Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ericus Olai - Ericus transatus - Eridano - Eridanos - Eridanus - Eridu - Erie - Eriekanalen - Eriels - Eriemark l. Erämark - Eriesjön - Erifyle - Erigena l. Eriugena, Johannes Scotus - Erigeron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sistnämnde i hans kamp mot ärkebiskop Jöns. Han
omfattar också den patriotiska historiska skolans
teorier om den gotiska stammens urhem i Sverige,
om Danmarks och Norges befolkande härifrån och de
berömda utländska gotiska folkens utvandring från
Sverige, men hans rent medeltidskristna åskådning
gör, att han i motsats till sin efterföljare
Johannes Magnus icke egnar synnerligt intresse åt
hedniska bedrifter. Hans utgångspunkt är egentligen
Kristi födelse, till hvilken tid han förlägger en
konung Erik, som först skulle förenat Svea och Göta
riken till ett; hvad som inträffat dessförinnan är
honom likgiltigt, liksom de utvandrande goternas
öden. E. var af allt att döma en stilla och fridsam
natur, som föga passade för tidens politiska stormar,
en uppriktigt from ande, som vördade kyrkan och dess
traditioner och med ifver egnade sig åt dess tjänst;
men på samma gång värmdes han af de demokratiska
och nationella rörelser, som genomgingo hans folk
och förebådade en ny tids inbrott. Han är äfven vår
äldste kände psalmdiktare. En af honom diktad svensk
psalm (öfver evangeliet om den stora nattvarden),
förmodligen bearbetning af latinskt original,
fanns intagen i svenska psalmboken före 1819.
L. S.
Ericus translatus. Se Erik translatus.
Eridano (efter Eridanos, äldre benämning på Po),
under fransmännens välde i Italien (1797-1814)
benämning på ett departement i Piemont, med Turin
till hufvudstad.
Eridanos (grek. Eridanos), lat. Eridanus, grek. myt.,
en mytisk flod, i hvilken Faëton (se d. o.) störtade
ned. Senare namn på floden Po.
Eridanus (Floden Eridanus). astron., stor stjärnbild
på södra stjärnhimmelen, innehåller en stjärna af
1:a storleken (Acharnar). I Sverige är den endast
delvis synlig.
Eridu, nuv. Abu Sahrein, fordom sjöstad vid Persiska
viken, med tempel åt Ea, vattendjupets gud.
Erie [ī’əri]. l. (Eriesjön) En af de fem stora
kanadiska sjöarna i Nord-Amerika, mellan Ontario,
New York, Pennsylvania, Ohio och Michigan. Den har
en längd af 385 km., största bredden är 92 km.,
dess areal 25,800 kvkm. Höjden öfver hafvet är 172
m., d. v. s. 4 m. lägre än Huronsjön och omkr. 100
m. högre än Ontarios. E. upptar vattnet från sjön
Huron (med hvilken den är förenad genom floden
och sjön S:t Clair samt Detroitfloden) och från
en mängd småfloder på båda sidor samt har sitt
aflopp genom Niagara i Ontario. Dess vattenområde
är omkr. 88,000 kvkm. Största djupet, midt för
Long Point, är 62 m., men i allmänhet blott 20 m.,
och detta minskas småningom genom aflagring af
lera och sand, som tillföras af floderna. Häftiga
stormar och brist på goda hamnar försvåra sjöfarten
på sjön. Från dec. till april äro f. ö. hamnarna
isbelagda. Genom Welland-kanalen står den i
segelbar förbindelse med Ontario, genom Eriekanalen
med Hudson, genom Ohiokanalen (från Cleveland)
med Ohio, genom Miamikanalen (från Toledo) med
Cincinnati. – 2. Stad i nordamerikanska staten
Pennsylvania, vid Eriesjön. 52,733 inv. (1900). God
hamn och liflig handel med trävaror, kol
och petroleum. Flottstation. Katolsk biskop.
(J. F. N.)
