Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eterisation - Eterisera - Eterisk - Eteriska oljor - Eterneller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid skål, an bragt i skåpets öfre del. Etern
afdunstar hastigt och utbreder sig i skåpets
inre. Omkr. 40-60 kbcm. eter plägar beräknas
per hl. af skåpets rymd. Temperaturen bör under
eteriseringen hållas vid omkr. 17°, för att bästa
verkan skall uppnås. Efter 48 timmar uttagas växterna,
och drifningen af dem kan omedelbart därefter taga
sin början. Enligt på senaste år gjorda rön är det
emellertid ej nödvändigt, att drifningen börjar strax
efter eteriseringen, då "eterruset" icke, såsom man
först trott, upphäfves af låg temperatur. Eteriserade
växter kunna därför mycket väl sändas från en plats
till en annan före drifningen. - Sitt största
praktiska värde har metoden för tidig drifning
af syrener, men den användes äfven med fördel
för åtskilliga andra blomsterbuskar, såsom Azalea
mollis, hortensior, Viburnum opulus m. fl. Dessa
växter kunna med eterisering drifvas till blomning
1 till 4 veckor tidigare än utan sådan. Mindre godt
resultat har vunnits af eteriseringens användning
för blomsterlökar, konvaljer och i krukor odlade
fruktträd. - Eteriseringen medför påtagligaste
resultat, om den utföres under en viss del af
hviloperioden. För syrener t. ex. användes den bäst
från midten af okt. till dec. - I stället för eter
har äfven kloroform med fördel kunnat användas. Dess
verkan öfverensstämmer väsentligen med eterns, men
är ännu kraftigare; den skadar växterna, om den
användes i för stor sats. 10-15 gr. beräknas per
hl. luftutrymme. C. G. D.
Eterisera, verkställa eterisation (se d. o.).
Eterisk (se Eter), luftig, himmelsk,
ren och skär, öfversinnlig. - Kem., flyktig,
säges företrädesvis om ämnen, som dessutom
ha mer eller mindre genomträngande lukt.
P. T. C.*
Eteriska oljor, kem., kallas i växtriket förekommande
eller genom enkla jäsningsprocesser ur växtämnen
uppkomna oljelika, vid upphettning osönderdeladt
flyktiga, väl- eller illaluktande ämnen, som till sin
kemiska natur kunna vara mycket olikartade. Växternas
lukt härrör i de flesta fall af eteriska oljor,
hvilka vanligen förekomma i mycket små mängder. De
erhållas genom destillering af de luktande växtdelarna
med ånga, då ett af fina oljedroppar mjölkhvitt
destillat erhålles. Lämnas detta i hvila, samlar sig
större delen af den eteriska oljan i de flesta fall
till ett lager ofvanpå, i några fall under vattnet,
som till följd af upplöst olja har egendomlig lukt
och därför nyttjas i medicinen eller till parfymer
(t. ex. rosenvatten, myntvatten, orangeblomvatten
o. s. v.). Beredningen af eteriska oljor har särskildt
i Frankrike utvecklat sig till en betydande kemisk
industri; bland de förnämsta firmorna må nämnas
Roure-Bertrand fils i Grasse. Då den eteriska
oljan förekommer i mycket små mängder, utdrages
den med tillhjälp af ren olivolja på det sätt,
att de luktande växtdelarna (t. ex. violblommor,
reseda) inbäddas mellan bomull, dränkt i nämnda
olja. Med eteriska oljor mättad olivolja kan man
direkt använda vid parfymberedning (till pomador
o. d.), eller ock kan man med alkohol ur densamma
utdraga den eteriska oljan, då essenser, tjänliga
till beredning af luktvatten, erhållas. I några få
fall finnes oljan så rikligt i växterna, att den
kan erhållas genom pressning, t. ex. i skalen af
apelsiner, citroner och pomeranser. Flyktiga oljor,
som ej finnas färdigbildade i växterna, utan uppkomma
