Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 703-704 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epilepsi - Epileptiker - Epilering - Epilobium - Epilog - Epimedium - Epimenides - Epimetheus - Épinac - Épinal

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Epilepsi (grek. epilepsia, anfall), med.,
fallandesot (se d. o.). - Epileptiker,
en, som har anlag för eller lider af fallandesot. -
Epileptisk, som har afseende på fallandesot,
t. ex. epileptiskt anfall, anfall af fallandesot.

Epileptiker. Se Epilepsi.

Epilering. Se Depilatoria.

Epilobium Dill., Duntraf, bot., växtsläkte,
tillhörande fam. Oenotheraceæ, mest utmärkt genom
de långa, smala, fyrkantiga, skidlika fröhusen,
hvilka innehålla en mängd, med ymnigt fjun
försedda frön. Detta släkte räknar i Sverige 15 arter
och är väl representeradt i alla delar af landet;
ännu högt uppe på fjällen äro flera arter ej
sällsynta. Bladen af E. angustifolium (Chamænerium
angustifolium; se fig.), kropp, mjölke, användas
i Ryssland som tesurrogat. Denna art uppges ofta
lämna ett utmärkt foder för mjölkboskapen, men ätes
ej gärna af kreatur, som äro vana vid godt foder.

Epilobium angustifolium. a fröhus; b fröhus under fröspridning.

S. A. (G. L-m.) H. J. Dft.

Epilog (grek. epilogos), eftertal, slutord efter ett
tal, ett föredrag o. d., en tillagd akt eller scen
efter slutakten i ett skådespel. De gamle tragiske
författarna använde epilogen för att till åskådarnas
eftertanke framställa allmänna betraktelser öfver
styckets innehåll. Shakspere nyttjade stundom en
epilog för att angifva de synpunkter, från hvilka
han önskade att stycket skulle betraktas, någon gång
äfven för att förebygga misstydningar. Jfr Prolog.

Epimedium L., bot., växtsläkte af
fam. Berberidaceæ, innefattande 11 arter, som
förekomma i södra Europa och Asiens bergstrakter. De
äro låga, fleråriga örter med vackert bladverk
och egendomliga, tidiga blommor, hvarför de
ofta odlas i trädgårdarna på skuggiga ställen.
G. L-m.

Epimenides (grek. ’Em^svtdrjg, lat. Epimenides), en af
forntidens visa siare och präster, bördig från staden
Faistos på Kreta, lefde omkr. 600 f. Kr. Sagorna om
honom gå vidt i sär. Han skildras såsom en gudarnas
älskling, med en lifslängd af flera mansåldrar och
underbara lefnadsöden; bl. a. skall han en gång såsom
yngling ha inslumrat i den "Dikteiska grottan" och
där soivit i 57 år; till denna sägen anknyter sig
Goethes dramatiska verk "Des E. erwachen". E. var
i främsta rummet en representant för religionens
försonande och renande verkan, men han egde tillika
kännedom om naturens och växternas hemliga krafter och
var på grund däraf verksam såsom läkare. Äfven sångens
heliga gåfva var honom gifven. Hans rykte för fromhet
och gudaingifven visdom var vida spridt, och 596
(enligt Diogenes Laertius) kallades han, på Solons
inrådan, till Aten för att befria staden från den
straffdom, som hvilade däröfver med anledning af den
Kyloniska blodskulden. E. företog en genomgripande
reform af hela religionsväsendet, renade staden
från dess syndaskuld och helgade den åt Apollon. Han
återvände hem utan att ha velat mottaga någon annan
belöning än en kvist af gudinnan Athenas heliga
olivträd. E. dog vid hög ålder, på Kreta eller i
Sparta, där man äfven visade hans graf. Se Schultess,
"De Epimenide" (1877). A. M. A.

Bildlig framställning af Epimenides, från en antik gem.

Epimetheus (grek. ’Emw&evg, eg. den efteråt eller för
sent sig betänkande), grek. myt., en bland titanerna,
broder till Atlas och Prometheus. Af den sistnämnde är
E. en förvrängd negativbild. Då nämligen Prometheus
utmärker sig genom sedlig höghet och klok beräkning,
representerar E. de alldeles motsatta egenskaperna,
sinnlighet, lättsinne och dumdristighet. Han visade
prof på dessa, i synnerhet då han mottog den af
Zeus i fördärflig afsikt utskickade Pandora (se
d. o.). A. M. A.

Épinac. stad i franska dep. Saône-et-Loire, vid
Drée.^ 1,539 inv. (1901). Stenkolsgrufvor. Glasbruk.

Épinal (under medeltiden Spinal), hufvudstad i franska
dep. Vosges, på ömse sidor om Moselle. 19,144
inv. (1901; som kommun 28,080). Museum,
lärarinneseminarium, bibliotek om 38,000

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>