Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erycinidæ - Erymanthos - Eryngium - Erycibaceæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erycinidæ, zool., familj af de äkta dagfjärilarna,
som öfverensstämmer med den närbesläktade
fam. Lyccenidæ däri, att honornas framben äro
väl utbildade och försedda med två klor, medan
hannarnas däremot äro kortare, försedda med oledade
tarser. Dessa tarser äro dock hos Erycinidæ vida
mera förkrympta och sakna den hakformade klon hos
Lycænidernas hannar, hvarigenom de i formen närma
sig Nymphalidhannarnas. - Larvens och puppans utseende
växlar mycket hos olika arter. Fjärilarna äro vanligen
tämligen små, med stora växlingar i vingarnas form och
färg. - De omkr. 1,000 arterna förekomma till största
delen i det tropiska Amerika och blott ett mindre
antal på östra halfklotet. I Europa finns blott ett
släkte med 1 art, gullvifvefjärilen, Nemeobius lucina,
som i maj och juni sparsamt träffas äfven i södra
Sverige. Denna fjäril har ofvan svartbruna vingar,
de främre med 3, de bakre med 2 tvärband af rödgula
fläckar, af hvilka de närmast kanten äro försedda
med svarta punkter. Undertill äro bakvingarna
rödbruna, med 2 tvärband af hvita fläckar och
svarta kantpunkter. Vingbredd 25-29 mm. Den till
formen gråsuggelika larven lefver på gullvifvan.
G. A-z.
Erymanthos l. Erymanthus (grek. "E^v^av-dog). 1. En
hög bergskedja på gränsen mellan de grekiska
landskapen Achaja och Arkadien, efter hvilken det af
Herakles fångade "Erymantiska vildsvinet"fått sitt
namn. E:s nuv. namn är Olonos, 2,224 m. - 2. En på
södra sluttningen af nämnda bergskedja upprinnande
biflod till Alfeios. Dess nuv. namn är
Azikolos l. Dimitzana. A. M. A.
Eryngium L., bot., det största växtsläktet inom
fam. Umbelliferæ, innefattande omkr. 170 arter i
tempererade och varma länder. De äro till största
delen fleråriga örter, utmärkta af vanligen torniga
och ofta blåaktigt anlupna blad; de hvitaktiga eller
ljusröda blommorna äro samlade i täta hufvud eller ax,
omgifna af torniga skärmblad. I Sverige finnes endast
1 art, E. maritimum, martorn, en
blågrå, tistelartad ört med handflikiga,
torniga blad och blåhvita blommor, som växer
sällsynt på sandiga hafsstränder i södra delen
af landet. Som prydnadsväxter odlas flera arter
i trädgårdarna, utmärkta af ametistblå eller hvit
färg, t. ex. E. planum från södra Europa, eller af
bromeliacéliknande blad, såsom E. bromeliæfolium
och andra arter från Amerika. Rötter och blad
af flera arter ha användning som folkmedicin.
G. L-m.
 |
| Mjöldaggsvampar (Erysibaceæ). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
