Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 771-772 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ericsson John - Ericsson, Johan Edvard - Ericsson, Lars Magnus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tiden", och hvarvid två nationer förenades i
hedrandet af hans minne. Sedan E:s stoft under stora
högtidligheter bragts om bord å den särskildt
beordrade pansarkryssaren "Baltimore", fördes kistan
på däcket af denna till det gamla hemlandet och
emottogs i Stockholm 16 sept. 1890, under gripande
hedersbetygelser, samt forslades vidare på järnväg
till Värmland. Å en kulle på Filipstads nya
kyrkogård invigdes 30 sept. 1895 hans grafkapell (se fig.),
ett i kraftiga former hållet arkitekturverk af H.
Hedlund och Y. Rasmussen i Göteborg. Den första
amerikanska statyn öfver E. (och öfver hufvud den första
stod, som i Amerika rests på allmän bekostnad),
modellerad af J. S. Hartley, aftäcktes i New York
(vid Battery park) 26 april 1893, och därvid
defilerade utanför på redden 35 de största örlogsfartyg
af många olika nationaliteter, till ära för skaparen
af den moderna sjökrigsmaterielen. Till firandet af
hundraårsminnet af E:s födelse restes 1 aug. 1903
i New York ytterligare en (äfvenledes af Hartley
modellerad) staty öfver E. I Sverige ha öfver E.
rests en staty, modellerad af I. Fallstedt, i Göteborg
(1899) och en byst, modellerad af Börjeson, i
Stockholm (1901). Vet. akad. präglade 1893 en medalj
öfver E. I Nordiska museet förvaras möblerna i E:s
arbetsrum och andra reliker af honom. Litt.: O.
Stackelbergs bearbetning "John E. och etthundra
af hans uppfinningar" (1866), O. V. Ålund, "John
E. Några minnesblad" (1890), T. Säve, "John E."
(1891 och 1906) och den af E:s vän W. C. Church
utarbetade fullständiga biografien "The life of John
E." (2 bd, 1891; 2:a uppl. 1892), grundad på
E:s efterlämnade papper och handlingar, och C.
Adelskölds minnesteckning (1893), förf. i
sammanhang med den af Vet. akad. öfver E. präglade
medaljen. E:s namnteckning finnes återgifven i de
art. Autograf bilagda "Autografer af åtskilliga
ryktbara personer", IV.


John Ericssons grafkapell i Filipstad.

G. R. D.*


Ericsson, Johan Edvard, medaljör, f. 23
juli 1836 i Göteborg, d. 5 juli 1871 i Stockholm,
tillbragte sin barndom i arbetarens villkor, men fick
sedermera tillfälle att begagna
söndagsundervisning i ritning och dessutom enskild handledning
af G. H. Brusewitz. I Stockholm studerade han
vid konstakademien 1856-63 och dessutom under
privat ledning af Molin och Qvarnström. Han
vistades 1860-61 i Köpenhamn, där han hos
Jerichau studerade skulptur och under handledning
af Conradsen medaljkonsten. Med den vackra, af
Qvarnström modellerade medaljen öfver Karl XV:s
kröning återvände E. 1861 till Stockholm, där han
under de följande åren utförde Mus. akad:s medalj
öfver presidenten frih. v. Rosén samt medaljen
öfver Letterstedt m. fl. framstående arbeten. 1863
erhöll han
konstakademiens resepension och
behöll den i fem år.
Efter någon tids vistelse
i Tyskland begaf han
sig vid 1864 års slut
till Paris, där han
sedan länge arbetade hos
Tasset. Där utförde
han belöningsmedaljen
för industriutställningen
1866, konstakademiens
medalj öfver Karl XV
1867 samt medaljen till
Lunds universitets
jubelfest 1868. Han
utförde äfven en statyett, Slaf, som bryter sina band,
och en Tiggarpojke. Sedan E., på salongen i Paris
1867, erhållit medalj och under ett år vistats i
München, hvarifrån han 1868 hemsände sin i brons
gjutna Idunsskål, med en mängd reliefbilder ur
nordens mytologi (Nationalmuseum), reste han till
Italien, dröjde tre månader i Rom samt återvände
hem i mars 1869. I maj s. å. valdes han till
led. af Akademien för de fria konsterna. Snart
därefter utbröt hos honom en länge närd sjuklighet,
och hans verksamhet förlamades därigenom något.
Han utförde 1869 ritning till ett par
silfverljusstakar, som tillhörde prinsessan Lovisas brudgåfva.
I de sistnämnda arbetena sökte E. använda
drakslingemotivet som grundval för en s. k. nordisk
stil. Samma år utförde han Svenska akad:s medalj
öfver Kellgren och 1870 en grupp, Moder, som
leker med sitt barn (i gips på Nationalmuseum),
samt sitt sista arbete, Sven Renströms bröstbild i
medaljong, för Göteborgs museum. Sjukdomen tog
därefter så öfverhand, att han knappt vidare
förmådde arbeta. Emellertid sysselsatte han sig under
sina sista dagar med kompositionen af en basrelief,
som skulle föreställa Konstens tillämpning på
slöjden (Göteborgs museum, som äfven eger ett par
små reliefer med Bacchusmotiv). - E. var sin
tids främste medaljgravör i Sverige. Särskildt äro
hans hufvud framstående genom stor likhet, en
mjuk och likväl klar modellering samt ypperlig
behandling af håret. De af honom själf komponerade
frånsidorna till konstakademiens medalj och Lunds
jubelmedalj utmärka sig genom ädel enkelhet och
god hållning i figurerna.

-rn. (G-g N.)

Ericsson, Lars Magnus, mekaniker,
telefontekniker, f. 5 maj 1846 i Värmskogs socken,
Värmland, hade åtskilliga år sysselsättning å mindre
verkstäder i sin hemtrakt, men arbetade 1866-72
i Stockholm på Öller & Co:s denna tid högt
ansedda verkstad för tillverkning af telegrafapparater
och andra finare instrument. Han anträdde därefter
för vidare utbildning en utrikes resa, hvarunder
han två gånger erhöll stipendium af statsmedel,
återvände, efter tre års värdefull praktik vid de
förnämsta fabrikerna i branschen, särskildt i
Tyskland och Schweiz, och uppsatte i Stockholm 1876
en mindre verkstad, afsedd för tillverkning af
matematiska och fysikaliska instrument m. m. Vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>