genom en enzymreaktion, äro bittermandelolja och
senapsolja. Den förra uppkommer
genom inverkan af ett i mandel förekommande
ferment (emulsin) på amygdalin, det bittra ämnet i
bittermandel. Senapsoljan uppkommer på likartadt sätt
af en syra, kallad myronsyra, som därvid sönderdelas
i senapsolja, svafvelsyra och drufsocker. De eteriska
oljorna äro vid upphettning flyktiga, i synnerhet
tillsammans med vattenångor, och de gifva på papper en
flottfläck, som dock med tiden eller vid upphettning
försvinner. Vid antändning brinna de med sotande låga
och utmärkas af en genomträngande, oftast angenäm,
men ibland vidrig lukt och af brännande smak. De
lösas högst obetydligt af vatten, men lätt i alkohol,
kloroform, ättiksyra och feta oljor. De äro i rent
tillstånd oftast färglösa, men blifva i luften gula,
till och med bruna, hvarunder de upptaga syre och
förhartsas. Några få oljor äro till färgen gröna
eller blåa. Vid afkylning delas ofta de flyktiga
oljorna i en fast, kristalliserande del, förr kallad
stearopten, och en flytande, eleopten. En del eteriska
oljor användes till beredning af luktvatten, pomador
och parfymerivaror, andra till likörer eller till
läkemedel. I kemiskt hänseende utgöras oljorna i några
fall fullständigt af kolväten af sammansättningen
C10H16 (terpener], t. ex. terpentinolja, i andra
fall förekomma dylika kolväten eller cymoler,
C10H14, såsom huvudbeståndsdelar, t. ex. i romersk
kumminolja, som utom cymol (se d. o.) innehåller
kumminaldehyd C3H7 . C6H4 . CHO. Sådana
oljor, som utgöras endast af kolväten, kallas
syrefria. De syrehaltiga oljorna kunna vara af
mycket olika slag. Några, som i synnerhet utmärkas af
antiseptiska egenskaper, t. ex. kryddnejlikoljan och
timjanoljan, innehålla fenoler, den förra eugenol,
den senare tymol. Andra äro estrar, t. ex. oljan
i fröna af Heracleum sphondylium och i vintergröna
(Gaultheria procumbens); sistnämnda olja utgöres af
salicylsyrans metylester. I andra fall äro oljorna
aldehyder, t. ex. kaneloljan, bittermandeloljan och
valerianoljan, eller ketoner, såsom vinrutoljan. Åter
andra innehålla karakteristiskt luktande kamferarter,
hvilka dels äro nära besläktade med vanlig kamfer,
t. ex. mentol eller mentakamfer i pepparmyntolja,
pulegon i polejolja, dels tillhöra de af öppen
kolkedja utmärkta s. k. olefiniska kamferarterna,
såsom geraniol i geraniumolja, citronellol i
rosenolja, citral och citronellal i citronolja,
nerol i orangeblommornas olja. En sjätte klass äro
de svafvelhalliga oljorna, som fås företrädesvis
af kruciferer och af lök. Lökoljan är allylsulfid
(C3H5)2S, senapsoljan allylisorodanid C3H5N =
CS. De skarpa oljorna i Nasturtium officinale
och i indiansk krasse (Tropæolum majus) äro
nitriler, den förra fenyletylcyanid (C6H5)
C2H4CN, den senare benzylcyanid, C6H5CH2CN.
P. T. C (H. E.)
Eterneller (af lat. æternus, evig),
Evighetsblomster, Immorteller (af lat. immortalis,
odödlig), bot., kallas blommor och blomställningar,
som länge kunna bibehålla sig, utan att förlora form
och färg. De flesta eterneller äro korgar af växter,
tillhörande fam. Compositæ, särskildt släktena
Helichrysum (se fig.), Roccardia (= Acroclinium,
Helipterum och Rhodanthe), Ammobium, Calomeria
(Humea) och Xeranthemum. Många af dessa växter äro
vanliga trädgårdsväxter. Korgarnas lämplighet till
eterneller beror därpå, att holkfjällen äro torra,
fasta och hinnaktiga samt ofta vackert färgade. Ett annat
slags eterneller äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