Eriekanalen [ī’əri], den största och viktigaste
kanalen i Förenta staterna, går från Buffalo vid
Eriesjön till Albany vid floden Hudson och utgör
således en direkt förbindelse mellan de kanadiska sjöarna
och Atlantiska hafvet. Den är 627 km. lång, vid
bottnen 17, vid ytan 21 m. bred och 2,1 m. djup och
har 72 slussar; sin högsta höjd ö. h., 172 m., når
den vid Eriesjön. Den är användbar i medeltal 221
dagar om året. Genom sidoarmar är den förenad med
S:t Lawrencefloden och Susquehanna. Till den förra
leder Champlainkanalen (104 km.), till den senare
Senecakanalen, hvarjämte Oswegokanalen förbinder den
med Ontariosjön (vid Oswego). E. byggdes 1817–25 för
en kostnad af 7,6 mill. dollars, men har med senare
förbättringar kostat 45 mill.; den har kraftigt
bidragit till New Yorks betydelse som handelsstad. En
plan föreligger f. n. att fördjupa kanalen till 3,3 m.
(J. F. N.)
Eriels. Se Airolo.
Eriemark l. Erämark (fi. erä, erämaa), ett i finska
handlingar från 1500-talet ofta begagnadt ord, som
betyder utmark, obygd.
Eriesjön. Se Erie.
Erifyle (grek. ’Erifulä), grek. myt.,
gemål till den argiviske konungen
Amfiaraos (se d. o. och Alkmaion).
A. M. A.
Erigena l. Eriugena, Johannes Scotus, filosof,
f. omkr. 810 antagligen på Irland, d. omkr. 880, blef
af Karl den skallige kallad till lärare i teologi och
filosofi vid skolan i Paris, men måste lämna denna
befattning till följd af det hat han uppväckte genom
sin frisinnade tolkning af bibeln och af de katolska
dogmerna. Sitt filosofiska system utvecklade han i
skriften De divisione naturæ (utg. af Gale 1681 och
af Schlyter 1838). - E. sökte förena kristendom och
neo-platonism genom en allegorisk tolkning af den
senares läror och af själfva den Hel. skrift, allt i
mystisk-panteistisk riktning. Så lärde han, att Gud
och naturen vore väsentligen ett, men måste fattas
i fyra olika former, nämligen dels såsom
skaparen, den formlösa, obestämbara enheten af alla
motsägelser, det "öfver-varande" (natura naturans
sed non naturata, Gud fader); dels såsom en enhet i
mångfalden af idéer eller egenskaper, såsom medvetande
om sig själf (natura naturans et naturata, den med
fadern lika evige sonen); dels i negation af sin
absoluthet såsom den individuella existensen
(natura naturata sed non naturans); dels slutligen
såsom i sin återgång till Gud (natura nec naturans
nec naturata). E. har sin egentliga betydelse
såsom en föregångare till den skolastiska filosofien.
En samlad uppl. utgafs 1853 och 1865 af H.
J. Floss (i Mignes "Patrologia latina", bd 122,
Paris). Litt.: Taillandier, "Scot Érigène et la
philosophie scholastique" (1843), Christlieb,
"Lehre und leben des J. S. E." (1860)
och ett arbete af Brilliantoff (1898).
L. H. Å.*
Erigeron L., Binka, bot., växtsläkte af
fam. Compositæ, är utmärkt genom de i flera kransar
sittande, korta, mycket smala kantblommorna. Af detta
i våra fjälltrakter synnerligen formrika släkte
upptaga floristiska arbeten vanligen 6 arter för
Skandinavien, hvilka dock lämpligen kunna fördelas på
2 kollektivarter. Ännu en art träffas ej
så sällan förvildad på ballastplatser o. dyl.,
näml. E. canadensis. Denna ger ett märkvärdigt
exempel på, hur en växt under gynnsamma förhållanden
kan utbreda sig vida utöfver sitt ursprungliga område.
Från sitt hemland Canada kom den vid midten af
1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
