etnografi samt
den spridda billighetsserien "Engelhorns allgemeine
romanbibliothek" (1884 ff., årligen 26 bd).

Engelmann. 1. Wilhelm E., tysk bokhandlare och
bibliograf, f. 1808 i Lemgo, d. 1878, öfvertog 1847
sin faders förlagsaffär i Leipzig och utvidgade
denna till en af Tysklands mest betydande, särskildt
inom det vetenskapliga området. Sin förnämsta
betydelse hade E. såsom bearbetare och utgifvare af
fackkataloger öfver åtskilliga grenar af litteraturen
efter 1750, hvilka arbeten, till en del grundande
sig på Enslins och Löflunds likartade publikationer,
i afseende på fullständighet och tillförlitlighet
anses öfverträffa alla sina föregångare. De viktigaste
äro Bibliotheca auctorum classicorum, et græcorum
et latinorum (en omarb. af Enslins 1817 utgifna
liknämnda arbete; 8:e uppl., bearb, af Preuss,
1880-82), Bibliothek der schönen wissenschaften
(1837-45), Bibliotheca

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>