Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 867-868 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Escudillo de oro l. Coronilla, Veintena, Guldpiaster - Escudo - Escuintla, La Concepcion de la - Escuius - Escurial - Esdrelom l. Esdrelon - Esdud - Eselhufvud l. Esselhufvud - Eselhufvudstötta - Esenbeck - Esenbeckia H.B.K. - Esenbeckin - Eserin - Esger - Esher - Esipov, Anette - Es ist eine alte geschichte, doch bleibt sie immer neu - Esito - Esja - Esjon-Geber (Ezion-Geber) - Esjuberg - Esk - Eskader

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

[-i’lja], Veintena, Guldpiaster, spanskt guldmynt,
som aflystes 1848 och hade ett värde af 20 reales de
vellon = 1 silfverpiaster = omkr. 3 kr. 68 öre.

Escudo (sp., eg. sköld; jfr fr. Écu), namn på flera
spanska och spansk-amerikanska guld- och silfvermynt
samt ett portugisiskt guldmynt. I Spanien (före 1871)
var 1 escudo i guld = 1 kr. 87 öre (endast mynt om
10, 4 och 2 escudos slogos); silfverescudon hade i
det allra närmaste samma värde och var = 1/2 peso =
10 reales de vellon. I Portugal (t. o. m. 1835)
var escudon ett guldmynt, = l/8 dobra = 8 kr. 6
öre, och slogs äfven i 1/2- och 1/4-stycken. I flera
spansk-amerikanska länder är escudon ett ännu gångbart
guldmynt, merendels af 2 pesos värde = 10 frcs.

Escuintla [eskoi’ntla], La Concepcion de la, stad
i centralamerikanska republiken Guatemala, vid
järnvägen från staden Guatemala till San José vid
Stilla hafvet. Omkr. 13,000 inv. (1903). Sockerodling;
kakao- och kaffeplantager.

Esculus, bot., detsamma som Æsculus (se d. o.).

Escurial, oriktig form för Escorial.

Esdrelom 1. Esdrelon, i Judits bok (t. ex. 1:
8; 4: 5) namnet på den stora slätten mellan Samarien
och Galileen, som vanligen benämnes Jisreelsslätten.
E. S-e.

Esdud. Se Asdod.

Eselhufvud l. Esselhufvud (lty. eselshooft,
ty. eselshaupt, "åsnehufvud"), skpsb., ett rundhult,
förut tillverkadt af trä med grofva järnband, numera
ofta af järn eller stål, hvars ändamål är att,
tillsammans med salningen, förbinda svåra stången
med undermasten (svåra eselhufvudet) eller
bramstången med svåra stången (brameselhufvudet).

Fig. 1. Svårt eselhufvud af trä.

Fig. 2. Brameselhufvud (A) af stål jämte rackgaffel (B) för undre bramrån.

Äfven
nyttjas eselhufvud såsom förband
emellan klyfvarbommen och bogsprötet
(bogsprötseselhufvudet). Eselhufvudet har 2 hål,
af hvilka det ena kränges öfver toppen af det undre
af de båda rundhult, som skola förbindas, och det
andra tjänar till stöd för det öfre rundhultet. Är
eselhufvudet tillverkadt af trä (fig. 1), är
det förra hålet fyrkantigt, men å järn- eller
ståleselhufvud (fig. 2) äro vanligen båda hålen runda.
J. G. B. C. K. S.

Eselhufvudsstötta, skpsb., en på förkant af
eselhufvudet stundom befintlig stötta, mot hvilken
detta hvilar och därigenom bibehålies horisontellt.
C. K. S.

Esenbeck. Se Nees von Esenbeck.

Esenbeckia H. B. K., bot. farm., ett till
fam. Rutaceæ hörande växtsläkte, hvilket utgöres
af träd eller buskar, som förekomma i Syd-Amerikas
varmare trakter. E. febrifuga lämnar en i Brasilien
officinell bark, cortex E. febrifugæ l. Angosturæ
brasiliensis, hvilken genom halten af en bittert
och vidrigt smakande glykosid, esenbeckin
(kinovin enligt Winkler), samt två andra bitterämnen
visat sig ega feberfördrifvande och magstärkande
egenskaper, hvarför barken äfven kallas "brasiliansk
kina". Två andra arter, E. pumila och E. intermedia,
ha liknande, men mindre kraftiga egenskaper.
O. T. S. (G. L-m.)

Esenbeckin, farm. Se Esenbeckia.

Eserin, farm. kem., annat namn på fysostigmin
(se Kalabarböna och Physostigma).

Esger, nordisk form af det sydgermanska namnet Ansgar.

Esher [e7 J a]. 1. Stad i engelska grefsk. Surrey,
25 km. s. v. om London. 9,489 inv. (1901). E. har
ett gammalt slott, E. place, som tillhört Wolsey,
och en gotisk kyrka. I närheten Sandown park,
där kapplöpningar hållas, och slottet Claremont
(se d. o.). - 2. Viscounttitel. Se Brett.

Esipov [-påff], Annette, rysk pianist, f. 1851 i
Petersburg, där hon vid konservatoriet studerade för
Leschetitzki, hvilken 1878 öfverflyttade till Wien
och 1880-92 var gift med henne. Hon väckte uppseende
först i sitt fädernesland, sedermera i London,
Paris, Amerika o. s. v. I Sverige konserterade
hon 1881 och 1892. Hennes spel är en smula torrt
och nyktert, men utmärkt af ofantlig färdighet,
god uppfattning, rytmisk spänstighet och energi.
A. L.*

Es ist eine alte geschichte, doch bleibt sie immer
neu, ty., "det är en gammal historia, dock upprepar
den sig alltjämt", ofta citeradt uttryck ur en dikt
af Heine.

Esito [ä’sitå], it. (af lat. exitus, utgång),
utförsel, export; esitotull, tull för varor, som
exporteras.

Esja, långsträckt murliknande fjäll af 1,600 m. höjd
vid innersta viken af Faxebukten, midt emot staden
Reykjavik, hvars hela omnejd det behärskar. E. är
intressant i mineralogiskt afseende bl. a. genom
förekomster af trakyt och kalkspat, hvilken senare
brytes och brännes till kalk. På gården
Esjuberg vid fjällets fot byggdes Islands första kyrka,
helgad åt S:t Columba. R. N-g.

Esjon-Geber (Ezion-Geber), en hamnstad
jämte Elat vid Elanitiska hafsviken, där Salomo och
Josafat läto bygga en flotta (1 Kon. 9: 26; 22: 49)
för sjöfarten på Ofir. Jfr Edom. Orten kan ej mer
bestämmas, då hafsstranden undergått förändring.
E. S-e.

Esjuberg. Se Esja.

Esk, namn på flera floder i Storbritannien. De
största äro: 1. Esk i skotska grefsk. Dumfries,
hvilken utmynnar i Solwayviken, i engelska
grefsk. Cumberland. 82 km. -2. North- och South-Esk
i skotska grefsk. Forfar, hvilka båda upprinna på
Grampianbergen och falla ut i Nordsjön, den förra (45
km. lång) n., den senare (77 km. lång) s. om Montrose.

Eskader (fr. escadre, af lat. quadra, fyrkant),
sjöv., en under en särskild chef, eskaderchef eller
högste befälhafvare, stående sjöstyrka (del af en
flotta). En eskader af svenska krigsfartyg består
af minst 3 divisioner. Storleken af en eskader är
sålunda hos oss ganska obestämd. Vissa andra mariner,
särskildt den tyska, ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>