Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 749-750 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erdmann, Bruno - Erdmannsdörfer, Bernhard - Erdsjisj - Erdö-Bénye - Erebia - Erebos - Erebus - Erebus-and-Terror-Gulf - Erebus-och-Terror-expeditionen - Erechtheion - Erechteus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flera bland Kants verk och historiska undersökningar
om dessa; vidare har han utgifvit
Die psychologie des kindes und die schule (1901),
Über inhalt und geltung des kausalgesetzes (1905) m. m.
En af hans förnämsta skrifter är hans stora
Logik (bd I, 1892; ny bearb. 1906).
Sedan 1893 utgifver han
"Abhandlungen zur philosophie und ihrer geschichte".


Erdmannsdörffer, Bernhard, tysk
historieskrifvare, f. 24 jan. 1833 i Altenburg,
d. 1 mars 1901 i Heidelberg, studerade filologi och
historia i Jena under J. G. Droysen, hvars förnämste
lärjunge han blef, öfverflyttade 1861 till Berlin,
där han blef Droysens medhjälpare i forskningsarbetet
rörande den store kurfurstens historia samt 1864
utnämndes till lärare i historia vid krigsakademien
och 1869 till e. o. professor vid universitetet. 1871
blef E. professor i historia i Greifswald, 1873 i
Breslau och 1874 – som Treitschkes efterträdare –
i Heidelberg, där han till sin död utöfvade en
fruktbringande akademisk lärarverksamhet. Han
blef 1893 ledamot af Vet. soc. i Uppsala. E. tog
en framskjuten del i planerandet af den stora
källpublikationen "Urkunden und actenstücke
zur geschichte des kurfürsten Friedrich Wilhelm
von Brandenburg" och har där utgifvit fem band
"Politische verhandlungen" (1864–83). Därjämte utgaf
han, tillsammans med Obser, "Politische correspondenz
Karl Friedrichs von Baden 1783–1806" (5 bd,
1888–1900). Bland E:s historiska skrifter märkas
Herzog Karl Emanuel I von Savoyen und die deutsche kaiserwahl von 1619 (1862),
Graf Georg Friedrich von Waldeck. Ein preussischer staatsman im 17. jahrhundert (1869),
hvari den brandenburgska politiken under den store
kurfurstens senare år ingående skildras, samt det
1894 med Verdun-priset belönade arbetet
Deutsche geschichte vom Westfälischen frieden bis zur regierungszeit Friedrich des grossen (2 bd, 1890–93),
en mästerlig, på synnerligen omfattande forskningar
hvilande framställning af Tysklands historia under
dess svåraste splittringstid. Hans sista arbete var
en biografisk studie,
Mirabeau (i "Monographien zur weltgeschichte", 1900). –
E. kännetecknas som historieskrifvare af samvetsgrann
forskning, måttfulla och noga afvägda omdömen samt
en klar, enkel och åskådlig framställningskonst,
hvarjämte han i det hela lyckats frigöra sig från den
starkt tendentiösa karaktären hos sin lärare Droysens
behandling af den brandenburg-preussiska politikens
historia. Jfr lefnadsteckningar öfver E. af D. Schäfer
(i "Hist. zeitschrift", ny följd, bd 51, 1901) och
E. Gothein (i "Preuss. jahrbücher", bd 104, s. å.).

^{V. S–g.}

Erdsjisj. Se Ardsjisj 3.

Erdö-Bénye [-benje],
kommun i ungerska komitatet Zemplén, n. om Tokaj på
Hegyallyabergets sluttning, 237 m. ö. h. E. är en
af Ungerns mera besökta kurorter, med svafvelsyrade
järnkällor och drufkur.

^Ln.

Erebia, zool., dagfjärilsläkte af fam. Nymphalidæ
och gräsfjärilarnas (Satyrinæ) underfamilj. Hit
höra medelstora fjärilar af svartbrun färg, med en
rad stora, mer eller mindre sammanflytande brunröda
fläckar längs utkanten af åtminstone framvingarna. I
detta fläckband ser man ett antal, ofta med hvit
pupill försedda, svarta fläckar, de största vid
spetsen af framvingen. Af de 5 svenska arterna är
skogsgräsfjärilen (E. ligea) i juli–aug. allmän,
synnerligast i barrskog, öfver hela landet. Denna har
vackert sammetsbruna vingar med hvita, svartfläckade
fransar. De rödgula kantfläckarna bilda ett nästan
sammanhängande band på båda vingparen. Bakvingarnas
undersida vid framkanten med en hvit fläck. Vingbredd
42–48 mm. – Den något större gulringlade gräsfjärilen
(E. embla) liknar föregående, men de gulröda fläckarna
äro mera åtskilda och bilda ringar kring hvar sin
svarta midtfläck. Denna art förekommer på myrar i
landets nordliga hälft. – Allmän i fjälltrakter är
fjällgräsfjärilen (E. lappona), som skiljer sig från
de båda föregående genom sina helt hvita vingfransar
och genom sina mörka bakvingar, som sakna brunröda
fläckar. Dess flygtid, liksom den föregåendes,
är juni–juli.

^{G. A–z.}

Erebos (grek. ’’Ερεβος), grek. myt., kallas hos Homeros
den mörka underjordiska rymd, i hvilken de aflidnes
själar dväljas (jfr Hades). Hos Hesiodos är E. en
personifikation af mörkret och säges vara äldste son
af Kaos. Med sin syster Nyx (natten) är han fader
till dagen och etern eller den ljusa luftkretsen.

^{A. M. A.}

Erebus. 1. En ännu verksam vulkan på en ö vid den
antarktiska kontinenten Victorialand, under 77° 32’
s. br., 3,890 m. hög. Den upptäcktes 1841 af kapten
Ross, som äfven såg den något östligare belägna
overksamma vulkanen Terror, 3,318 m. Båda uppkallades
efter Ross’ fartyg. – 2. En liten vik på sydvästra
sidan af den i Norra Ishafvet belägna ön North-Devon,
uppkallad efter ett af fartygen i J. Franklins sista
expedition, hvilken 1845–46 öfvervintrade på den i
viken belägna Beechey-ön.

Erebus-and-Terror-Gulf [e’ribəs ən te’rə ga’lf], bukt
på det antarktiska Louis-Philippe-lands östkust,
under 60° 30’ s. br. och 57° 30’ v. lgd fr. Gr.

Erebus-och-Terror-expeditionen.
Se Franklin, sir John.

Erechtheion (af Erechtheus, se d. o., en af Attikas
stamhjältar), ett tempel på Akropolis i Aten. Se Akropolis,
Byggnadskonst, pl. V, Cimaise, fig. 2 o. 3,
och Karyatider.

Erechtheus (grek. ’Ερεχθευς) l. Erichthonios,
grek. myt., fornattisk nationalheros, hvilkens
dyrkan på det närmaste sammanhängde med Pallas
Athenas äfvensom med sagan om det attiska landets
första uppodling, hvaraf E. till viss grad synes
vara en personifikation. Vanligen uppgifves han
såsom son af Hefaistos och Atthis – den attiska
jorden. Omedelbart efter sin födelse upptogs han af
Athena och öfverlämnades, innesluten i en låda, att
uppfostras af den ur-attiske konung Kekrops’ döttrar,
Aglauros, Herse och Pandrosos. Sedan E. hunnit till
mogen ålder, fördrifvit konung Amfiktyon och gjort
sig till herre öfver landet, skall han till gudinnans
ära ha inrättat den panatenaiska festen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>