Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epitome - Épitre - Epitrit - Epitrof - Epitrop - Epizeuxis - Epizoer - Epizoisk - Epizooti - E pluribus unum - Epod - Epok - Epomeo l. Monte San-Nicolá - Epona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kortfattadt sammandrag af ett större verk. Under den
grekisk-romerska klassicitetens senare tidehvarf
gjordes en mängd sådana sammandrag af äldre
författares skrifter. Många af dessa finnas ännu i
behåll och äro af stor litteraturhistorisk vikt genom
den kunskap de meddela om innehållet i arbeten, som
i sin helhet gått förlorade. A. M. A.
Épître [epitr], fr. Se Epistel.
Epitrit (grek. epitritos, lat. epitritus), metr.,
kallas i den klassiska metriken en versfot,
som är sammansatt af en kort och tre långa
stafvelser. Alltefter den olika plats, som den korta
stafvelsen intager, brukar man skilja mellan fyra
olika former af epitriter, s. k. 1:a, 2:a, 3:e och
4:e epitrit. Praktisk betydelse ha endast den andra
och tredje epitriten (- ^–,–^-). Namnet har sin
grund däri, att de båda delar (arsis och
tesis), i hvilka hvarje versfot kan uppdelas,
i denna versfot med afseende på tidslängd
(kvantitet) ha förhållandet 3:4, hvilket just
uttryckes genom det grekiska ordet epitritos.
A. M. A.
Epitrof (af grek. epi ofvanpå, och trofe, näring),
bot., säges om ett dorsiventralt organ, hvars
öfversida är starkare utvecklad än undersidan. -
Epitrofi. Se Epinasti.
Epitrop (af grek. epi, på, och tropos, vändning),
bot. Se Fröämne.
Epizeuxis, grek. (af epizeugnynai, vidfoga),
ret., emfatisk talfigur, bestående däri, att samma
ord upprepas, antingen omedelbart eller med kort
mellanrum.
Epizoer (af grek. epi, på, och zoon, djur), zool.,
detsamma som ektoparasiter (se Parasit).
Epizoisk (af grek. epi, på, och zoon,
djur). 1. Bot., benämnes sådan spridning af växter,
som sker därigenom, att frön eller frukter fastna på
djur och af dessa oafsiktligt transporteras en kortare
eller längre sträcka. Jfr Spridningsanordning. -
2. Veter., som angår epizooti (se d. o.).
1. H. Hn.
Epizooti (af grek. epi, på, och zoon, djur),
smittsam husdjurssjukdom, som erhållit en vidsträckt
utbredning inom ett land eller en världsdel. Såsom
epizootier förekomma inom Sverige understundom
mjältbrand, som kan angripa alla slags husdjur,
lungröta bland hästar, smittsam mul- och klöfsjuka
bland idisslare och svin, rabies bland hundar. Då
en större spridning af smittsamma husdjurssjukdomar
kan medföra betydande ekonomiska förluster icke
blott för de särskilda djuregarna, utan äfven
för landet i dess helhet, ha i de flesta länder
särskilda försiktighetsåtgärder föreskrifvits
till förekommande af utbrott af epizootier: för
Sveriges del genom K. M:ts förnyade nåd. förordn. af
9 dec. 1898 ang. hvad iakttagas bör till förekommande
och hämmande af smittsamma sjukdomar bland husdjuren
med ändringar rörande svinpest, svinsjuka och rödsjuka
hos svin gen. nåd. kungörelsen af 3 nov. 1906, K. M:ts
nåd. kungörelse angående åtgärder mot hönskolera och
hönspest af 28 sept. 1906 samt K. M:ts nåd. kungörelse
angående hvad iakttagas bör till förekommande af
smittsamma svindjurssjukdomars införande i riket af
9 dec. 1898 med tillägg rörande införsel af lefvande
höns, gäss, ankor och dufvor af 28 sept. 1906. De
sjukdomar, på hvilka i nämnda författningar gifna
föreskrifter ega tillämpning, äro:
boskapspest, elakartad lungsjuka, rots, koppor
hos får, smittsam mul- och klöfsjuka, skabb hos
får, elakartad klöfsjuka hos får och getter,
mjältbrand, vattuskräck, svinpest, svinsjuka
och rödsjuka samt hönspest och hönskolera. Vid
utbrott af någon af dessa sjukdomar (med undantag
af rödsjuka) ha djuregarna skyldighet att senast
inom 24 timmar därom göra anmälan hos ordföranden
i vederbörande hälsovårds- eller kommunalnämnd
för vidtagande af de försiktighetsmått,
som nämnda författningar föreskrifva.
E. T. N.
E pluribus unum, lat. Se Devis.
Epod (grek. epodos, lat. epodus),
"efterkväde". 1. Slutkväde, som i en lyrisk
dikt följer efter strof och motstrof, t. ex. i
Pindaros’ och Bakchylides’ segersånger samt vissa
af det grekiska dramats körsånger. - 2. Omkväde,
som återkommer efter vissa versrader, såsom i
Vergilius’ 8:e eklog och Theokritos’ 1:a och 2:a
idyll. - 3. En lyrisk diktart, i hvilken längre och
kortare versrader (dock ej hexameter och pentameter)
omväxla. Horatius har diktat en bok epoder (17
st.), hufvudsakligen bildade efter Archilochos.
R. Tdh.*
Epok (fr. époque, grek. epoche, hvilopunkt,
af epechein, hålla tillbaka). 1. Hållpunkt i
tidräkningen; tidpunkt, från hvilken ett nytt
tidehvarf tager sin början (man säger därför om
framstående personligheter och viktiga tilldragelser,
att de "göra, bilda epok"); tidsskede, tidehvarf,
period.
2. Astron., den tidpunkt, för hvilken vissa
astronomiska uppgifter äro gifna, nämligen uppgifter
för sådana kvantiteter, som förändra sig med tiden. Så
är t. ex. en stjärnkatalog upprättad för en viss epok,
ty stjärnorna ändra småningom sina platser. För
en planet är epoken antingen den tidpunkt,
då planeten passerar en viss punkt af sin bana,
t. ex. perihelium, eller ock planetens medellängd
i banan vid någon viss jämn tidpunkt, t. ex. 1
januari något år. Epoken är tydligen nödvändig för
beräknandet af planetens ort för hvilken tid som
helst och tillhör därför planetens element (se d. o.).
2. E. J.
Epomeo l. Monte San-Nicolà, en sedan 1302 utslocknad
vulkan på italienska ön Ischia, 792 m., öns högsta
topp.
 |
| Epona tronande och fodrande mulåsnor. Antik väggmålning från den s. k. Romulus-cirkusen i Rom. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
